Pyrrharctia isabella – Isabella-tigerfjärilens köldtåliga livscykel
Upptäck Isabella-tigerfjärilens (Pyrrharctia isabella) fascinerande köldtåliga livscykel — övervintrande ullbjörnslarver som fryser, tinar och anpassar sig i Arktis och tempererade områden.
Isabella-tigerfjärilen (Pyrrharctia isabella) förekommer i tempererade och kalla nordliga områden, och klarar sig även i fjäll- och tundramiljöer i norr — inklusive Arktis. Arten är allmän i stora delar av Nordamerika och finns även i liknande klimat i andra regioner. Den trivs i öppna biotoper som ängar, vägkanter, hedar och i kanten av skogsområden.
Livscykel och köldtålighet
Dess larv, den välkända bandade ullbjörnslarven, är särskilt anpassad för att klara sträng kyla. Larven övervintrar som larvstadium och kan frysa delvis under vintern utan att ta skada. Den producerar kroppsvätskor som fungerar som frysskydd (kryoprotektanter) — till exempel sockeralkoholer som glycerol och andra lösta ämnen — vilket hjälper till att förhindra att cellerna skadas när is bildas i kroppen. Isbildningen sker i kontrollerade former, ofta utanför cellerna, så att vävnaderna inte slås sönder.
På våren tinar larven upp, kommer ut ur sin vintervila, börjar äta igen och växer under den korta arktiska sommaren. I varmare områden utvecklas arten snabbare: i tempererat klimat har Isabella-tigerfjärilen vanligen en eller två kullar per år beroende på lokala förhållanden. I Arktis är den varma perioden så kort att en ullbjörn ofta behöver flera somrar för att samla tillräckligt med näring innan den förpuppar sig. Varje vinter fryser den till och övervintrar igen; hos vissa ullbjörnsarter har man observerat individer som överlever så många som 14 vintrar innan de förpuppar sig och blir vuxna. Den vuxna fjärilen har en mycket kort parningsperiod — vuxna individer lever bara några dagar till veckor, parar sig och lägger ägg.
Utseende, föda och ekologi
Larven är lätt att känna igen på sin karaktäristiska svart-röda bandning: mörka "ändband" och ett bredare rödbrunt eller rostfärgat mittband, därav namnet bandad ullbjörn. Larverna är allätare och betar på många olika växter, till exempel gräs, maskrosor, klöver, örtarter och unga skott. De vuxna fjärilarna är orangefärgade med mörka fläckar och lägger ägg i kluster på värdväxter.
Ullbjörnslarvernas täta borst (setae) fungerar som ett mekaniskt försvar mot rovdjur; borsten kan också irritera känslig hud hos människor om man hanterar dem. Arten ingår i lokala näringsvävar som föda åt fåglar, spindlar och andra insektsådare. Dessutom fungerar de vuxna fjärilarna som pollinatörer i begränsad utsträckning när de söker nektar.
Folktro och praktisk information
Det finns en välkänd folktro som säger att bredden på det röda mittbandet hos ullbjörnslarven kan förutsäga hur hård vintern blir: en bred röd mitt antyder mild vinter, en smal röd mitt antyder sträng kyla. Vetenskapliga studier stödjer inte detta som en pålitlig metod — bandens bredder påverkas i första hand av art, ålder och miljö under larvutvecklingen, inte exakt kommande väder.
Isabella-tigerfjärilen är i allmänhet inte hotad och är ofta lätt att observera vid sensommar och tidig höst. För den som vill studera arten är det effektivt att titta i marknära vegetation, under löv och i tidiga morgnar när larver kan vara aktiva, eller att söka vuxna nattfjärilar vid ljusfällor.
Sök