Pytonormar – fakta om arter, utbredning, storlek och beteende
Pytonormar – allt om arter, utbredning, storlek och beteende. Lär dig om jaktmetoder, fortplantning, livslängd, risker för människor och invasiva populationer.
Python är namnet på ett släkte av ormar i familjen Pythonidae. Medlemmar i denna familj är icke-giftiga och är närmare besläktade med boas än med andra ormfamiljer. Tidigare har vissa forskare (t.ex. Boulenger 1890) behandlat pythonerna som en underfamilj (Pythoninae) till Boidae, men idag betraktas Pythonidae som en egen familj. En viktig skillnad mellan många boas och pythoner är att boas ofta föder levande ungar, medan pythonerna är oviparösa och lägger ägg.
Utbredning och släkten
Släktet Python samt andra medlemmar i familjen finns i stora delar av Sydostasien, Afrika, på Nya Guinea och i Australien. Pythoner omfattar flera arter och är ett av åtta släkten i familjen. De flesta arterna har likartad livsstil och förekommer i olika miljöer — från torra savanner och skogsbryn till regnskog och våtmarker.
Storlek och utseende
Storleken varierar kraftigt mellan arter: små arter som bollpyton kan bli omkring 1–1,5 meter, medan de största arterna i familjen (t.ex. nätpytoner, numera ofta placerade i släktet Malayopython eller Python beroende på taxonomin) kan bli flera meter långa. Reticulated python (nätpyton) är känd som en av de längsta ormarter och kan nå över 6 meter i vissa fall. Pythoner är kraftigt byggda, med tydlig könsdimorfism där honor oftast blir större och tyngre än hannar.
Beteende och föda
Pythoner är huvudsakligen rovdjur och många arter jagar från bakhåll: de ligger stilla i kamouflage och slår snabbt mot förbipasserande byten. De dödar genom konstringering — de slingrar kroppen runt bytet och klämmer tills bytet förlorar medvetandet och dör. Forskning visar att dödsorsaken kan vara asfyxi eller cirkulatorisk kollaps, inte enbart kvävning.
- Byten varierar från små däggdjur, fåglar och reptiler till större däggdjur hos de största arterna; det finns dokumenterade fall där stora pythoner dödat och svalt byten motsvarande rådjur eller gaseller (gaseller).
- Matspjälkningen kan ta lång tid — dagar till veckor — beroende på bytesstorlek och omgivande temperatur.
- Många pythoner har värmekänsliga gropar i läpparna (termiska receptorer) som hjälper dem att lokalisera varmblodiga byten i skymning eller mörker.
Fortplantning och utveckling
Pythoner parar sig vanligen under bestämda parningstider som varierar med art och region. Efter parningen lägger honan ägg; hon coils ofta runt äggen och värmer dem genom muskeltrampning (s.k. shivering thermogenesis) för att hålla en stabil temperatur. Äggens inkubationstid varierar beroende på art och temperatur men ligger ofta i spannet 50–90 dagar — för många arter cirka 60–70 dagar. Ungarna är självständiga direkt från kläckning och tar hand om sin första föda själva.
Livslängd och hälsa
I fångenskap kan många pythonarter leva i 20–30 år eller längre under god skötsel; vilda individer lever ofta kortare liv på grund av predation, sjukdom och människans påverkan. Större exemplar kan väga flera tiotals kilogram, men exakta vikter varierar mycket mellan arter och individer.
Evolutionsbakgrund
Genetiska studier har visat att förfäder till dagens ormar tidigt i evolutionen utvecklade giftrelaterade gener, och att evolutionen av gift och andra jaktstrategier är komplex. Detta betyder dock inte att dagens pythoner är giftiga — de är icke-giftiga konstringerande ormar.
Relation till människor
Pythons är populära i terrariehobbyn, men kräver ofta erfaren vård och stora utrymmen för de större arterna. Trots sin imponerande storlek är pythoner sällan farliga för människor i naturen om de inte provoceras eller hålls olämpligt. Det finns dock enstaka rapporter om allvarliga incidenter och dödsfall orsakade av stora tama eller halvtama exemplar — exempelvis har det rapporterats om en incident 2013 i New Brunswick i Kanada.
Invasiva populationer och hot
En av de mest omtalade problemen är att burmesiska pytonhonor (och hannar) blivit en invasiv art i södra Florida. Problemen är särskilt allvarliga i Everglades nationalpark, där vilda populationer av burmesisk pyton har bidragit till kraftiga minskningar av inhemska däggdjurs- och fågelpopulationer. Invasionen beror delvis på rymningar och utsläpp från ägare samt illegal handel.
Hot mot pythonarter
Flera pythonarter hotas också i sina naturliga livsmiljöer på grund av habitatförlust, jakt för skinn och kött samt insamling till husdjursmarknaden. Skyddsåtgärder, reglerad handel och bevarandeprogram är viktiga för att säkerställa att populationerna förblir livskraftiga.
Sammanfattning
- Pythoner är icke-giftiga, konstringerande ormar i familjen Pythonidae och förekommer i Afrika, Asien, Nya Guinea och Australien.
- Storlek och biologi varierar kraftigt mellan arter — från mindre bollpytoner till mycket långa nätpytoner.
- De är ambush-rovdjur som dödar genom att klämma bytet och smälter stora byten under lång tid.
- Flera arter hotas av mänsklig påverkan, samtidigt som vissa (t.ex. burmesisk pyton) blivit invasiva utanför sitt naturliga utbredningsområde.
En pyton i ett träd
Frågor och svar
F: Vad är det vetenskapliga namnet på Python?
S: Det vetenskapliga namnet på Python är Pythonidae.
F: Hur förökar sig pythonerna?
S: Pythonerna är oviparösa, vilket innebär att de lägger ägg för att föröka sig.
F: Var kan man hitta pythonerna i det vilda?
S: Pythonerna finns i Sydostasien, Afrika, Nya Guinea och Australien.
F: Vilken typ av rovdjur är pythonerna?
S: De flesta medlemmar av Pythonfamiljen är rovdjur i bakhåll; de stannar orörliga i en kamouflerad position och slår sedan plötsligt till mot förbipasserande byten.
F: Hur stor kan en python bli?
S: Storleken på en pyton beror på arten. Vissa arter som t.ex. bollpyton kan bli upp till en meter långa medan andra som nätpyton kan bli upp till 2,5 meter långa.
F: Är pythonerna farliga för människor?
S: Trots sin storlek är pytonerna sällan farliga för människor.
F: Hur länge lever pythonerna vanligtvis?
S: I genomsnitt kan pytonerna leva upp till 30 år.
Sök