Relief (skulptur) – definition, basrelief, altrelief och tekniker

Relief (skulptur): definition, jämförelse mellan basrelief och altrelief samt tekniker, historiska exempel och verktyg för att skapa detaljerade reliefer.

Relief är ett sätt att skapa skulpturer eller sniderier där formerna reser sig ur eller är uthuggna i en platt bakgrund. Till skillnad från fristående skulpturer är reliefen inte helt rund­svarvad utan förblir delvis fäst vid sin bas. Tekniken kan utföras i sten, trä, lera, gips, metall och andra material och används för allt från små dekorativa paneler till stora byggnadsfriser.

Reliefer finns över hela världen och genom historien har de tjänat både dekorativa, berättande och rituella syften. De kan användas för att dekorera byggnader, till exempel tempel, gravmonument, altare och offentliga monument. Vanligtvis skildrar konstnären figurer, scener ur mytologi eller historia, djur och ornamentala mönster — ofta i serieform för att berätta en längre berättelse.

Typer av relief

Man skiljer vanligen mellan flera nivåer av framskjutning:

• Basrelief (låg relief) — endast en liten del av basmaterialet avlägsnas; figurerna är tämligen platta. Detta är särskilt vanligt i basrelief applicerat på friser och dekorativa band, och i arkitektur där ytan inte får sticka ut mycket.
• Altrelief eller högt relief — konstnären tar bort mer av basmaterialet så att figurerna står ut tydligt och kan vara nästan tredimensionella. Djupet ger större skuggspel och dramatik.
• Sunken relief (sänkt relief) — formen är inristad nedåt i bakgrunden; ytorna runt figuren är kvar som högre plan. Denna teknik var vanlig i forntida egyptisk konst.
• Stiacciato — mycket låg, tunn relief där skiftningar i djup skapar illusion av rymd; ett exempel är renässansmästaren Donatellos tunnare reliefer.

Material och tekniker

Vanliga material är sten (marmor, kalksten), trä, lera, gips och metaller. Teknikerna varierar beroende på material:

• Huggning och mejsling i sten eller trä med stämjärn, mejsel och klubba.
• Modellering i lera eller vax för att senare gjutas i brons eller annat metall (förlorad form-teknik).
• Repoussé och chasing för metall — hammring från baksidan (repoussé) och efterarbete framifrån (chasing).
• Slipning, putsning och patinering som ythantering för att framhäva detaljer.

Användning och exempel

Reliefer används för att berätta historier i bild, pryda byggnader och som gravdekoration. Kända exempel i konsthistorien är forntida egyptiska sänkta reliefer, grekiska och romerska friser (till exempel Parthenonfrisen), medeltida tympanon över kyrkors portar, indiska och sydostasiatiska tempelreliefer samt renässans- och barockskulpturer där högt relief används för dramatik. I modern tid återfinns reliefer på minnesmärken, mynt, möbler och som fristående konstverk.

Att göra en enkel relief — grundsteg

• Planera motivet och gör en skiss eller skuggbild.
• Överför skissen till arbetsstycket (ritning, karbonpapper eller mall).
• Börja med att ta bort större volymer för bakgrunden, arbeta sedan mot finare detaljer.
• Använd lämpliga verktyg för materialet och arbeta gradvis; kontrollera kontinuerligt silhuett och djup.
• Efterbearbeta med slipning, filning och eventuell ytbehandling (olja, vax, lack, patina).
• Vid gjutning: modellera i lera/vax, skapa form och gjut i önskat material.

Arbeta säkert — använd skyddsglasögon, dammfilter och handskar vid behov, och följ materialleverantörers anvisningar.

Skötsel och konservering

Reliefer som sitter ute påverkas av väder och föroreningar. Mindre verk kräver skonsam rengöring med milda medel; skadade eller påverkade historiska reliefers konservering bör utföras av sakkunniga. Undvik starka kemikalier, högtryckstvätt och råa mekaniska metoder som kan skada originalytan.

Reliefen är en mångsidig konstform — tekniskt tillgänglig men uttrycksfull — som förbinder målningens berättande yta med skulpturens tredimensionalitet. Den kan vara både subtil och dramatisk beroende på vald typ och teknik, och den har använts i praktiskt taget alla kulturer för att bevara berättelser, symbolik och dekoration.

I friser används ofta basrelief för att skapa långa, berättande band av figurer och ornament; i alto-relieffer utnyttjar man större djup för att skapa starkare skuggspel och rörelsekänsla.

Sök med bokstav