Samordnar: 55°N 150°E / 55°N 150°E / 55; 150

Okhotskiska havet är ett randhav i västra Stilla havet. Det ligger mellan Kamtjatkahalvön i öster, Kurilöarna i sydost, ön Hokkaidō i söder, ön Sakhalin i väster och en lång sträcka av den östliga sibiriska kusten (inklusive Shantaröarna) i väster och norr. Det nordöstra hörnet utgörs av Shelikhovbukten. Den är uppkallad efter Okhotsk, den första ryska staden i Fjärran Östern.

Geografi och hydrografi

Okhotskiska havet är relativt grunt nära kusterna men når stora djup i central- och nordöstra delar. Havet är till stor del inneslutet och avgränsas av en komplex ökedja och flera sund som kopplar det till öppna Stilla havet.

  • Yta: cirka 1,5–1,6 miljoner km² (beroende på hur man räknar kustzoner och sund).
  • Medeldjup: flera hundra meter i genomsnitt; i de djupare bassängerna når det tusentals meter.
  • Maxdjup: över 3 000 meter i vissa områden.
  • Samband med andra farvatten: förbinds med Stilla havet via Kurilska sunden och med japanska havet via La Pérouse- och Mamiya-sund.

Öar och skärgårdar

Okhotskhavet omges och pryds av flera större öar och ögrupper som påverkar strömmar, väder och sjöfart:

  • Kamtjatka och dess kustlinje i öster.
  • Kurilöarna i sydost, en vulkanisk ökedja som skiljer havet från öppna Stilla havet.
  • Hokkaidō (nordligaste huvudön i Japan) i söder.
  • Sakhalin i väster, en långsmal ö som avgränsar havet från Amurviken.
  • Shantaröarna och flera mindre öar längs den sibiriska kusten.

Klimat och isförhållanden

Okhotskiska havet har ett kallt, subarktiskt klimat med stora årstidsvariationer. Vintertid bildas omfattande havsis, särskilt i norra och västra delar. Isen kan medföra svåra navigeringsförhållanden och påverkar fisket och kustsamhällenas kommunikation.

  • Vinter: utbredd packis och fastis nära kusterna; delvis isfritt i södra sundens områden beroende på år.
  • Sommar: kallare än många andra hav på samma breddgrader; dimma är vanlig där kalla havsströmmar möter varmare luft.

Flora, fauna och ekonomi

Okhotskiska havet är biologiskt rikt och en av världens viktigaste fiskeområden. De produktiva näringskedjorna stöds av uppvällning och näringsrika vatten.

  • Fisk och skaldjur: torsk, pollock, lax, krabbor och andra arter utgör basen för stora kommersiella fiskerier.
  • Marina däggdjur: valar, sälar och sjöutter finns i regionen, liksom ett rikt fågelliv längs kuster och öar.
  • Energiresurser: områden runt Sakhalin har olje- och gasprojekt som är viktiga för lokal och nationell ekonomi.
  • Miljöhot: överfiske, oljeutsläpp och störningar från industriella projekt utgör betydande utmaningar för ekosystemet.

Mänsklig närvaro och historia

Området har länge varit bebott av urfolk som nivkh, ainu och andra grupper. På 1600–1700-talet etablerade ryssarna bosättningar och fiskestationer, och havet kom att bära namnet efter staden Okhotsk.

Under modern tid har ryska och japanska intressen dominerat kusten, både vad gäller fiske, sjöfart och energetiska investeringar. Historia av sjöfart, jakt på sjöpälsverk och senare industriexploatering har format regionens samhällen.

Sjöfart, säkerhet och geologi

Okhotskiska havet ligger i ett seismiskt aktivt område nära Kuril-Kamchatka-ryggen. Vulkanism och jordbävningar kan ge upphov till tsunamier i närliggande kustområden. Navigation påverkas starkt av is, dimma och väderomslag.

Snabba fakta

  • Belägenhet: nordvästra Stilla havet, mellan Ryssland och Japan.
  • Huvudgrannar: Kamtjatka, Kurilöarna, Hokkaidō, Sakhalin och den sibiriska kusten.
  • Viktigaste näringar: fiske, offshore-olja/gas, lokalt sjöfartsafeni.
  • Miljöutmaningar: isvariationer, klimatpåverkan, överfiske och industriella risker.

Okhotskiska havet kombinerar unika naturförhållanden med stor ekonomisk betydelse. Havets framtid påverkas av klimatförändringar, förvaltningen av fiskeresurser och hur utveckling kring olje- och gasfälten hanteras för att skydda ett känsligt marint ekosystem.