Senegambia

Senegambisk historia

Man vet inte mycket om områdets tidiga historia. Omkring år 1000 e.Kr. hade folken Soninke, Mandinka och Fula bildat bosättningar längs Gambiafloden. Toucouleurfolket var bosatt i östra och centrala Senegal. Kungadömen som Jolof och Sere bosatte sig i området norr om Gambiafloden. De första européerna, portugisiska sjömän, anlände omkring 1455. Portugal kontrollerade området mellan Sénégal- och Gambiafloden tills britterna, holländarna och fransmännen flyttade in i området. De bytte varor som salt, järn, vapen och krut mot guld, elfenben, ebenholts och slavar.

Senegambia och Mellanpassagen

Omkring 24 % av de afrikanska slavar som fördes till Amerika kom från Senegambia. Afrikaner från Senegambia fanns nästan överallt i USA före det amerikanska inbördeskriget, både i norr och i söder.Senegambia var starkt muslimskt präglat. Detta innebär att många afrikanska slavar i USA hade exponerats för islam mycket mer än i resten av Amerika.

På grund av behovet av arbetare på fältet var upp till två tredjedelar av de afrikaner som togs till fånga män. I Senegambia-regionen togs män och pojkar från hela regionen på grund av köparnas stora efterfrågan. Kvinnor, som var mindre eftertraktade, togs från de lättillgängliga kustområdena. De flesta av dem tillhörde Jolof-folket och hade därför, till skillnad från männen, ett gemensamt språk. På grund av rädslan för att slavarna skulle göra uppror hölls männen under däck och i kedjor. Kvinnor hölls vanligtvis på däck och fick ibland röra sig fritt. Vissa historiker säger att det var kvinnorna som organiserade många av slavupproren till sjöss.