Barbary (Berberiet) – Nordafrika, Barbarykusten och Maghrebens historia

Barbary (Berberiet) – Nordafrikas och Barbarykustens historia: berberfolkets riken, Maghrebens utveckling och kolonialismens påverkan på Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen.

Från omkring 1500-talet till 1800-talet var barbary ett namn för en region i Nordafrika, från Egypten till Atlanten och från Medelhavet till Sahara. Staterna kallades barbary-stater eller berbery-stater, efter det folk av berberna som bodde där. Kustregionerna kallades vanligen för barbarykusten.

Under kolonialtiden infördes eller återanvändes namn för att dela upp området i enskilda stater: Marocko, Algeriet, Tunisien och Libyen.

I dag kallas denna region allmänt för Maghreb.

Etymologi

Ordet "Barbary" användes i europeiska källor och kommer från det latinska/grekiska namnet på berberfolken. I engelskt och franskt bruk blev termen en generell beteckning för Nordafrikas kustremsa — särskilt de delar som ofta kom i konflikt med europeisk sjöfart. På arabiska används istället namn som al-Maghrib (väst) för större delen av området.

Geografi och politisk uppdelning

Begreppet täckte kustbandet längs södra Medelhavet från dagens västra Egypten eller Tripolitanien till Marocko, inklusive viktiga hamnstäder och regenter i:

• Algeriet (särskilt staden Alger och dess regim under en dey/det numera de facto självständiga regenter under Osmanska riket),
• Tunisien (Tunis och dess beylik),
• Tripolitanien/Libyen (Tripoli och dess regering),
• Marocko (som var mer självständigt men ibland involverat i samma slags sjöröveri).

Historisk översikt

Under 1500–1800-talen var regionen starkt präglad av:

• Osmanskt inflytande: Många av kustområdena stod formellt under Osmanska rikets överhöghet men styrdes ofta av lokala guvernörer (dey, bey eller pasha) med stor autonomi.
• Korsarer (corsairs) och sjöröveri: Från hamnar som Alger, Tunis och Tripoli utgick korsarer som attackerade europeiska handels- och passagerarfartyg, tog fångar och krävde lösen eller tribut. Dessa aktiviteter var både en ekonomisk näringsgren och ett politiskt verktyg.
• Tribut och diplomati: Europeiska stater (och senare USA) ingick ofta avtal som innefattade betalning av tribut för att skydda sina fartyg eller få frigivna fångar.

Barbarystaternas konflikter med Europa och USA

Under 1700- och början av 1800-talet ledde korsarverksamheten till upprepade militära aktioner från europeiska flottor och från USA. De mest kända händelserna är de så kallade Barbary Wars:

• Första barbarykriget (1801–1805) – USA mot Tripoli; amerikanska flottan engagerade sig för att stoppa krav på tribut.
• Andra barbarykriget (1815) – en större amerikansk expedition som tillsammans med europeiska insatser bidrog till att minska korsarverksamheten.

Européer genomförde också bombarderingsaktioner (till exempel bombarderandet av Alger 1816) och andra militära ingripanden för att tvinga fram slut på gisslantagning och fastställa säkrare villkor för handel.

Ekonomi och slavhandel

Kuststaternas ekonomi byggde delvis på sjöfart, handel, tribut och prispengar från korsarer. Ett mörkt inslag var slavhandeln: tusentals europeiska sjömän och landsmän fördes som slavar till Nordafrika, liksom många fångar från Sub-Sahara som transporterades in över Sahara. Slavarnas öde varierade — vissa löstes ut genom lösen, andra användes som arbetskraft eller såldes vidare.

Kolonisationens slutgiltiga förändring

De traditionella barbaryinstitutionerna försvagades kraftigt under 1800-talet i och med europeiska koloniala ambitioner:

• Frankrike invaderade och började kolonisera Algeriet 1830, vilket markant minskade makten hos Algerns dey och korsarverksamheten där.
• Tunis blev franskt protektorat 1881, och Marocko delades upp mellan Frankrike och Spanien under början av 1900-talet.
• Italien erövrade Libyen (tidigare Osmanska Tripolitanien) 1911–1912 och inledde sin koloniala administration.

Dessa erövringar, tillsammans med modernare krigsfartyg och internationella diplomatiska påtryckningar, satte i praktiken stopp för den klassiska barbarykustens roll som bas för korsarer.

Från "Barbary" till Maghreb

Begreppet "Barbary" har gradvis ersatts av modernare termer som Maghreb och de enskilda statsnamnen. I dagens historiska och kulturella diskussioner används termen framförallt i ett historiskt sammanhang när man talar om korsarverksamhet, osmanskt styre vid nordafrikakusten och förbindelserna mellan Europa och Nordafrika under tidigmodern tid.

Betydelse för nutida förståelse

Studiet av barbary-perioden förklarar viktiga aspekter av relationen mellan Europa och Nordafrika: handel och konflikt, kulturella kontakter, migration och den tidiga globaliseringens praktiska och humanitära konsekvenser. Det visar också hur lokala maktförhållanden och internationella sjöfartsintressen formade regionens historia fram till kolonialismens era.

Frågor och svar

F: Vad var Barbariet?

F: Vad kallades staterna i Barbariet?

F: Vilka var berberna?

F: Vad kallades kustregionen i Barbariet?

F: Vad hände med Barbary under kolonialismens era?

Fråga: Vad brukar regionen kallas idag?

F: Vad är området Barbariet?

Sök med bokstav