Algeriet (/ælˈdʒɪəriə/ (
lyssna) eller /ɔːl-/), officiellt Algeriets folkdemokratiska republik, är ett land i Nordafrika och det största landet i Afrika. Det är en del av Maghreb-regionen i nordvästra Afrika. Alger är huvudstaden. Det gränsar till Medelhavet i norr, Tunisien i nordost, Libyen i öst, Niger i sydost, Mauretanien och Mali i sydväst, Västsahara i väst och Marocko i nordväst. Det är också det största landet i arabvärlden.
Geografi och natur
Yta: Algeriet täcker ungefär 2 381 741 km², vilket gör det till Afrikas och Mediterranes största land. Merparten av ytan består av Saharaöknen – över 80 % av landet.
Terräng: I nord finns bördiga kustområden och bergskedjor som Tellatlas och Algeriets del av Atlasbergen (Saharan Atlas). I söder breder Saharas sand- och stenstäpper ut sig, med kända bergsområden som Hoggar (Ahaggar) och Tassili n'Ajjer.
Klimat: Nordkusten har ett medelhavsklimat med varma, torra somrar och milda, fuktigare vintrar. Längre söderut blir klimatet allt torrare och mer kontinentalt/aridt – extrem hetta på dagen och stora temperaturvariationer mellan dag och natt i Sahara.
Befolkning, språk och religion
Folkmängd: Algeriet har cirka 44 miljoner invånare (ca 2023), med tätare befolkning längs norrkusten och i städerna.
Språk: Modern standardarabiska är officiellt språk. Tamazight (berberspråk/amazigh) erkändes formellt som ett officiellt språk i konstitutionen och talas av stora grupper, särskilt i inlandet och södra regioner. Algerisk arabiska (dialekt) och olika berberspråk är vardagsspråk. Franska används fortfarande i administration, utbildning, media och näringsliv.
Religion: Majoriteten är sunnimuslimer. Religionen spelar en central roll i samhällslivet och den nationella identiteten.
Historia i korthet
Algeriet har en lång historia med påverkan från numidiska kungadömen, fenicier, kartager, romare, vandaler, bysantiner och arabiska erövringar från 600‑talet som förde med sig islam och arabisk kultur. På 1500‑talet blev stora delar av området en del av det Ottomanska riket som en regentskap (Djazair). År 1830 inleddes en lång period av franskt kolonialstyre som varade till 1962.
Frihetskampen ledd av FLN (Front de Libération Nationale) utkämpade en brutal självständighetskrig 1954–1962, vilket ledde till självständighet den 5 juli 1962. Efter självständigheten präglades landet av en stark statlig roll i ekonomin, militärt inflytande i politiken och perioder av politisk oro. På 1990‑talet drabbades Algeriet av en blodig inre konflikt när ett demokratiskt val avbröts; konflikten lämnade starka spår i samhället. De senaste åren har stora folkliga protester (kända som Hirak från 2019) lett till politiska förändringar och krav på bredare reformer.
Politik och förvaltning
Algeriet är officiellt en republik med presidenten som statsöverhuvud. Landet har en stark verkställande makt och militären spelar en betydande roll i politiken. Administrativt är Algeriet indelat i provinser (wilayas) som i sin tur är indelade i distrikt och kommuner.
Ekonomi
Ekonomin domineras av olje‑ och gassektorn; Algeriet är en viktig exportör av naturgas och en medlem i OPEC. Intäkterna från fossila bränslen står för en stor del av statens inkomster och exportintäkter. Landet har även jordbruk (säd, frukt, dadlar), gruvnäring och industri, men är sårbart för prisfluktuationer på energi och för utmaningar som arbetslöshet bland unga och beroende av import för vissa varor.
Valuta: Algerisk dinar (DZD). Tidszon: Centraleuropeisk tid (UTC+1).
Kultur och sevärdheter
Kulturen i Algeriet är en blandning av arabisk, berbisk (amazigh) och medelhavsprägling med stark fransk påverkan efter kolonialtiden. Populära musikformer inkluderar rai (från Oran). Matkulturen är rik på rätter som couscous, taginer, bröd och olika rätter med kryddor, olivolja och grönsaker.
Flera platser i Algeriet är på UNESCO:s världsarvslista:
- Kasbahen i Alger (Casbah of Algiers)
- Valley of the M'Zab
- Forntida romerska städer som Djemila och Timgad
- Tipasa (romerska lämningar vid kusten)
- Tassili n'Ajjer (berömt för sin förhistoriska klippkonst)
- Qal'at Beni Hammad (befäst stad)
Natur, nationalparker och turism
Algeriets naturskiftningar från Medelhavskust till berg och djupaste Sahara ger stora möjligheter för naturupplevelser: sanddyner, oaser, bergsvandringar i Hoggar och arkeologiska områden. Nationalparker och skyddade områden arbetar för att bevara biologisk mångfald, men utmaningar finns i form av ökenspridning och klimatförändringar.
Praktisk information för besökare
- Resor till Algeriet kräver ofta visum för många nationaliteter; kontrollera aktuella regler innan avresa.
- Bästa tidpunkter att besöka norr är vår och höst när vädret är behagligt. För saharaupplevelser är vintern ofta bättre på grund av svalare temperaturer nattetid (dagarna kan fortfarande bli mycket varma på sommaren).
- Säkerhetssituationen varierar mellan regioner; följ UD:s reseinformation och lokala råd.
Internationella relationer
Algeriet är aktivt i regionala och internationella organisationer, bland annat Afrikanska unionen, Arabförbundet, FN och OPEC. Landet har historiskt sett haft en självständig utrikespolitik och är en viktig aktör i Maghreb‑frågor. Relationerna med vissa grannländer, särskilt Marocko, har periodvis varit ansträngda.
Sammanfattningsvis är Algeriet ett landet med stor geografisk och kulturell variation: en lång historia, viktiga naturresurser, både möjligheter och utmaningar i modern tid samt flera världsberömda arkeologiska och naturmiljöer som lockar intresse från forskare och besökare.
