Seyfertgalax
Seyfert-galaxer är uppkallade efter Carl Seyfert som först beskrev dem 1943.
Dessa galaxer är en av de två huvudtyperna av aktiva galaxer. Den andra stora gruppen är kvasarer. Seyfertgalaxer har kvasarliknande kärnor: de är mycket avlägsna ljuskällor med elektromagnetisk strålning. Deras mycket höga ytljusstyrka har spektrum med starka emissionslinjer med hög jonisering. Till skillnad från kvasarerna är deras värdgalaxer dock tydligt synliga.
Seyfert-galaxer utgör cirka 10 % av alla galaxer och är några av de mest intensivt studerade objekten inom astronomin. Man tror att de drivs av samma fenomen som kvasarerna, även om de är närmare och mindre ljusstarka än kvasarerna. Dessa galaxer har supermassiva svarta hål i sina centra som är omgivna av ackretionsskivor av nedfallande material. Man tror att ackretionsskivorna är källan till den observerade ultravioletta strålningen. Ultravioletta emissionslinjer och absorptionslinjer är det bästa sättet att analysera det omgivande materialet.
I synligt ljus ser de flesta Seyfert-galaxer ut som vanliga spiralgalaxer. När de studeras i andra våglängder blir det dock tydligt att ljusstyrkan i deras kärnor är lika stor som ljusstyrkan hos hela galaxer av Vintergatans storlek.
Circinus-galaxen, en Seyfert-galax av typ II
Ett diagram över en aktiv galaktisk kärna. Det centrala svarta hålet är omgivet av en ackretionsskiva, som är omgiven av en torus. Den breda linjesträckningen och den smala linjesträckningen visas, liksom de jetstrålar som kommer ut ur kärnan.
Exempel
Här är några anmärkningsvärda exempel på Seyfert-galaxer:
- Circinus-galaxen har ringar av gas som skjutits ut från dess centrum
- CentaurusA, den ljusaste Seyfert-galaxen sett från jorden. Det är en jättelik elliptisk galax: en radiogalax som utmärker sig för sin relativistiska jet som sträcker sig över mer än en miljon ljusår i längd.
- Messier 51a (NGC 5194), Whirlpool-galaxen, en av de mest kända galaxerna på himlen.
- Messier 81 (NGC 3031), ett populärt mål för amatörastronomer och den näst ljusstarkaste Seyfert-galaxen på himlen efter Centaurus A.
- Messier 87 (NGC 4486), den centrala galaxen i Virgo-klustret och den största galaxen i den lokala superklustret. Det är en radiogalax som är känd för sin 4 400 ljusår långa relativistiska jet som drivs av ett enormt supermassivt svart hål med en massa på (3,5 ± 0,2)-6,3 miljarder solmassor.
- NGC 1672 har en kärna som är omgiven av intensiva starburst-regioner.
Seyfert-galaxen Messier 51
Seyfert-galaxen Messier 87
Seyfert-galaxen Centaurus A
Frågor och svar
Fråga: Vem beskrev först Seyfert-galaxer?
Svar: Carl Seyfert beskrev dem först 1943.
F: Vilka är de två huvudtyperna av aktiva galaxer?
S: De två huvudtyperna av aktiva galaxer är Seyfert-galaxer och kvasarer.
F: Vad skiljer Seyfertgalaxer från kvasarer?
S: Till skillnad från kvasar-galaxer är deras värdgalaxer tydligt synliga i Seyfert-galaxer. De är också närmare och mindre ljusstarka än kvasarer.
F: Hur stor del av alla galaxer utgörs av Seyfert-galaxer?
S: Ungefär 10 % av alla galaxer består av Seyfert-galaxer.
F: Vad tror man är källan till den observerade ultravioletta strålningen i dessa objekt?
S: Man tror att ackretionsskivorna som omger supermassiva svarta hål i deras centrum är källan till den observerade ultravioletta strålningen i dessa objekt.
F: Hur kan vi analysera materialet som omger en Seyfert-galax?
Svar: Ultravioletta emissionslinjer och absorptionslinjer kan användas för att analysera materialet runt en Seyfert-galax.
F: Hur ser en typisk Seyfert-galax ut när den ses i synligt ljus?
S: I synligt ljus ser de flesta Seyfert-galaxer ut som vanliga spiralgalaxer.
