Översikt
Frågan om universums form rör både dess lokala geometri — hur rymden är krökt i varje punkt — och dess globala topologi — hur hela rummet hänger ihop. För att beskriva dessa begrepp använder fysiker begrepp hämtade från Einsteins relativitetsteori, inte endast den euklidiska geometri som gäller i vardagliga sammanhang (euklidisk). Relativitetsteorin förändrar grundläggande antaganden om tid och rum och kräver därför andra definitioner av vad man menar med universums "form".
Simultanitet och betydelsen för begreppet form
Inom den speciella relativitetsteorin finns ingen absolut simultanitet: om två händelser inträffar på olika platser i rymden kan deras tidsordning vara beroende av observatörens rörelse. Detta innebär att det inte är entydigt meningsfullt att tala om "universums form vid en given tidpunkt" utan att specificera en koordinat- eller foliationsval. I kosmologi införs därför ofta en naturlig tidkoordinat, kosmisk tid, som binder samman världen till ett familj av observatörer som följer Hubble-flödet och därmed kan man definiera rumsliga snitt av rumtiden.
Lokalt vs globalt
Man delar vanligen upp analysen i två delar: lokal geometri, som avser rumslig krökning i småskaliga områden, och global topologi, som avser den övergripande formen hos rymden. Lokal krökning kan i kosmologiska modeller beskrivas som positiv (sphärisk), negativ (hyperbolisk) eller noll (platt). Den lokala krökningen bestämmer hur parallella geodeter beter sig, hur triangelvinklar summerar och hur avståndsrelationer förändras med rödförskjutning. Se vidare diskussioner om krökning.
FLRW-modeller och antaganden
En vanlig familj teorier som används för att beskriva universums storskaliga egenskaper är FLRW (Friedmann–Lemaître–Robertson–Walker). Dessa modeller antar homogenitet och isotropi i stora skalor. Inom FLRW-ramverket förekommer tre typer av rumslig geometri: positivt krökt, negativt krökt eller platt. Topologin kan däremot variera oberoende av lokal krökning: ett lokalt platt rum kan vara oändligt eller slutet om det har en ejtrivial topologi, till exempel en tredimensionell toreskopi eller andra mångsidiga kopplingar.
Det observerbara universum
Alla empiriska tester begränsas till det observerbara universum — den sfäriska region vars ljus haft tid att nå en given observatör. Detta område är därför centralt för att testa modeller; varje observatör har sitt eget observerbara universum och resultat kan skilja sig beroende på observationsvolymens utsträckning. Diskutera gärna begreppet i samband med det observerbara universum.
Observationer och begränsningar
Data från kosmisk bakgrundsstrålning (CMB), galaxfördelning, baryoniska akustiska svängningar och typ Ia-supernovor används för att avgränsa möjliga modeller. Satelliter som WMAP och Planck har gett mycket precisa mått på kosmologiska parametrar och indikerar att den rumsliga krökningen ligger mycket nära noll. Som en populär sammanfattning har organisationer som NASA kommenterat att universum verkar vara mycket nära platt med en liten felmarginal. Dessa slutsatser är dock beroende av antagandet om att modellerna som tolkas mot datan är korrekta.
Topologi: mätbart eller inte?
Global topologi kan i princip skilja sig från lokal geometri. Det finns förslag på ändliga men utan kant begränsade rum, exempelvis tredimensionella motsvarigheter till en torus eller mer komplexa månghörningar. Vissa topologiska strukturer kan ge upphov till mönster i CMB, såsom upprepade mönster eller speciella korrelationer, men sådana signaler är svåra att urskilja från statistiska fluktuationer och systematiska effekter. Därför kan vissa topologiska egenskaper ligga bortom vad som är direkt observerbart.
Praktiska konsekvenser
Universums form påverkar hur ljus böjs, hur vinkelskala och avståndsrelationer beräknas och hur strukturbildning utvecklas över tid. Det är viktigt att skilja mellan vad som är grundläggande fysik (Einsteins fältekvationer och innehållet av materia och energi) och vad som är geometriska konsekvenser av dessa ekvationer. Energikomponenter som mörk energi och mörk materia styr expansionens dynamik och därigenom i praktiken även hur man tolkar krökning och topologi i observationsdata.
Sammanfattning och fortsatt forskning
Sammanfattningsvis: begreppet "universums form" innefattar både lokal geometri och global topologi. Relativitetsteorin gör begreppet simultanitet mångtydigt, varför man i praktiken arbetar med definierade tidssnitt och observatörsramar. Observationerna av det observerbara universum pekar mot en mycket liten rumslig krökning, men frågan om universums globala topologi kan fortfarande vara öppen och kan kräva nya typer av mätningar eller metoder. Forskning fortsätter genom analys av nya observationsdata och utveckling av teoretiska modeller i astrofysik och kosmologi; se introduktioner till astrofysik, behandlingar av krökning, diskussioner om det observerbara universum samt översikter om topologi och tillämpningar av speciell relativitet för vidare läsning.
