Shah-moskén (persiska: ﻣﺴﺠﺪ ﺷﺎﻩ , Masjed-e Shāh) är en moské i Isfahan (Isfahan), Iran. Den ligger på den södra sidan av Naghsh-i Jahan-torget. Den har bytt namn till Imam-moskén efter den islamiska revolutionen.

Den byggdes under Safaviderna och är ett utmärkt exempel på Irans islamiska arkitektur. Många ser den som ett mästerverk i persisk arkitektur. Imam-moskén i Isfahan är ett av de eviga mästerverken inom arkitekturen i Iran och i hela världen. Den är registrerad tillsammans med Naghsh-i Jahan-torget som ett av Unescos världsarv. Byggandet av moskén inleddes 1611. Dess prakt beror främst på skönheten hos dess sjufärgade mosaikplattor och kalligrafiska inskriptioner.

Historia

Bygget av Shah‑/Imam‑moskén påbörjades 1611 under shah Abbas I:s styre och fullbordades under tidigt 1600‑tal (omkring 1629). Moskén var en del av den stora stadsplanen för Naghsh‑i Jahan‑torget, som utformades för att framhäva Safavidernas makt och konstnärliga ambitioner. Under århundradena har byggnaden använts både som plats för fredagspredikningar och som symbol för den safavidiska huvudstadens religiösa och politiska betydelse. Efter den islamiska revolutionen fick byggnaden det officiella namnet Imam-moskén.

Arkitektur och konst

Moskén är känd för sin harmoniska plan och rikliga dekoration. Den följer den klassiska persiska fyr-iwan‑planen med en stor innergård och flera dekorativa iwaner (välvda nischer). Fasaden och interiören täcks av komplexa mosaiker med främst blå och turkosa färger, utförda med den traditionella sju‑färgstekniken (haft‑rang). Ornamentiken kombinerar geometriska mönster, blommotiv och utbredd kalligrafi i form av koraniska verser och inskriptioner som är integrerade i den arkitektoniska ytan.

Ett karakteristiskt drag är hur byggnadens huvudentré och kupol är riktade mot kibbla (Mecka). För att uppnå detta utan att störa det monumentala utseendet mot Naghsh‑i Jahan‑torget byggde arkitekterna entrén i en svag vinkel — en lösning som både är tekniskt skicklig och estetiskt imponerande. Kupolen är rikligt dekorerad inifrån och utifrån och ger moskén dess välkända siluett. Många valv och portalinklädnader visar användning av muqarnas (stalaktitliknande stuckdekorationer) och finkornig kakelkonst.

Betydelse och bevarande

Imam‑moskén räknas som ett av de bästa exemplen på safavidisk arkitektur och iransk moskébyggnadskonst. Den ingår i Unescos världsarv tillsammans med Naghsh‑i Jahan‑torget, vilket understryker dess internationella kulturhistoriska värde. Genom åren har moskén genomgått flera restaureringar för att bevara mosaiker, strukturella element och dekorative ytor. Bevarandet kräver kontinuerlig skötsel på grund av klimatpåverkan, luftföroreningar och det stora antalet besökare.

Att besöka moskén

  • Imam‑moskén ligger vid den södra sidan av Naghsh‑i Jahan‑torget, ett av Isfahans huvudmål för turister.
  • Besökare ombeds respektera religiösa regler: lämplig klädsel (särskilt för kvinnor) och tystnad under böntider. Information om öppettider finns lokalt då tider kan variera.
  • Många besökare uppskattar särskilt mosaikdetaljerna i morgonljus eller kvällsljus då färgerna framträder starkt.

Imam‑moskén i Isfahan är både en fungerande plats för dyrkan och ett monument över en period då konst, religion och statsmakt förenades i praktfull arkitektur. Den fortsätter att fascinera forskare, arkitekter och vanliga besökare med sin tekniska skicklighet och konstnärliga rikedom.