Salomos tempel – Jerusalems första tempel: historia, helighet och arkitektur

Enligt sekulära historiker skulle templet ha stått färdigt 957 f.Kr. Babylonierna förstörde det 587 eller 586 f.Kr. Rabbinsk litteratur säger att templet stod kvar i 410 år. Enligt verket Seder Olam Rabbah, som skrevs på andra århundradet e.Kr., byggdes templet 832 f.Kr. och förstördes 433 f.Kr. (3338 AM). Detta är 165 år senare än de sekulära uppskattningarna.

Hittills har inga säkra arkeologiska bevis för Salomos tempel hittats och den enda informationen om det första templet i Jerusalem finns i de bibliska böckerna Josua, Domarböckerna, 1-2 Samuelsboken och 1-2 Kungaböckerna.

Förberedelser för att bygga templet

Först ville kung David bygga ett tempel åt Gud, men enligt Bibeln sade Gud till honom genom profeten Natan: "Du får inte bygga ett hus åt mitt namn, eftersom du är en krigare och har utgjutit blod." Han valde dock Salomo till att bygga templet. Innan han dog gav David sin son Salomo ritningarna för byggandet av templet och instruktioner för prästerna och leviterna och allt arbete som hörde till tjänsten i templet. Han gav också sina egna pengar till Salomo för att hjälpa till att bygga templet och bad folket att hjälpa till med att ge penninggåvor.

Kung Salomo skickade ett meddelande till Hiram, kung av Tyrus, som hade varit vän med hans far David och skickat David mycket trä för att bygga sitt palats med. I detta meddelande sade Salomo att han ville bygga ett tempel åt Herren och bad Hiram att skicka trä till honom. Hiram sa att han skulle göra det om Salomo gav mat för kostnaden för virket och det arbete som folk utförde. Så Hiram gav Salomo alla ceder- och tallstammar han ville ha, och Salomo gav Hiram vete till sin familj och tjugotusen bad (cirka 115 000 gallon eller 434 000 liter) olivolja. Kung Hiram högg ner virket och skickade det på flottar till en plats som kallades Joppa. Därifrån kunde de ta träet upp till Jerusalem.

Byggandet av templet

Enligt Bibeln: "Det 480:e året efter det att israeliterna hade dragit ut ur Egypten, i det fjärde året av Salomos regeringstid över Israel, i... den andra månaden, började han bygga HERRENS tempel." (1 Kung 6:1) Kung Salomo hämtade Huram-Abi, vars mor var en änka från Naftali stam (en av Israels stammar) och vars far var en man från Tyrus och en person som var bronshantverkare. Huram var mycket duktig på alla slags arbeten. I 2 Krönikeboken 2:7 står det att han var "...skicklig på att arbeta med guld och silver, brons och järn, och med purpur, karmosin och blått garn". Han var särskilt duktig på att arbeta med brons. När allt arbete som kung Salomo hade utfört för templet var färdigt, tog han in de saker som hans far David hade gett till Gud och lade dem i tempelskatterna i templet. Så "i det elfte året i månaden Bul, den åttonde månaden, var templet färdigt i alla dess detaljer enligt specifikationerna". (1 Kung 6:38)

Invigning av templet

När templet var färdigt förde kung Salomo in Herrens förbundsark i templet och lät hela Israels folk komma dit, och de offrade så många får och nötkreatur att "de inte kunde registreras eller räknas". Sedan fyllde molnet templet - precis som Gud visade sig i tabernaklet på Sinai berg, visade han sig nu i ett moln i templet. Därefter prisade kung Salomo Gud. Han sade en invigningsbön (att ge till Gud) inför Israels folk. Han bad Gud att hålla sitt löfte till kung David om att låta kung Davids söner regera för evigt (vilket enligt kristendomen blir sant när Jesus, Davids son, dör för mänskligheten); sedan tillade han: "Men kommer Gud verkligen att bo på jorden? Himlen, till och med den högsta himlen, kan inte innehålla dig. Hur mycket mindre detta tempel som jag har byggt!" - för att påminna folket om att Gud inte var bunden till templet och att han inte kunde hållas inne, även om han hade valt att komma och bo hos Israels folk på ett särskilt sätt. Sedan bad han Gud att besvara Israels folk när de bad mot eller vid templet; att höra från himlen när någon syndade, eller när fiender kom till Israel, eller när det rådde torka eller hungersnöd i landet, "... vilken katastrof eller sjukdom som helst, och när en bön eller vädjan (begäran om något, önskan) framförs av någon av ditt folk Israel... så hör från himlen, din boning. Förlåt och handla; behandla var och en enligt allt han gör, eftersom du känner hans hjärta (för du ensam känner alla människors hjärtan), så att de ska frukta dig så länge de lever i det land som du gav våra fäder" (1 Kungaboken 8:38-40). Därefter stod Solom upp och välsignade Israels folk och gav offergåvor till Gud: "tjugotusen nötkreatur och hundratjugotusen får och getter. Så invigde kungen och alla israeliterna HERRENS tempel" (1 Kungaboken 8:63, NIV).

Gud kommer till Salomo

Enligt Bibeln uppenbarade sig Gud för Salomo när han hade byggt templet färdigt och sade: "Jag har hört den bön och vädjan som du har framfört inför mig... Mina ögon och mitt hjärta kommer alltid att vara där [vid det tempel du har byggt]." Men Gud varnade också Salomo för vikten av att lyda Guds förbund (löfte) för att kunna njuta av dess välsignelser och inte dess förbannelser. Detta var nödvändigt eftersom Gud gav Salomo makt och rikedomar, vilket många gånger fick människor att glömma det löfte som Gud hade gett dem.

Salomo gav också Hiram, kung av Tyrus, 20 städer i Galiléen, eftersom Hiram hade gett honom all cederträ, tall och guld som han behövde. Men Hiram tyckte inte om de städer som Salomo hade gett honom, och han sade: "Vad är det för städer som du har gett mig, min bror?" (1 Kungaboken 9:13, NIV) Han kallade dem för Cabuls land (vilket låter som hebreiska för "bra för ingenting"). Sannolikt hade Salomo blivit mer skuldsatt till Hiram än han först trodde, så han hade gett städerna till Hiram, kung av Tyrus, som ett tecken på att han skulle betala honom senare. I 2 Krönikeboken 8:1-2 står det att senare, när Salomo blev rikare - kanske på grund av expeditionen till Ofir (1 Kung 9:26-28;10-11) eller besöket av Sebas drottning.

Salomos tempel låg bredvid kungens palats. Planlösningen liknade de flesta västsemitiska planlösningar. Ett tidigt exempel på ett golv som är uppdelat i ulam, hekal och debir (portikus, huvudsal och inre helgedom) har hittats i syriska Ebla (ca 2300 f.Kr.) och mycket senare, men mer kring Salomos tid, i Tell Tainat vid Orontesbäckenet (ca 900 f.Kr.). Liksom Salomos har det senare templet tre avdelningar har två kolonner vid ingången (i Salomos palats kallas de Jakin och Boaz) och ligger intill det kungliga palatset.

Guds förbundsark placerades i den inre helgedomen - det allra heligaste - som var cirka 9 meter lång, bred och hög och täckt med rent guld. Salomo använde mycket guld i templet: detta berodde förmodligen på att det skinande guldet symboliserade Guds härlighet och hans himmelska tempel (Upp 21:10-11,18,21). Inne i templet fanns inristade keruber, palmer och blommor. Detta är en påminnelse om Edens lustgård, som människorna inte längre kunde leva i på grund av sin synd. Templet var en symbol för att israeliterna kunde komma tillbaka till paradiset genom templet.

Vissa upptäckter i dag återger orden i 1 Kungaboken 6-7.

Flyttbart bassäng i brons

Något som är mycket likt det hjulförsedda rörliga bäckenet som användes på templets gård har hittats vid arkeologiska utgrävningar på Cypern.

Bordet för brödet av närvaron

Ett stenaltare med fyra horn på hörnen hittades i Megiddo. Det visar en god uppfattning om hur guldaltaret i templet såg ut. Bordet för brödet för närvaron var också gjort av guld. Närvarons bröd (tolv brödstycken, ett för varje stam i Israel), symboliserade ett kontinuerligt offer till Gud genom vilket Israel visade att det gav Gud det som det förtjänade med sitt arbete och att allt som Israel hade fått var en välsignelse från Gud.

Stativ för lampor

Tio ljusstakar fanns i templet, fem på varje sida av helgedomen (1 Kungaboken 7:49). Lampor som dessa har hittats på många platser i Palestina, bland annat i Hazor och Dothan.

• Solomon
• David
• Templet i Jerusalem