Salomos tempel – Jerusalems första tempel: historia, helighet och arkitektur
Utforska Salomos tempel i Jerusalem — dess historia, heliga betydelse och imponerande arkitektur från Israels första tempel.
Enligt den hebreiska Bibeln var Salomos tempel det första tempel som israeliterna byggde för Gud. Det kallades också det första templet och byggdes av kung Salomo på 900‑talet f.Kr. Det stod bredvid kungens palats och fungerade både som Guds "kungliga palats" och som Israels centrum för dyrkan och offer. Bibeln återger att Herren sade till Salomo: "Jag har invigt (gjort speciellt eller rent) detta tempel ... genom att sätta mitt namn där för evigt. Mina ögon och mitt hjärta kommer alltid att vara där" (1 Kungaboken 9:3). Templet blev en stark symbol för helighet och kunglighet och påminde israeliterna om att Gud var Israels särskilde härskare.
Historia och sammanhang
Enligt de bibliska böckerna (främst 1 Kungaboken kapitel 5–8 och 2 Krönikeboken kapitel 2–7) byggde Salomo templet på en plats i Jerusalem som ofta identifieras med jebusiten Araunas tröskplats, samma område som hans far David köpte för att uppföra ett altare åt Gud. Bygget skedde i samarbete med feniciska hantverkare och kung Hiram i Tyrus, och stora mängder cederträ från Libanon, sten och metall användes. Traditionell kronologi daterar färdigställandet till omkring 957 f.Kr., men moderna forskare diskuterar både dateringen och omfattningen av bygget.
Arkitektur och inre indelning
Salomos tempel var — i biblisk beskrivning — mönstrat efter tabernaklet (tabernaklet) men uppfört i mer permanent och praktfull skala. Huvudindelningen bestod av tre zoner:
- Det allra heligaste (Heligaste helg): ett kubformat rum där Förbundsarken enligt traditionen stod. Enligt 1 Kungaboken var detta rum 20 alnar (cubit) på varje sida.
- Det heliga: utrymmet framför det allra heligaste där prästerna tjänstgjorde, med altaret för rökelse, bordet för skådebrödet och en gyllene ljusstake (menorah).
- Yttre gård och förgård: där folk samlades och där större offer ägde rum. I templet fanns också stora metallföremål som "Bronsjaget" (den stora bronsbassängen) och andra redskap.
Bibeln anger mått i alnar (cubits): själva templet var enligt texten 60 alnar långt, 20 alnar brett och 30 alnar högt. Förhof, pelare (Jakin och Boaz), intrikata träsniderier av palm- och blommotiv, samt omfattande guldöverdrag beskrivs i detalj. Enligt 1 Kungaboken stod också stora bronsarbeten och en skicklig hantverkare, ofta kallad Hiram/Huram, för mycket av metallarbetet.
Religiös funktion och ritualer
Templet var centralplats för kulten: prästerskapet (leviter och präster) tog hand om offren, det årliga bokåret och högtider som påsk (Pesach), lövhyddohögtiden och reningshögtider hölls där. Endast översteprästen fick gå in i det allra heligaste, och då endast på försoningsdagen (Yom Kippur), enligt den senare religiösa traditionen.
Förstörelse, fångenskap och eftermäle
Det första templet förstördes av babylonierna under kung Nebukadnessar II år 586 f.Kr. enligt den bibliska berättelsen. Templets skatter togs, och många invånare fördes i exil till Babylon. Föremål som den stora menoran och andra skatter nämns som tagna i 2 Kungaboken och Jeremias bok. Efter exilen återvände judar under ledning av bland andra Serubbabel och Esra för att senare uppföra det som kallas det andra templet, och detta tempel ombyggdes och förstärktes av Herodes den store århundradet f.Kr.
Arkeologi och källkritik
Informationen om Salomos tempel kommer i första hand från bibliska texter. Arkeologiska bevis är svåra att säkert koppla till det första templet eftersom Tempelberget i Jerusalem (där templet traditionellt låg) är idag bebyggt med viktiga islamska helgedomar (t.ex. Klippdomen och Al‑Aqsa‑moskén) och omfattande arkeologiska utgrävningar på själva berget är politiskt och religiöst känsliga och därför mycket begränsade.
Forskningen är delad: vissa arkeologer och historiker accepterar en större monumental byggnad i Jerusalem under 900‑talet f.Kr., medan andra menar att pålitliga bevis för ett så storslaget tempel just då saknas och istället föreslår en senare uppförandeperiod och gradvis utveckling av Jerusalems status. Områden runt Tempelberget, såsom City of David och Ophel, har emellertid gett fynd från järnåldern som ger kontext till Jerusalems bebyggelse och kultiska aktiviteter under denna tid.
Kulturell och religiös betydelse idag
Platsen för Salomos tempel — ofta benämnd Templet eller Tempelberget — är fortfarande den heligaste platsen i judendomen och har en central roll i judisk messianisk förväntan och liturgi. Samtidigt är området av stor betydelse för kristna (på grund av Jesu och Nya testamentets kopplingar till Jerusalem) och för muslimer (som hyser Klippdomen och Al‑Aqsa‑moskén). Frågor om rekonstruktion, arkeologi och religiösa rättigheter kring Tempelberget är därför både känsliga och omtvistade.
Sammanfattning
Salomos tempel stod i den bibliska berättelsen som ett uttryck för Guds närvaro bland israeliterna, ett centrum för kunglig makt och religöst liv. Dess arkitektur och rikedom skildras i detalj i de bibliska texterna, men arkeologiska möjligheter att verifiera alla detaljer är begränsade. Templets förstörelse 586 f.Kr. blev en avgörande händelse i judisk historia och formade både religiös identitet och framtida tempelbyggen.
.jpg)

Mitt i det gamla Jerusalem står Salomos berömda tempel.
Historiska bevis
Enligt sekulära historiker skulle templet ha stått färdigt 957 f.Kr. Babylonierna förstörde det 587 eller 586 f.Kr. Rabbinsk litteratur säger att templet stod kvar i 410 år. Enligt verket Seder Olam Rabbah, som skrevs på andra århundradet e.Kr., byggdes templet 832 f.Kr. och förstördes 433 f.Kr. (3338 AM). Detta är 165 år senare än de sekulära uppskattningarna.
Hittills har inga säkra arkeologiska bevis för Salomos tempel hittats och den enda informationen om det första templet i Jerusalem finns i de bibliska böckerna Josua, Domarböckerna, 1-2 Samuelsboken och 1-2 Kungaböckerna.
Biblisk beskrivning
Förberedelser för att bygga templet
Först ville kung David bygga ett tempel åt Gud, men enligt Bibeln sade Gud till honom genom profeten Natan: "Du får inte bygga ett hus åt mitt namn, eftersom du är en krigare och har utgjutit blod." Han valde dock Salomo till att bygga templet. Innan han dog gav David sin son Salomo ritningarna för byggandet av templet och instruktioner för prästerna och leviterna och allt arbete som hörde till tjänsten i templet. Han gav också sina egna pengar till Salomo för att hjälpa till att bygga templet och bad folket att hjälpa till med att ge penninggåvor.
Kung Salomo skickade ett meddelande till Hiram, kung av Tyrus, som hade varit vän med hans far David och skickat David mycket trä för att bygga sitt palats med. I detta meddelande sade Salomo att han ville bygga ett tempel åt Herren och bad Hiram att skicka trä till honom. Hiram sa att han skulle göra det om Salomo gav mat för kostnaden för virket och det arbete som folk utförde. Så Hiram gav Salomo alla ceder- och tallstammar han ville ha, och Salomo gav Hiram vete till sin familj och tjugotusen bad (cirka 115 000 gallon eller 434 000 liter) olivolja. Kung Hiram högg ner virket och skickade det på flottar till en plats som kallades Joppa. Därifrån kunde de ta träet upp till Jerusalem.
Byggandet av templet
Enligt Bibeln: "Det 480:e året efter det att israeliterna hade dragit ut ur Egypten, i det fjärde året av Salomos regeringstid över Israel, i... den andra månaden, började han bygga HERRENS tempel." (1 Kung 6:1) Kung Salomo hämtade Huram-Abi, vars mor var en änka från Naftali stam (en av Israels stammar) och vars far var en man från Tyrus och en person som var bronshantverkare. Huram var mycket duktig på alla slags arbeten. I 2 Krönikeboken 2:7 står det att han var "...skicklig på att arbeta med guld och silver, brons och järn, och med purpur, karmosin och blått garn". Han var särskilt duktig på att arbeta med brons. När allt arbete som kung Salomo hade utfört för templet var färdigt, tog han in de saker som hans far David hade gett till Gud och lade dem i tempelskatterna i templet. Så "i det elfte året i månaden Bul, den åttonde månaden, var templet färdigt i alla dess detaljer enligt specifikationerna". (1 Kung 6:38)
Invigning av templet
När templet var färdigt förde kung Salomo in Herrens förbundsark i templet och lät hela Israels folk komma dit, och de offrade så många får och nötkreatur att "de inte kunde registreras eller räknas". Sedan fyllde molnet templet - precis som Gud visade sig i tabernaklet på Sinai berg, visade han sig nu i ett moln i templet. Därefter prisade kung Salomo Gud. Han sade en invigningsbön (att ge till Gud) inför Israels folk. Han bad Gud att hålla sitt löfte till kung David om att låta kung Davids söner regera för evigt (vilket enligt kristendomen blir sant när Jesus, Davids son, dör för mänskligheten); sedan tillade han: "Men kommer Gud verkligen att bo på jorden? Himlen, till och med den högsta himlen, kan inte innehålla dig. Hur mycket mindre detta tempel som jag har byggt!" - för att påminna folket om att Gud inte var bunden till templet och att han inte kunde hållas inne, även om han hade valt att komma och bo hos Israels folk på ett särskilt sätt. Sedan bad han Gud att besvara Israels folk när de bad mot eller vid templet; att höra från himlen när någon syndade, eller när fiender kom till Israel, eller när det rådde torka eller hungersnöd i landet, "... vilken katastrof eller sjukdom som helst, och när en bön eller vädjan (begäran om något, önskan) framförs av någon av ditt folk Israel... så hör från himlen, din boning. Förlåt och handla; behandla var och en enligt allt han gör, eftersom du känner hans hjärta (för du ensam känner alla människors hjärtan), så att de ska frukta dig så länge de lever i det land som du gav våra fäder" (1 Kungaboken 8:38-40). Därefter stod Solom upp och välsignade Israels folk och gav offergåvor till Gud: "tjugotusen nötkreatur och hundratjugotusen får och getter. Så invigde kungen och alla israeliterna HERRENS tempel" (1 Kungaboken 8:63, NIV).
Gud kommer till Salomo
Enligt Bibeln uppenbarade sig Gud för Salomo när han hade byggt templet färdigt och sade: "Jag har hört den bön och vädjan som du har framfört inför mig... Mina ögon och mitt hjärta kommer alltid att vara där [vid det tempel du har byggt]." Men Gud varnade också Salomo för vikten av att lyda Guds förbund (löfte) för att kunna njuta av dess välsignelser och inte dess förbannelser. Detta var nödvändigt eftersom Gud gav Salomo makt och rikedomar, vilket många gånger fick människor att glömma det löfte som Gud hade gett dem.
Salomo gav också Hiram, kung av Tyrus, 20 städer i Galiléen, eftersom Hiram hade gett honom all cederträ, tall och guld som han behövde. Men Hiram tyckte inte om de städer som Salomo hade gett honom, och han sade: "Vad är det för städer som du har gett mig, min bror?" (1 Kungaboken 9:13, NIV) Han kallade dem för Cabuls land (vilket låter som hebreiska för "bra för ingenting"). Sannolikt hade Salomo blivit mer skuldsatt till Hiram än han först trodde, så han hade gett städerna till Hiram, kung av Tyrus, som ett tecken på att han skulle betala honom senare. I 2 Krönikeboken 8:1-2 står det att senare, när Salomo blev rikare - kanske på grund av expeditionen till Ofir (1 Kung 9:26-28;10-11) eller besöket av Sebas drottning.


Salomo och Israels äldste planerar med glädje att bygga ett tempel åt HERREN.


Salomo bad till Gud: "Herre, Israels Gud, det finns ingen Gud som du, varken i himlen ovanför eller på jorden nedanför - du som håller ditt kärleksförbund (löfte) med dina tjänare som helhjärtat fortsätter på din väg... med din mun har du lovat och med din hand har du uppfyllt det, så som det är idag."
Design
Salomos tempel låg bredvid kungens palats. Planlösningen liknade de flesta västsemitiska planlösningar. Ett tidigt exempel på ett golv som är uppdelat i ulam, hekal och debir (portikus, huvudsal och inre helgedom) har hittats i syriska Ebla (ca 2300 f.Kr.) och mycket senare, men mer kring Salomos tid, i Tell Tainat vid Orontesbäckenet (ca 900 f.Kr.). Liksom Salomos har det senare templet tre avdelningar har två kolonner vid ingången (i Salomos palats kallas de Jakin och Boaz) och ligger intill det kungliga palatset.
Guds förbundsark placerades i den inre helgedomen - det allra heligaste - som var cirka 9 meter lång, bred och hög och täckt med rent guld. Salomo använde mycket guld i templet: detta berodde förmodligen på att det skinande guldet symboliserade Guds härlighet och hans himmelska tempel (Upp 21:10-11,18,21). Inne i templet fanns inristade keruber, palmer och blommor. Detta är en påminnelse om Edens lustgård, som människorna inte längre kunde leva i på grund av sin synd. Templet var en symbol för att israeliterna kunde komma tillbaka till paradiset genom templet.


Det här är bronshavet, en stor bassäng av metall som prästerna använde för att tvätta sig. Det stod på 12 tjurar.
Saker i templet
Vissa upptäckter i dag återger orden i 1 Kungaboken 6-7.
Flyttbart bassäng i brons
Något som är mycket likt det hjulförsedda rörliga bäckenet som användes på templets gård har hittats vid arkeologiska utgrävningar på Cypern.
Bordet för brödet av närvaron
Ett stenaltare med fyra horn på hörnen hittades i Megiddo. Det visar en god uppfattning om hur guldaltaret i templet såg ut. Bordet för brödet för närvaron var också gjort av guld. Närvarons bröd (tolv brödstycken, ett för varje stam i Israel), symboliserade ett kontinuerligt offer till Gud genom vilket Israel visade att det gav Gud det som det förtjänade med sitt arbete och att allt som Israel hade fått var en välsignelse från Gud.
Stativ för lampor
Tio ljusstakar fanns i templet, fem på varje sida av helgedomen (1 Kungaboken 7:49). Lampor som dessa har hittats på många platser i Palestina, bland annat i Hazor och Dothan.
Relaterade sidor
- Solomon
- David
- Templet i Jerusalem
Frågor och svar
F: Vilket var det första tempel som byggdes av israeliterna?
S: Enligt den hebreiska Bibeln var Salomos tempel det första tempel som israeliterna byggde för Gud. Det kallades också det första templet och byggdes först av Salomo.
F: Var stod det?
S: Templet stod bredvid kung Salomos palats och fungerade både som Guds kungliga palats och Israels centrum för tillbedjan.
F: Vad sa Gud om det?
S: Herren sade till Salomo: "Jag har invigt (gjort detta tempel speciellt eller rent) ... genom att sätta mitt namn där för alltid. Mina ögon och mitt hjärta kommer alltid att vara där" (1 Kungaboken 9:3).
F: Vad symboliserar det?
S: Templet är en symbol för helighet och kunglighet och påminner israeliterna om att Gud är Israels särskilda överhuvud.
F: På vilket sätt var det mönstrat efter andra tempel på den tiden?
S: Det första templet var mönstrat efter andra tempel på den tiden, inklusive tabernaklet, som var indelat i tre viktiga områden - det allra heligaste, det heliga och den yttre gården.
F: Var i Jerusalem byggde de det?
S: De byggde det på Araunas tröskplats i Jerusalem där kung David hade köpt mark för att bygga ett altare åt Gud.
Sök