Det kortaste parlamentet i engelsk historia varade från den 13 april till den 5 maj 1640. Det kallas "kort" eftersom det bara varade i tre veckor.


 

Bakgrunden till Kortparlamentet var att kung Karl I efter elva år av så kallad personlig regering (1629–1640) stod i akut behov av pengar för att föra krig mot Skottland i de så kallade biskopskrigen. Under dessa år hade Karl försökt finansiera sin regering utan parlament genom olika pålagor, bland annat det omstridda ship money, vilket skapade stor missnöje bland många röster i riket.

Parlamentets krav och upplösning

När parlamentet sammankallades i april 1640 krävde många ledande ledamöter att kungens ekonomiska stöd skulle kopplas till åtgärder mot missförhållanden: upphävande av godtyckliga beskattningar, rättsordning, och kritik mot religiösa förändringar som associerades med ärkebiskop William Laud. Parlamentsledamöterna ville först få till stånd reformer och skadestånd för tidigare övergrepp innan de skulle bevilja nya skatter.

Kungen vägrade gå med på att först ta itu med de krav som parlamentet ställde och behövde samtidigt snabba medel till krigsföringen. Efter bara tre veckors gräl och förhandlingar valde Karl I att lösa upp församlingen den 5 maj 1640 utan att ha fått de pengar han efterfrågade. Därmed uppnådde inte parlamentet några större reformer eller ekonomiska beslut.

Konsekvenser

  • Kortsiktig följd: Karl tvingades fortsätta söka andra sätt att finansiera kriget, men hans situation försvagades ytterligare när skottarna besegrade kungens trupper och tvingade fram betalningskrav i höst.
  • Långsiktigt: Kortparlamentets misslyckande banade väg för sammankallandet av det långa parlamentet i november 1640, som kom att ställa långt mer drastiska krav på monarkin. Dessa händelser bidrog i slutänden till fördjupade konflikter som ledde fram till engelska inbördeskriget (1642–1651).

Betydelse

Trots sin korta existens är Kortparlamentet betydelsefullt som en vändpunkt: det visade att parlamentet var berett att ställa krav på regeringen i utbyte mot pengar, och det blottlade den djupa misstron mellan kungamakten och stora delar av politiska eliten. Tiden efter april–maj 1640 präglades av snabb radikalisering, som snart ledde till mer avgörande politiska konfrontationer.