Bark – definition, struktur och funktion hos trädbark

Upptäck vad bark är — dess definition, struktur och funktion hos trädbark. Lär dig hur bark skyddar träd, olika typer och dess betydelse för trädens hälsa och ekosystem.

Bark är det yttre skiktet som täcker stammarna på vedartade växter, till exempel träd. Barken skyddar trädet mot mekanisk skada, uttorkning, temperatursvängningar och angrepp av svampar och insekter. Utseendet varierar kraftigt mellan arter: bark kan vara grov eller slät, tjock eller tunn och ha olika färger. Den bildar det yttre lagret på trädstammar och grenar och förändras med åldern.

Det mesta av barkens inre delar bildas från det vaskulära kambiet, ett tunt delningslager som också bildar kärlved (xylem). Yttre delar av barken, särskilt skyddande cellager som kork, kan härstamma från korkcambium (phellogen). Tillsammans bildar dessa lager barkens uppbyggnad och bestämmer dess funktioner.

Struktur

Barkens struktur kan delas förenklat i två huvuddelar:

• Innerbark (floem) – levande vävnad som transporterar socker och andra organiska ämnen från bladen till växtens övriga delar. Här lagras också näringsämnen och ämnen som skyddar mot skadegörare.
• Ytterbark (periderm och döda vävnader) – består av kork (suberiniserade celler), korkcambium och ofta flera lager döda celler. Dessa lager bildar ett mekaniskt och kemiskt skydd och slits eller lossnar med tiden, vilket kan ge en fjällande eller djupfårig bark.

Andra viktiga detaljer i barken är lenticeller (porer för gasutbyte), rhytidom (det yttre, ofta gamla och ihåliga barklagret) och sårärrbildning där trädet läker skador genom att bilda nytt kambium och täcka över skadan.

Funktioner

• Skydd – mot fysiska skador, uttorkning, kyla, värme och angrepp av mikroorganismer och insekter.
• Transport och lagring – innerbarken (floem) transporterar fotosyntesprodukter och kan lagra stärkelse och andra ämnen.
• Gasutbyte – via lenticeller kan inre vävnader få syre även genom tät bark.
• Sårslutning – efter skador kan plantan bilda nytt vävnadsskydd för att förhindra infektioner.
• Anpassningar – tjock bark kan ge brandskydd hos vissa arter, medan fjällande bark kan hjälpa till att bli av med parasiter eller lavar.

Variation, ålder och användning

Barkens utseende påverkas av art, miljö och trädets ålder. Vissa träd har slät, tunn bark hela livet (t.ex. bok), andra utvecklar djupa fåra- eller plattbarkiga ytor med åren (t.ex. ek, tall). En del arter har fjällande bark som lossnar i remsor eller plattor.

Människan använder bark för många ändamål: kork från korkeken används till flaskproppar och isolering, innerbark kan ge kryddor (t.ex. kanel), och bark innehåller ämnen som används i traditionell medicin, garvning och färgning. Bark är också viktig ekologiskt — den utgör livsmiljö och näringskälla för många organismer.

Sammanfattning: Bark är ett mångfunktionellt skyddsskikt på vedartade växter, byggt upp av levande och döda celler som tillsammans skyddar, transporterar näringsämnen och hjälper trädet att anpassa sig till sin omgivning.

Sök med bokstav