Träd: struktur, livscykel och ekologisk betydelse

Ett träd består av rötter, stammar, grenar, kvistar och blad. Trädens stammar består huvudsakligen av stöd- och transportvävnader (xylem och floem). Trä består av xylemceller, och bark består av floem och andra vävnader som ligger utanför det vaskulära kambiet.

Tillväxt av stammen

När ett träd växer kan det producera årsringar när ny ved läggs runt den gamla veden. I områden med säsongsbetonat klimat kan trä som produceras vid olika tider på året växla mellan ljusa och mörka ringar. I tempererade klimat och tropiska klimat med en enda våt- och torrperiod är årsringarna ettåriga, och varje par ljusa och mörka ringar motsvarar ett års tillväxt. I områden med två våt- och torrperioder varje år kan det finnas två par ljusa och mörka ringar varje år, och i vissa områden (främst halvökenområden med oregelbunden nederbörd) kan det finnas en ny årsring vid varje nederbörd.

I tropiska regnskogsregioner, med ett konstant klimat året runt, är tillväxten kontinuerlig. Tillväxtringarna syns inte och träets struktur förändras inte. Hos arter med årsringar kan dessa ringar räknas för att fastställa trädets ålder. På så sätt kan virke som tagits från träd i det förflutna dateras, eftersom mönstren för ringtjockleken är mycket distinkta. Detta är dendrokronologi. Mycket få tropiska träd kan dateras exakt på detta sätt.

Rötter

Trädens rötter finns nästan alltid under jord, vanligtvis i ett bollformat område som ligger mitt under stammen och inte sträcker sig djupare än att trädet är högt. Rötterna kan också vara ovan jord eller djupt under jord. Vissa rötter är korta, andra är meterlånga.

Rötterna ger stöd åt de delar som är ovan jord, de håller trädet upprätt och hindrar det från att falla omkull i starka vindar.

Rötterna tar upp vatten och näringsämnen från jorden. Utan svampens hjälp för att bättre ta upp näringsämnen skulle träden bli små eller dö. De flesta träd har en favoritart av svamp som de umgås med i detta syfte.

Filialer

Över marken ger stammen höjd åt de bladbärande grenarna och konkurrerar med andra växtarter om solljuset. Hos alla träd förbättrar grenarnas form bladens exponering för solljus. Grenarna börjar vid stammen, stora och tjocka, och blir successivt mindre ju längre bort de växer från stammen. Grenarna delar sig själva i mindre grenar, ibland väldigt många gånger, tills de till slut är ganska små. De små ändarna kallas för kvistar.

Blad

Trädens blad hålls av grenarna. Bladen sitter vanligtvis i grenarnas ändar. De, även om vissa har blad längs grenarna. Bladens viktigaste funktioner är fotosyntes och gasutbyte. Ett blad är ofta platt, så att det absorberar mest ljus, och tunt, så att solljuset kan nå de gröna delarna i cellerna, som omvandlar solljus, koldioxid från atmosfären och vatten från rötterna till glukos och syre. Det mesta av ett träds biomassa kommer från denna process.

De flesta blad har klyvöppningar som öppnas och stängs och reglerar utbytet av koldioxid, syre och vattenånga med atmosfären.

Träd som har blad året runt är vintergröna träd, och träd som tappar sina blad är lövträd. Lövträd och buskar tappar i allmänhet sina blad på hösten när det blir kallt. Innan detta sker ändrar bladen färg. Bladen växer tillbaka på våren.

Undantag

Ordet "träd" betyder på engelska en långlivad växt med en tydlig huvudstam som växer till en betydande höjd och storlek. Alla träd har alltså inte alla de organ eller delar som nämns ovan. Till exempel är de flesta (trädliknande) palmer inte grenade, och trädsormar producerar inte bark. Det finns också fler undantag.

På grund av sin allmänna form och storlek betraktas alla dessa träd ändå allmänt som träd. Träd kan variera mycket. En växt som liknar ett träd, men som i allmänhet är mindre, och som kan ha flera stammar eller grenar som reser sig nära marken, kallas en "buske" eller en "buske". Eftersom detta är vanliga engelska ord finns det ingen exakt skillnad mellan buskar och träd. Med tanke på sin ringa storlek skulle bonsai-växter tekniskt sett inte vara "träd", men de är faktiskt "träd". Förväxla inte användningen av träd för en växtart med storleken eller formen på enskilda exemplar. En granfröplanta passar inte in i definitionen av ett träd, men alla granar är träd.

Ett träd är en växtform som finns i många olika ordningar och växtfamiljer. Träd har många olika växtsätt, bladtyper och former, barkdrag och organ.

Trädens form har förändrats separat i klasser av växter som inte är besläktade, som svar på liknande problem (för trädet). Med cirka 100 000 trädtyper kan antalet trädtyper i hela världen vara en fjärdedel av alla levande växttyper. De flesta trädslag växer i tropiska delar av världen och många av dessa områden har ännu inte undersökts av botaniker (de studerar växter), vilket gör att artskillnader och utbredningsområden inte är väl kända.

De tidigaste träden var ormbunkar, hästsvansar och lycofyter som växte i skogar under karbonperioden. Ormbunkar finns fortfarande kvar, men de enda överlevande hästsvansarna och lycofyterna har inte trädform. Senare, under triasperioden, dök barrträd, ginkgos, cycader och andra gymnospermer upp, och därefter blommande växter under kritperioden. De flesta trädarter i dag är blommande växter (Angiospermer) och barrträd.

En liten grupp träd som växer tillsammans kallas för en dunge eller en skogsdunge, och ett landskap som är täckt av en tät trädväxt kallas för en skog. Flera biotoper definieras till stor del av de träd som bor i dem; exempel är regnskog och taiga (se ekozoner). Ett landskap med träd som står utspridda eller med avstånd över en gräsmark (vanligtvis betad eller bränd med jämna mellanrum) kallas savann. En skog med hög ålder kallas gammalskog eller forntida skog (i Storbritannien). Ett mycket ungt träd kallas för en ung trädstjärna.

Höjd

Forskare i Storbritannien och Malaysia säger att de har upptäckt världens högsta tropiska träd som är mer än 100 meter högt.

En coast redwood: 115,85 meter (380,1 fot) i Redwood National Park i Kalifornien har uppmätts som den högsta, men den kanske inte längre står kvar.

De högsta träden i Australien är alla eukalyptusväxter, som det finns mer än 700 arter av. Den så kallade "mountain ash", med en smal, rak stam, blir över 300 fot hög.

De kraftigaste träden

Den starkaste levande arten med en enda stam i diameter är den afrikanska baobabträdet: Den största afrikanska baobabens diameter är 15,9 m, Glencoe baobab (mätt nära marken), Limpopo-provinsen, Sydafrika. Trädet splittrades i november 2009 och nu kan den starkaste baobabträdet vara Sunland Baobab (Sydafrika) med en diameter på 10,64 m och en omkrets på 33,4 m.

Vissa träd har flera stammar (från ett enskilt träd eller flera träd) som växer ihop. Det heliga fikonträdet är ett anmärkningsvärt exempel på detta. Det bildar ytterligare "stammar" genom att det växer adventiva rötter från grenarna, som sedan blir tjockare när roten når marken och bildar nya stammar.

De enskilda trädens ålder

Trädens livslängd bestäms av årsringarna. Dessa kan ses om trädet fälls eller i kärnor som tas från kanten till mitten av trädet. En korrekt bestämning är endast möjlig för träd som bildar årsringar, i allmänhet träd som förekommer i säsongsbetonade klimat. Träd i enhetliga tropiska klimat som inte är säsongsbundna växer alltid och har inga tydliga årsringar. Det är också bara möjligt för träd som är solida till trädets mitt; många mycket gamla träd blir ihåliga när den döda kärnveden ruttnar bort. För vissa av dessa arter har åldersbedömningar gjorts på grundval av extrapolering av nuvarande tillväxthastigheter, men resultaten är vanligtvis inte mycket bättre än gissningar eller spekulationer. White föreslog en metod för att uppskatta åldern på stora och gamla träd i Storbritannien genom att korrelera mellan trädets stamdiameter, tillväxtkaraktär och ålder.

De verifierade äldsta uppmätta åldrarna är:

1. Great Basin borstkottyp (Methuselah) Pinus longaeva: 4 844 år
2. Alerce: 3 622 år
3. Mammutträd: 3 266 år
4. Sugi: 3 000 år
5. Huon-pine: 2 500 år

Andra arter som misstänks ha uppnått en exceptionell ålder är den europeiska idegranen Taxus baccata (troligen över 2 000 år) och den västliga rödakan Thuja plicata. Den äldsta kända europeiska idegranen är Llangernyw-idegranen på kyrkogården i byn Llangernyw i norra Wales, som beräknas vara mellan 4 000 och 5 000 år gammal.

Den äldsta rapporterade åldern för ett angiospermträd är 2293 år för det heliga fikonet Sri Maha Bodhi (Ficus religiosa) som planterades 288 f.Kr. i Anuradhapura på Sri Lanka.

De äldsta skogarna

De tidigaste fossila träden finns för 386 miljoner år sedan, under devonperioden. De har hittats i ett övergivet stenbrott i Cairo, New York. Skogen var så stor att den ursprungligen sträckte sig bortom Pennsylvania. Denna upptäckt är två eller tre miljoner år äldre än den tidigare äldsta skogen vid Gilboa, också i delstaten New York.

Studier har visat att träd bidrar med så mycket som 27 % av markvärdet på vissa marknader.

Dessa använder troligen diameter mätt i brösthöjd (dbh), 140 cm ovanför marken - inte den större basdiametern. En allmän modell för alla år och diametrar är:

Värde = 17.27939 × ( diameter ) 2 × 1.022 år - 1985 {\displaystyle {\text{Value}}=17.27939\times ({\text{diameter}})^{2}\times 1.022^{{\text{år}}}-1985}}}

med en inflation på 2,2 % per år.

Trädklättring är en aktivitet där man rör sig i trädkronorna.

Användning av rep, hjälm och sele är minimikraven för att garantera klättrarens säkerhet. Andra utrustningar kan också användas beroende på trädklättrarens erfarenhet och skicklighet. Vissa trädklättrare tar med sig speciella hängmattor som kallas "Treeboats" och Portaledges upp i trädkronorna där de kan ha picknick, ta en tupplur eller tillbringa natten.

Trädklättring är en aktivitet "på rep" där många olika trick och redskap som ursprungligen härstammar från bergsklättring och grottor används tillsammans. Dessa tekniker används för att klättra i träd i många olika syften, t.ex. trädvård (arborister), djurräddning, rekreation, sport, forskning och aktivism.

De tre stora källorna till skador på träd är biotiska (från levande källor), abiotiska (från icke-levande källor) och avskogning (att hugga ner träd). Biotiska källor är t.ex. insekter som borrar sig in i trädet, hjortar som gnuggar bort barken från stammen eller svampar som fäster sig vid trädet.

Abiotiska källor är bl.a. blixtnedslag, fordonspåverkan och byggverksamhet. Byggverksamhet kan innebära ett antal skadekällor, t.ex. förändringar i lutningen som förhindrar luftning till rötterna, spill av giftiga kemikalier som cement eller petroleumprodukter eller avklippning av grenar eller rötter. Människor kan också skada träd.

Båda skadekällorna kan leda till att träden blir farliga, och termen "faroträd" används ofta av arborister och branschgrupper som t.ex. operatörer av kraftledningar. Farliga träd är träd som på grund av sjukdom eller andra faktorer är mer mottagliga för att falla under vindstormar eller för att delar av trädet faller.

Processen för att fastställa hur farligt ett träd är bygger på en process som kallas kvantifierad riskbedömning av träd.

Träd liknar människor. Båda kan ta emot en hel del skador och överleva, men även små mängder av vissa typer av skador kan leda till döden. Arborister är mycket medvetna om att etablerade träd inte tolererar någon märkbar störning av rotsystemet. Även om detta är sant inser de flesta människor och byggnadsarbetare inte hur lätt ett träd kan dödas.

En anledning till förvirring när det gäller trädskador till följd av byggnadsarbeten är att träden ligger i dvala under vintern. En annan faktor är att träden kanske inte visar symptom på skador förrän 24 månader eller längre efter att skadan inträffat. Därför kan personer som inte vet hur man tar hand om träd kanske inte koppla ihop den faktiska orsaken med den senare skadade effekten.

Olika organisationer har sedan länge insett vikten av byggnadsverksamhet som påverkar trädens hälsa. Påverkan är viktig eftersom den kan resultera i ekonomiska förluster på grund av trädskador och därmed sammanhängande sanerings- eller ersättningskostnader, samt överträdelser av myndighetsföreskrifter eller restriktioner för samhällen eller underavdelningar.

Som ett resultat av detta är protokoll (standardmetoder) för trädhantering före, under och efter byggnadsarbeten väl etablerade, testade och förfinade (ändrade). Dessa grundläggande steg är involverade:

• Granskning av byggplanerna
• Utveckling av den tillhörande trädinventeringen
• Tillämpning av standardprotokoll för hantering av träd vid byggnation
• Bedömning av potentialen för förväntade trädskador
• Utveckling av en trädskyddsplan (med åtgärder för att förebygga och åtgärda skador före, under och efter byggnationen).
• Utarbetande av en trädskyddsplan
• Utarbetande av en åtgärdsplan
• Införande av trädskyddszoner (TPZ).
• Bedömning av skador på träd efter byggnationen, efter byggnationen
• Genomförande av saneringsplanen

Trädet har alltid varit en kulturell symbol. Vanliga ikoner är världsträdet, till exempel Yggdrasil, och livets träd. Trädet används ofta för att representera naturen eller själva miljön. Ett vanligt misstag (fel sak) är att träden får det mesta av sin massa från marken. I själva verket kommer 99 % av ett träds massa från luften.

Önsketräd

Ett önsketräd (eller önsketräd) är ett enskilt träd, som vanligen skiljer sig åt genom art, position eller utseende, och som används som föremål för önskningar och offergåvor. Sådana träd anses ha ett särskilt religiöst eller andligt värde. Enligt traditionen gör troende votivoffer för att få en önskan uppfylld av den naturanden, helgonet eller gudinnan.

Träddyrkan

Träddyrkan syftar på den tendens som många samhällen under hela historien har att dyrka eller på annat sätt mytologisera träd. Träd har spelat en mycket viktig roll i många av världens mytologier och religioner, och de har fått djupa och heliga betydelser genom tiderna. Människor som ser trädens tillväxt och död, deras grenars elasticitet, deras känslighet och deras lövverkets årliga (varje år) förfall och återuppståndelse, ser dem som kraftfulla symboler för tillväxt, förfall och återuppståndelse. Den äldsta interkulturella symboliska representationen av universums uppbyggnad är "världsträdet".

Världsträd

Trädet, med sina grenar som sträcker sig upp mot himlen och sina rötter djupt ner i jorden, kan ses som en länk mellan himmel, jord och underjorden, som förenar över och under. Trädet är också både en feminin symbol, som ger näring, och en maskulin, fallisk symbol - en annan förening.

Därför finns det i många mytologier runt om i världen begreppet världsträdet, ett stort träd som fungerar som en Axis mundi, som håller upp kosmos och utgör en länk mellan himmel, jord och underjord. I den europeiska mytologin är det mest kända exemplet trädet Yggdrasil från den nordiska mytologin.

Världsträdet är också en viktig del av mesoamerikansk mytologi, där det representerar de fyra kardinalriktningarna (norr, söder, öster och väster). Begreppet världsträdet är också nära kopplat till motivet med livets träd.

I litteraturen

Inom litteraturen utvecklades mytologin framför allt av J.R.R. Tolkien, vars två träd från Valinor spelade en central roll i 1964 års Tree and Leaf. William Butler Yeats beskriver ett "heligt träd" i sin dikt The Two Trees (1893).

Det finns många olika typer av träd. Här är en lista över några av dem:

• Äppelträd
• Kokospalm
• Cottonwood
• Eukalyptus
• Gran
• Hästkastanj
• Mangrove
• Lönn
• Ek
• Palm
• Pine
• Redwood
• Gummiträd
• Willow
• Yew
• Björk

• Wattezia är det tidigaste trädet i fossilregistret.