Sidney L. Pressey (Brooklyn, New York, 1888-1979) var professor i psykologi vid Ohio State University under många år. Han är känd för att ha uppfunnit en undervisningsmaskin många år innan idén blev populär.
"Den första... [undervisningsmaskin] utvecklades av Sidney L. Pressey... Även om den ursprungligen utvecklades som en maskin med självbetyg... [den] visade sin förmåga att faktiskt lära ut".
Pressey började på Ohio State 1921 och stannade där tills han gick i pension 1959. Han fortsatte att publicera efter pensioneringen, med 18 artiklar mellan 1959 och 1967. Han var en kognitiv psykolog som "förkastade en syn på inlärning som en ackumulering av reaktioner som styrs av miljöstimuli till förmån för en syn som styrs av mening, avsikt och syfte". I själva verket hade han varit kognitiv psykolog hela sitt liv, långt före den "mytiska födelsedagen för den kognitiva revolutionen inom psykologin".
Undervisningsmaskinen — vad den gjorde
Presseys undervisningsmaskin var ett mekaniskt hjälpmedel för att ge prov och samtidigt erbjuda återkoppling. I praktiken bestod apparaten av en rad flervalsfrågor och ett system med fönster eller indikatorer som visade om svaret var rätt. Om eleven svarade fel stannade apparaten kvar vid samma fråga tills rätt svar valdes, vilket innebar att maskinen inte bara registrerade svar utan även kontrollerade att lärande skedde innan man gick vidare.
Viktiga egenskaper:
- Omedelbar återkoppling: användaren fick direkt besked om svaret var rätt eller fel.
- Kontrollerad progression: maskinen avancera först när korrekt svar uppnåtts.
- Självrättning och självinlärning: apparaten gjorde det möjligt för elever att arbeta utan ständig lärarövervakning.
Vetenskaplig och pedagogisk betydelse
Presseys arbete visade att tekniska hjälpmedel kunde användas för mer än bara testning — de kunde utformas för att stödja faktiskt lärande. Detta var viktigt eftersom idén om maskiner som aktivt kunde underlätta inlärning senare kom att få stort genomslag, framför allt under 1950- och 1960-talen med beteendefokuserade varianter av undervisningsmaskiner.
Till skillnad från många samtidiga experiment som betonade stimulus–respons-mekanismer, betonade Pressey betydelsen av mening, avsikt och syfte i lärandeprocessen. Därigenom ses han i efterhand som en föregångare till senare kognitiva perspektiv inom utbildningspsykologin.
Publikationer, inflytande och eftermäle
Redan i mitten av 1920-talet publicerade Pressey arbeten där han beskrev sina apparater och hur de användes i undervisning. Hans tidiga experiment och rapporter inspirerade senare forskare och praktiker att vidareutveckla idéer om programmerad undervisning och automatiserad feedback. B.F. Skinner och andra bidrog senare med behavioristiska modeller och elektroniska versioner av undervisningsmaskiner, men Presseys uppfinning var ett viktigt tidigt steg.
Pressey hade en lång akademisk karriär och fortsatte att skriva och delta i debatten om undervisningsteknik långt efter sin formella pension. Hans forskning och tekniska lösningar betraktas i dag som en av de första systematiska försöken att koppla psykologi, mätning och undervisning via maskinella hjälpmedel — ett arv som lever vidare i dagens digitala läromedel och adaptiva system.
Utmärkelser
Pressey var den första vinnaren av E.L. Thorndike Award för prestationer inom utbildningsteknik 1964. Detta är ett pris från American Psychological Association. Utmärkelsen speglar hans betydelse för undervisningens tekniska och psykologiska utveckling.
Sammanfattningsvis, Sidney L. Pressey var en pionjär som tidigt visade hur mekaniska och senare elektroniska system kan användas för att ge återkoppling, kontrollera progression och stödja självstyrt lärande. Hans arbete utgör en viktig historisk brygga mellan traditionell undervisning, beteendeinriktade maskiner och dagens kognitivt informerade utbildningsteknik.