Slovakiska är det språk som talas i Slovakien, ett land i Centraleuropa. Det är ett språk från den slaviska språkfamiljen. Det är mycket likt tjeckiskan, och tjecker och slovaker förstår varandra ganska bra när de talar sitt eget språk. Polska och sorbiska är också ganska lika varandra. Alla dessa språk tillhör den västra grenen av de slaviska språken. Slovakiska talas av mer än 5 miljoner människor.

 

Slovakiska är idag officiellt språk i Slovakien och ett av Europeiska unionens språk sedan Slovakiens inträde i EU 2004. Utöver Slovakien talas språket även av slovakiska minoriteter i grannländer som Tjeckien, Ungern, Serbien (Vojvodina), Ukraina och i mindre grupper i Rumänien samt i olika diasporasamhällen i Nordamerika och Australien.

Ursprung och historisk utveckling

Slovakiskan härstammar från det gemensamma protoslaviska språket och utvecklades lokalt i det område som tidigare ingick i bland annat Stora Moravien (9:e–10:e århundradet). Under medeltiden och tidig modern tid påverkades språket av grannspråk som ungerska, tyska och latin, särskilt i ordförrådet. Första försöken att skapa en skriven standard gjordes på 1700-talet av Anton Bernolák (1787), men den moderna standarden byggde i hög grad på Ľudovít Štúrs reformer i mitten av 1800‑talet (cirka 1843), då en central‑slovakisk talvariant valdes som grund för det standardspråk som används idag.

Skriftspråk och alfabet

Slovakiska använder det latinska alfabetet kompletterat med diakritiska tecken för att återge språkljuden korrekt. Vanliga specialtecken är bland annat: č, š, ž, ď, ť, ň, ľ, ô, ä samt långa vokaler markerade med akuttecken (á, é, í, ó, ú, ý) och även ĺ, ŕ. Ett typiskt drag är digrafen ch som uttalas som ett hårt velart frikativt ljud (/x/), ungefär som tyska ch.

Grammatiska drag

  • Slovakiska är ett syntetiskt språk med böjningar: substantiv och adjektiv böjs i sju kasus (nominativ, genitiv, dativ, ackusativ, vokativ, lokativ, instrumentalis).
  • Det finns tre grammatiska genus: maskulin, feminin och neutrum. Maskulina substantiv kan vara livliga (animate) eller livlösa (inanimate) vilket påverkar böjningen i plural och kasus.
  • Verbssystemet har aspekter (perfektiv/imperfektiv) som är viktiga för betydelsen (pågående handling vs avslutad handling) och tempus bildas dels syntetiskt, dels med hjälp av hjälpverb.
  • Språket saknar bestämd och obestämd artikel; ordföljden är relativt fri tack vare kasusmarkeringarna, men använder i praktiken subjekt–verb–objekt som grundordföljd vid neutral sats.
  • Stavelsebetoning ligger i regel på första stavelsen, vilket delar upp Slovakien från vissa andra slaviska språk som har rörligare betoning.

Dialekter

Slovakiskan delas ofta in i tre större dialektområden: västslovakiska, centralslovakiska och östslovakiska dialekter. Standardmålet baseras främst på centralslovakiska varianter. Östdialekterna visar i vissa fall influenser och likheter med ruteniska/ukrainska i gränsområdena.

Likheter och skillnader med tjeckiska och andra slaviska språk

Slovakiska och tjeckiskan är mycket nära besläktade och har hög ömsesidig förståelse — historiska och politiska kopplingar, framför allt under tiden för Tjeckoslovakien (1918–1992), har förstärkt detta. Skillnader finns i uttal, viss grammatik och i ordförråd (till exempel slovakiskt dobre vs tjeckiskt dobře). Slovakiskan ligger också nära polska och sorbiska i västslaviskan och delar många gemensamma ordstammar men skiljer sig i uttal och stavning.

Ord- och ljudexempel

  • voda (svenska: vatten) — samma eller mycket lika i tjeckiska och polska
  • dobré / dobre (bra) — synligt släktord med små ortografiska variationer mellan tjeckiska och slovakiska
  • ch (uttalas /x/) — ett särskilt konsonantljud som skrivs med två bokstäver

Officiell status, utbildning och media

Slovakiska används i all offentlig förvaltning, utbildning och media i Slovakien. Undervisning ges på slovakiska i skolväsendet och språkstandarden upprätthålls genom akademiska institutioner och språklagar som skyddar språket i offentliga sammanhang. Via tv, radio och litteratur har slovakiska ett rikt modernt språkbruk samtidigt som det finns aktiv forskning och bevarande av dialekter och äldre former.

Sammanfattningsvis är slovakiskan ett västslaviskt språk med stark historisk förankring i Centraleuropa, nära besläktat med tjeckiskan, med en fastställd standard och ett levande dialektlandskap. Språket är både ett vardagligt kommunikationsmedel för miljontals talare och föremål för aktiv kultur- och språkvård.