Basilikan Saint Denis är en basilika i närheten av Paris i Frankrike. Den är berömd både för sin banbrytande arkitektur och som begravningsplats för många av Frankrikes kungar. Den ligger i förorten Saint Denis, i norra delen av Paris, och sedan 1966 är den katedral för stiftet Saint-Denis. Basilikan ligger i storstadsparken på Plaine Saint-Denis, cirka fem kilometer från centrala Paris, och är både en aktiv kyrka, turistattraktion och kulturminne.

Basilikan är uppkallad efter Saint Denis, Frankrikes viktigaste skyddshelgon och enligt tradition den första biskopen i Paris. Platsen har varit helgad sedan tidig medeltid och på samma plats har flera kyrkobyggnader först funnits innan den nuvarande byggnaden tog form.

Basilikan var ursprungligen en romansk byggnad. År 1136 påbörjade abbot Suger (1081–1155) stora ombyggnader: han ersatte västfronten och lät uppföra ett helt nytt östligt kor. Sugers idéer om ljusets betydelse i kyrkorummet – att fönster och glas skulle låta det gudomliga ljuset flöda in – blev en viktig del av byggnadens formgivning. Det nyuppförda koret, som invigdes i mitten av 1100‑talet, räknas ofta som ett av de tidigaste exemplen på vad som kom att kallas gotisk arkitektur. Under Sugers ledning introducerades konstruktiva innovationer som spetsbågar, kryssvalv och en mer genombruten bärande struktur som möjliggjorde större fönsterfält och praktfulla glasmålningar. Arbetet fortsatte successivt och olika delar av kyrkan fullbordades under 1200‑talet och senare, vilket gör byggnaden till ett dokument över övergången från romansk till full utvecklad gotik.

Arkitektoniskt kännetecknas Basilikan av sitt rika kormotiv med ambulatorium och strålkapell, ett genomarbetat västparti och imponerande fönster med medeltida glasmålningar. Byggnaden har också laterala kapell, grövre pelare i vissa delar där senare ombyggnader skedde och senare gotiska tillägg som visar utvecklingen av kyrkoarkitekturen över flera århundraden. Under 1800‑ och 1900‑talen genomgick basilikan omfattande restaureringar för att återskapa skadade delar och bevara byggnadens viktiga detaljer.

En av basilikan mest kända funktioner är dess roll som kunglig nekropol. I kryptan och i kyrkorummet finns gravmonument, sarkofager och liggande gravfigurer (gisants) som markerar gravarna efter många franska kungar och drottningar från medeltiden fram till 1700‑ och 1800‑talen. Under Franska revolutionen 1793 skedde plundring och skadegörelse av gravarna och många monument förstördes eller vanhelgades, men senare insatser under 1800‑talet återförde och delvis rekonstruerade många av de skadade gravmonumenten.

Utöver historia och arkitektur erbjuder basilikan även en rik kulturverksamhet. Den har en framstående orgel, regelbundna konserter, guidade visningar och utställningar, samt en arkeologisk krypta med fynd från olika byggnadsfaser som ger inblick i platsens långa historia.

Basilikans nuvarande stora orgel är den första orgeln som byggdes av Aristide Cavaillé‑Coll, ett instrument som markerade viktiga tekniska och musikaliska innovationer i övergången till den romantiska orgeltraditionen. Den har omkring 4 200 pipor och innehåller drag och lösningar som kom att påverka orgelbygget i hela Europa. Den franske organisten Pierre Pincemaille, som var titulärorganist mellan 1987 och 2018, gjorde instrumentet välkänt genom många konserter och genom att spela in flera cd‑skivor med verk som visar orgelns klangliga möjligheter.

Idag är Basilikan Saint Denis både en plats för andakt och en viktig historisk och konsthistorisk resurs. Besökare kan se de medeltida glasmålningarna, studera de kungliga gravmonumenten, delta i konserter och ta del av guidade turer och specialutställningar som berättar om basilikan, dess roll i fransk historia och dess betydelse för utvecklingen av gotisk arkitektur.