Marie Antoinette (2 november 1755 – 16 oktober 1793) var Frankrikes sista drottning som hustru till kung Ludvig XVI, innan monarkin avskaffades i den franska revolutionen. Hon föddes som Maria Antonia, en österrikisk ärkehertiginna, och hade en uppväxt präglad av hovlivets etikett och politiska allianser.

Bakgrund och äktenskap

Marie Antoinette skickades till Frankrike som del av en diplomatisk allians mellan Frankrike och Österrike. Hon gifte sig med Ludvig 1770, då hon var 14 år gammal – fyra år innan han blev kung. Äktenskapet var först främst en statsangelägenhet; paret stod inte nära varandra i början och det dröjde flera år innan de fick barn.

Familj och barn

Efter sju års äktenskap föddes deras första barn, och paret fick så småningom fyra barn totalt. Bland dem fanns:

  • Marie-Thérèse (född 1778), ofta kallad Madame Royale
  • Louis-Joseph (född 1781), som dog ung
  • Ludvig XVII av Frankrike, (född 1785) som av emigrierade rojalister sågs som kung efter faderns död men i praktiken aldrig regerade
  • Sophie (född 1786), som också dog som barn

Livet vid hovet och offentlig bild

Vid hovet i Versailles gjorde Marie Antoinette starkt intryck genom sin klädstil, sina fester och sitt sällskapsliv. Hon blev en trendsättande figur, men hennes utsvävande image, dyra livsstil och nära krets väckte också avund och kritik. Hennes popularitet skadades ytterligare av skvaller, politiska pamfletter (libelles) och affärer som utnyttjade hennes namn.

En särskild skandal var Affären med diamantcollieret (1785), där bedragare lyckades begagna sig av kungahusets rykte i en komplott som skadade Marie Antoinettes anseende trots att hon troligen var oskyldig.

Symbol för Ancien Régime och myter

Även om hon inte var impopulär i början fanns en utbredd misstänksamhet mot en österrikisk drottning i Frankrike. Alliansen med Österrike var kontroversiell, särskilt efter Frankrikes förluster i sjuårskriget. Under den franska revolutionen förvandlades Marie Antoinette till en symbol för det förhatliga Ancien Régime. Rykten spreds om överdrivna utgifter, politiska intriger och personliga skandaler. Det välkända citatet "Låt dem äta tårta" tillskrivs henne ofta i folkmun, men historiker finner inga trovärdiga källor som visar att hon faktiskt yttrade dessa ord.

Politisk roll och flyktförsöket

Marie Antoinette engagerade sig ibland i politiska frågor och sökte stöd från utländska hov och familjekontakter, vilket gjorde henne misstänkt i revolutionärernas ögon. Hon var inblandad i planeringen av kungafamiljens misslyckade flykt från Paris 1791 (flykten till Varennes). Flykten misslyckades och bidrog starkt till att undergräva allmänhetens förtroende för monarkin — många trodde att kungafamiljen, och särskilt Marie Antoinette, konspirerade med utländska makter mot den nya ordningen.

Arrestation, rättegång och avrättning

Kungafamiljen arresterades 1792 och monarkin avskaffades. Efter ett offentligt rättegångsförfarande anklagades Marie Antoinette för bland annat förräderi och konspiration. Hon avrättades med giljotin den 16 oktober 1793, nio månader efter att hennes make avrättats. Under och efter fångenskapen utsattes hon för hård behandling och falska anklagelser, bland annat om incest med sin son — anklagelser som historiker i efterhand betraktar som påhitt för att misstänkliggöra henne.

Eftermäle och historisk bild

Marie Antoinette har kvarstått som en komplex historisk figur: för vissa en modemedveten, enkelstående drottning som följde sina intressen; för andra en symbol för hovets övermod och maktmissbruk. Mycket av hennes onda rykte skapades av politiska motståndare och tryckta skandalskrifter, och modern forskning har nyanserat bilden av henne som både människa och politisk aktör. Efter Bourbonrestaureringen 1815 fördes hennes kvarlevor till kungliga gravplatsen i Saint-Denis.

Sammanfattningsvis bidrog många faktorer — ekonomiska problem, klasskonflikter, politiska idéer och internationella spänningar — till att utlösa den franska revolutionen. Marie Antoinettes person och handlingar användes ofta som en konkret måltavla för större samhälleliga missnöjen, vilket gjorde henne till en bestående symbol för slutet på en epok.