Squamosal är ett ben i skallen hos många landlevande ryggradsdjur och utgör en större del av kindregionen i den bakre och nedre delen av skallen. Hos vissa djurgrupper är det ett självständigt ben, medan det hos andra smälter samman med angränsande ben.

Anatomi och benämningar

Allmänt kännetecknas squamosal av en tunn, platt form som bidrar till den laterala väggen i kraniet. Benet kan:

  • bilda en del av den zygomatiska bågen (kindbågen),
  • ha ledytor mot närliggande kraniebitar som parietal och zygomatic, och
  • variera i form och storlek beroende på taxon och funktion.

I däggdjur, inklusive människor, har den platta delen av detta område gett upphov till termen squama temporalis. Hos dessa djur har squamosal ofta förenats med andra element och är en del av tinningbenet.

Variation mellan större grupper

  • I icke‑däggdjuriska tetrapoder: squamosal är ofta ett separat ben i kindregionen och kan ingå i käkarnas stöd eller ytstrukturer i skulldelarna.
  • I däggdjur: squamosal fuserar vanligtvis med angränsande ben och återfinns som squama temporalis i den sammansatta tinningbenet.
  • I studier av fossila grupper: formen och kontakterna hos squamosal är viktiga karaktärer för att avgöra släktskap och käkarnas funktion.

Evolutionär betydelse

Squamosal spelar en central roll i tolkningen av kranievolutionen hos synapsider (den klad som leder fram till däggdjuren). Ett avgörande steg i denna utveckling var övergången till en dentary‑squamosal‑käkledning, där underkäkens främsta ben artikulerar mot squamosal i överkäken.

Denna förändring är särskilt tydlig i gruppen therapsiderna och i däggdjurslinjen, där den enkla underkäken — med ett dominerande tandben (dentary) — ersatte äldre, mer komplexa käkstrukturer. I samband med detta omvandlades också vissa tidigare käkben till mellanörats ben (till exempel articular → malleus och quadrate → incus) i det som ledde fram till moderna däggdjur.

Användning inom paleontologi och anatomi

  • Squamosals form och ledytor används som morfologiska karaktärer i släktträdsanalyser.
  • I fossila fynd kan squamosal hjälpa till att bestämma om ett djur har en käktyp närmare icke‑däggdjuriska tetrapoder eller däggdjur (dentary‑squamosal).
  • Jämförelser av squamosal mellan arter bidrar till tolkningar av bettmekanik, habita­tanpassningar och käkfunktion.

Klinisk och osteologisk relevans hos människor

Hos människor är squamosala delen av tinningbenet en anatomisk landmärke: den bildar tillsammans med parietalbenet en sutur (squamosa‑sutur) och bidrar till kraniets laterala vägg. Variationer i denna region kan vara relevanta vid kraniometriska studier, traumautredningar och kirurgiska ingrepp i tinningområdet.

Sammanfattning: Squamosal är ett mångfacetterat kranialt element med varierande roll i olika ryggradsgrupper. Det är särskilt viktigt för att förstå käkarnas evolution och övergången till den modernare dentary‑squamosal‑artikulationen, som dokumenteras bland annat i therapsiderna och i däggdjuren där squamosal ingår i tinningbenet. För en mer detaljerad översikt om relaterade ben och strukturer se även resurser om högre ryggradsdjur och tandbenet.