Vad är dödfödsel? Definition, orsaker och skillnad från missfall

Vad är dödfödsel? Lär dig definition, vanliga orsaker, hur det skiljer sig från missfall samt vilka rättigheter och stöd som finns för berörda föräldrar.

En dödfödsel inträffar när ett foster (ofödda barn) dör medan det fortfarande är i moderns kropp eller dör under förlossningen (förlossningen). Man säger att det födda barnet är dödfött. Dödfödelse skiljer sig från missfall eftersom dödfödelse inträffar efter att barnet har levt i sin mamma i 20 till 24 veckor (beroende på land). Det kallas för missfall om barnet levde i moderns inre under kortare tid.

Vad menas med dödfödsel (stillbirth)?

Dödfödsel innebär att fostret dör i livmodern eller vid födseln. Gränsen mellan missfall och dödfödsel varierar mellan länder och register: många använder 20–24 fulla graviditetsveckor som gräns, andra kräver en viss fostervikt (t.ex. ≥500 gram) eller 22–28 veckor beroende på lagstiftning och statistikrutiner. I vardagligt tal används även begreppet dödfött barn när barnet föds utan livstecken.

Vanliga orsaker och riskfaktorer

Ofta går det inte att fastställa en exakt orsak, men vanliga orsaker och bidragande faktorer är:

• Problem i moderkakan, t.ex. placentainsufficiens eller abruptio placentae (att moderkakan lossnar).
• Infektioner hos mamman eller fostret (t.ex. listeria, parvovirus, cytomegalovirus, syfilis).
• Fosterskador och kromosomavvikelser som är förenliga med att fostret inte överlever.
• Problem med navelsträngen, t.ex. knut eller kompression som hindrar blodflöde.
• Moderns sjukdomar som svår diabetes, högt blodtryck eller preeklampsi.
• Intrauterin tillväxthämning (fostret växer dåligt).
• Flera graviditeter (tvillingar mm) och extrem prematuritet.
• Livsstils- och sociala faktorer: rökning, droger, fetma, dålig eller sen mödrahälsovård.

Symtom och hur dödfödsel upptäcks

• Minskade eller uteblivna fosterrörelser är ofta det första tecknet som uppmärksammas.
• Vårdpersonal kan vid kontroll sakna fosterljud eller inte hitta hjärtljud vid ultraljud eller fosterrörelseövervakning.
• I vissa fall konstateras fosterdöd först vid födseln, när barnet inte visar livstecken.

Utredning efter dödfödsel

Efter en dödfödsel erbjuds vanligen en medicinsk utredning för att försöka klarlägga orsaken. Vanliga delar av utredningen är:

• Genomgång av graviditetens förlopp och moderns medicinska bakgrund.
• Ultraljuds- och journalgranskning av tidiga undersökningar.
• Undersökning av moderkaka och navelsträng (patologisk undersökning).
• Eventuell foster- eller nyfödd obduktion (med samtycke från föräldrarna).
• Blodprov och infektionstester hos modern, samt genetiska tester vid misstanke om kromosomavvikelser.

Hantering och stöd

Vid konstaterad dödfödsel erbjuds medicinsk och psykologisk vård. Praktiska och känslomässiga åtgärder kan inkludera:

• Information om förlossningsalternativ – ofta induktion och vaginal förlossning rekommenderas, men kejsarsnitt kan bli aktuellt i vissa situationer.
• Tid för föräldrar att träffa och ta farväl av sitt barn; möjligheter till fotografering, bevarande av minnessaker och ceremonier.
• Psykologiskt stöd, stödsamtal och kontakt med sorggrupper eller kurator/psykolog.
• Praktisk hjälp med juridiska frågor som dödsbevis, registrering och begravningsarrangemang.

Skillnad mellan dödfödsel och missfall

Missfall avser oftast tidig graviditet som avbryts eller där fostret dör före den gräns som definierar dödfödsel i det aktuella landet (vanligtvis före 20–24 veckor). Dödfödsel sker efter denna gräns och inträffar sent i graviditeten eller under förlossningen. Termerna används olika i medicinsk statistik och jurisdiktioner, så det kan finnas variation i exakt definition.

Förebyggande och uppföljning

Alla dödfödslar kan inte förebyggas, men risken kan minskas genom:

• Regelbunden mödrahälsovård och tidig upptäckt av komplikationer.
• Bra kontroll av kroniska sjukdomar (t.ex. diabetes och högt blodtryck).
• Undvikande av rökning, alkohol och droger under graviditeten.
• Vaccinationer enligt rekommendation (t.ex. influensa och kikhosta) samt behandling av infektioner.
• Övervakning av fostertillväxt vid misstanke om tillväxthämning eller annan risk.

Efter en dödfödsel erbjuds ofta en individuell uppföljning för att diskutera orsaker, planera framtida graviditeter och, vid behov, remittera till specialiserad utredning (t.ex. trombofiliutredning eller genetisk rådgivning). De flesta som får stöd och utredning får också möjlighet att få ett framtida graviditet med goda förutsättningar.

Stöd och information

En dödfödsel är en svår och ofta chockerande händelse. Föräldrar och närstående bör erbjudas empatisk information, tillgång till sorgstöd och tid att bearbeta förlusten. Det finns också ideella organisationer och stödgrupper som specialiserar sig på samtal, praktisk hjälp och minnesstöd för familjer som drabbats.

Efter dödfödsel

Barnets död behandlas vanligen på samma sätt som ett äldre barns död. Familjen kan ha en begravning. Det döda barnets kropp kan begravas eller kremeras (brännas). På vissa ställen finns det särskilda platser för att lägga liken eller askan från dödfödda barn.

Mamman kan vara sjuk. Hennes kropp kan vara skadad av att ha fött barnet.

 
En speciell plats för att begrava dödfödda barn i Tyskland  

Sök med bokstav