Stingy Jack är en figur i irländsk folklore. I berättelsen framställs han ofta som en fattig, smutsig och berusad man som med list överlistar djävulen vid flera tillfällen. Berättelsen har bevarats i olika varianter och blev så småningom kopplad till traditionen att göra karvade lyktor runt Allhelgonahelgen.
Berättelsen
En av de vanligaste versionerna berättar hur Jack bjöd in djävulen på en drink, men vägrade betala. Jack övertalade djävulen att förvandla sig till ett mynt så att han själv kunde betala. När djävulen gjort det stoppade Jack myntet i sin ficka – där fanns ett silverkors som gjorde det omöjligt för djävulen att återgå till sin ursprungliga form. Till slut gick djävulen med på att bli människa igen, men först efter att ha lovat att inte besvära Jack under ett år och att inte försöka ta hans själ när han dog.
Vid ett annat tillfälle lurade Jack djävulen att klättra upp i ett äppelträd för att plocka äpplen. Jack ristade snabbt kors i trädets stam, vilket gjorde att djävulen inte kunde komma ner. Återigen släppte Jack fri djävulen — men bara efter att ha fått ett löfte att inte störa honom under tio år och att inte kräva hans själ vid döden.
När Jack sedan dog hade Gud inte rum för honom i himlen, och djävulen, som tidigare lovat att inte ta Jacks själ, kunde inte heller göra anspråk i helvetet. Jack blev därför förvisad tillbaka till världen och fick som kompenserande ljus en glödande kolbit av djävulen. Han lade kolet i en urholkad rova för att kunna bära det som lykta. Det sägs att han fortfarande vandrar runt jorden med sin lykta och kan ses kring Allhelgonahelgen den 1 november.
Namnet och lyktan
Jack blev känd som "Jack of the lantern", och detta namn förkortades till "Jack-o'-lantern". När traditionen spreds till Nordamerika ersattes ofta kålrötter eller rovor av pumpa i stället — pumpor var vanliga i USA och lättare att snida. Den karvade lyktan blev ett populärt inslag i folkliga höst- och Halloween-firanden.
Ursprung, spridning och betydelse
Berättelsen om Stingy Jack är en del av en större folktradition kring spöklika ljus och vandrande andar, liknande begreppet "will-o'-the-wisp" (ljussken över kärr). Historien förekommer i olika versioner i Irland, Skottland och England och finns nedtecknad i 1800-talets folkmaterial. Den kopplas kulturellt till årstidsskiftet runt Samhain/All Hallows då gränsen mellan de levande och de döda enligt folktrons föreställningar var tunn.
Traditioner idag och variationer
Idag är Jack-o'-lantern en central del av Halloween-firandet i många länder. Traditionen att karva ansikten i rotfrukter eller pumpor och placera ljus inuti har utvecklats till både lekfullt och konstnärligt uttryck — från enkla ansikten till komplicerade motiv. I vissa regioner används även historien om Jack som en folklig förklaring till spöklika ljus som ibland syns över kärr och myrar.
Tolkningar och symbolik
Stingy Jack fungerar som en moralisk berättelse om list, girighet och konsekvenserna av att göra upp med onda makter. Samtidigt har figuren fått en mer lättsam roll i modern populärkultur, där jack-o'-lanterns bild ofta förknippas med höstens festligheter snarare än med den ursprungliga varningen i sagan.
Berättelsen om Jack är inte lika välkänd i alla kretsar — kanske delvis därför att hans karaktär är en olämplig förebild för barn — men hans namn lever vidare i den välkända jack-o'-lanterntraditionen.
