Tefnut – forntida egyptisk gudinna för vatten och fruktbarhet
Tefnut — den forntida egyptiska gudinnan för vatten och fruktbarhet. Upptäck hennes myt, lejoniska symbolik, roll som mor till Nut och Geb och konstnärliga avbildningar.
Tefnut var den forntida egyptiska gudinnan för vatten och fruktbarhet. Hon och hennes bror och make Shu skapades av Atum, Ra eller Amun. Tefnut var mor till Nut och Geb och hon är också förknippad med lejonet. I konsten representeras hon som en kvinna med lejonhuvud och solskiva.
Ursprung och myter
Tefnut ingår i den klassiska skapelsemyt som hör hemma i Heliopolis (Iunu) och i Enneaden. I en vanlig version skapas hon tillsammans med Shu när gudomen Atum (eller i vissa traditioner Ra eller Amun) framkallar dem — ofta beskrivet som att han spottar fram dem eller på annat sätt alstrar dem ur sin kropp. Tefnut och Shu utgör ett ursprungligt par: luften och fukten, som i sin tur föder deras barn Nut (himlen) och Geb (jorden).
I flera myter spelar Tefnuts försvinnande en viktig roll. Efter en dispyt lämnar hon gudavärlden och försvinner till avlägsna trakter; detta väcker kaos och gudarnas oro. Guden Thoth sänds ofta för att förmå henne att återvända. I vissa versioner sägs hennes tårar vid återkomsten ha skapat människor eller annan livgivande fukt.
Roll och symbolik
- Fukt och vatten: Tefnut personifierar fukt, dagg, regn och allt som ger liv åt jorden — en nödvändig motsats till den torra, varma luften.
- Fruktbarhet och liv: Genom sin koppling till vatten är hon också en fruktbarhetsgudinna, viktig för jordbruk och livscykler.
- Lejonisk kraft: Som lejoninna symboliserar hon styrka, skydd och ibland vrede — samma egenskaper som andra egyptiska lejon-gudinnor.
- Solsymbolik: I framställningar syns ofta en solskiva eller uraeus (kobra) på hennes huvud, vilket binder henne till solens cykler och kungligt beskydd.
Kult, avbildning och efterliv
Tefnut dyrkades främst i samband med Heliopolis och Enneaden men kunde också associeras med andra lejoninnegudinnor som Sekhmet och Bast i olika lokala traditioner — ibland smälte deras egenskaper ihop i synkretiska former. I konsten avbildas hon vanligen som en kvinna med lejonhuvud, ofta med en solskiva eller kobra på pannan; hon kan också framställas helt i lejonform.
Som gudom hade Tefnut en roll i att upprätthålla kosmisk ordning genom att balansera torka och fukt, luft och vatten. Hennes namn på egyptiska (vanligtvis transkriberat ṯfnw) är kopplat till begrepp om fukt och väta, vilket speglar hennes funktion.
Betydelse i dag
Idag studeras Tefnut inom egyptologi som en viktig del av den forntida egyptiska världsbilden — särskilt i frågor om skapelsemyter, gudomliga släktförhållanden och kvinnliga kraftgestalter. Hennes avbildningar och inskrifter finns bevarade i museer och fornminnen och ger inblick i hur vatten och fruktbarhet förankrades i religion, konst och kungligt tänkande.
Tefnut med ett lejonhuvud med en solskiva över huvudet.
Guds plan
Tefnut var tillsammans med Shu de första gudarna som skapades av Ra. Hon hade andra namn, till exempel Tefenet och Tefnet. Hon var främst ansvarig för fukt, men var också ansvarig för ordning, tid, rättvisa, himmel och helvete. Hon var mycket nära besläktad med både solen och månen. Hon var känd som både den vänstra (månen) och den högra (solen): "Ra:s ögon".
Fysisk beskrivning
En gång flydde Tefnut från Ra som lejoninna och orsakade en stor torka. Endast Thoth kunde övertala henne att återvända, så han åkte till Nubien och fick tillbaka henne. När hon kom tillbaka var det stort jubel i alla tempel. Efter den händelsen sågs Tefnut, som normalt bar sin faders solskiva, som en lejoninna, eller en kvinna med ett lejonhuvud. Mycket sällan någonsin igen sågs hon porträtterad som en hel kvinna. När Tefnut befann sig vid det kungliga hovet bar hon en krona gjord av spirande växter. Ibland sågs hon ligga horisontellt mellan marken och himlen. Ibland avbildades hon tillsammans med sin make Shu som hjälpte till att hålla upp Nut. Hon grät av smärta, och när hon grät gjorde det marken gödslad.
Makt och magi
Tefnut dömde de döda i underjorden. Tefnut bär sina fäders solskiva, en symbol för makt. Hon bär en spira och bär en ankh, symbolen för liv. Eftersom hon var fuktgudinna var hon också besläktad med andra gudar för fukt och våthet. Hon sågs hålla upp himlen tillsammans med sin bror/make Shu. Eftersom hon ansvarade för fukt hade hon även andra roller. Några av dem var: Ordning, rättvisa, tid, väder,himmel och helvete. Framför allt var hennes huvudroll att föra ner fukt över de gamla egyptierna.
Tillbudsverksamhet
Tefnut dyrkades i lejonform i Leontopolis (May-ta-hut). En del av staden Denderah (Iunet) var känd som "Tefnuts hus". Några av Tefnuts festdagar var den 20 augusti, dagen för tillfredsställandet av Enneadens hjärtan. Ett annat festivaldatum var den 29 oktober, som var dagen då Het-Hert och Ennead gick i förväg. Det sista festivaldatumet var den 15 november, Enneadfesten i Kay Herus och Wasirs hus. Tefnut har inga huvudsakliga centra för tillbedjan, eller några kända tempel som är tillägnade henne.
Sök