Slaget vid Garfagnana (italienska: Battaglia della Garfagnana) var känt för tyskarna som Operation Wintergewitter (Unternehmen Wintergewitter) och fick smeknamnet "Juloffensiven" (italienska: Offensiva di Natale). Offensiven genomfördes i slutet av december 1944 och var en lokal motanstormning mot de allierades ställningar i norra Toscana.

Bakgrund

Angreppet var riktat mot den västra delen av den så kallade gotiska linjen — den tyska försvarslinjen genom Apenninerna i centrala Italien. Målet var inte att bryta hela fronten utan att skapa lokal framgång, tvinga de allierade att hålla reserver bunden i området och samtidigt höja moralen hos de axelmakter som kämpade i Italien under den hårda vintern 1944.

Förband och mål

Axelmakterna bestod huvudsakligen av tyska trupper ur 14:e armén tillsammans med italienska förband lojala mot den fascistiska republiken (RSI). Offensiven leddes av general Kurt von Tippelskirch och utnyttjade terrängkunnande i Serchio-dalen för att slå mot den vänstra flygeln av de allierades försvar.

Allierade styrkor omfattade delar av andra världskriget-sidan i Italien under den amerikanskt ledda Femte armén, där bland annat den amerikanska 92:a infanteridivisionen höll sektorn i Serchio-dalen. För att avlasta denna sektor planerade de allierade att omfördela trupper — bland annat flyttningar av brigader från indiska förband — vilket utnyttjades av axelmakterna.

Offensiven och förloppet

  • Offensiven inleddes i slutet av december 1944, nära områdena runt Massa och Lucca.
  • Tyskarna och deras italienska allierade nådde initialt överraskande framgångar och intog bland annat staden Barga, vilket tvingade amerikanska förband att överväga organiserade reträtter mot Lucca.
  • Det planerade allierade förflyttningsbeslutet — att sätta in två brigader från indiska förband för att stödja den amerikanska 92:a divisionen — kom samtidigt som offensiven och bidrog till en tillfällig förskjutning av styrkor i området.
  • Efter några dagars strider stoppade den tysk–italienska framryckningen och drog sig tillbaka från sina främsta erövringar.

Efterspel och betydelse

Barga återtogs av de allierade kring nyår. Slaget vid Garfagnana var i stort sett en lokal taktisk framgång för axelmakterna, men det förändrade inte den övergripande strategiska situationen i Italien. Den västra delen av gotiska linjen hölls kvar av tyskarna fram till slutet av mars 1945, då de allierade förberedde och genomförde sin slutoffensiv på italienska halvön.

Betydelse: Slaget visade hur även små, välplanerade offensiver kunde skapa problem för de allierade genom att tvinga dem att omdisponera styrkor. För axelmakterna hade offensiven ett begränsat propagandavärde och bidrog temporärt till att hålla frontavsnittet stabilt under vintern 1944–1945.