Slaget vid Marathon (490 f.Kr.) – Aten mot Persien, slutet på Darios invasion
Slaget vid Marathon ägde rum i september 490 f.Kr. på slätten Marathon. Det utkämpades mellan atenarna och perserna. Aten fick stöd av en liten styrka från staden Plataea. Slaget innebar slutet på Persiens första försök under kung Darius I att erövra Grekland. Det var en del av det första grekisk-persiska kriget.
Den persiska invasionen var ett svar på Greklands inblandning i den joniska revolten. Då hade Aten och Eretria skickat en styrka för att stödja städerna i Ionien som försökte störta det persiska styret. Atenarna och eretrierna lyckades erövra och bränna Sardis, men tvingades retirera med stora förluster. Som svar på denna räd svor Dareios att bränna ner Aten och Eretrien till grunden.
Bakgrund och förberedelser
Efter räd och stöd till jonierna mobiliserade Persien en expeditionsstyrka som landsteg i norra Grekland. Målet var både att bestraffa de grekiska stadsstaterna som stödjat upproret och att utvidga det persiska väldet västerut. Aten, som nyligen konsoliderat sin demokrati, förberedde försvaret och samlade sina medborgarsoldater (hopliter). Sparta lovade hjälp men kunde inte komma i tid på grund av religiösa skäl.
Viktiga aktörer
- Miltiades — en av de ledande atenska generalerna, senare krediterad för taktiken vid slaget.
- Callimachus — atensk polemarch (krigsledare), död i striden.
- Datis och Artafernes — persiska befälhavare som ledde expeditionen.
- Plataea — sände ett litet hjälpkontingent, ofta angivet till omkring 1 000 män.
Slagets förlopp
Slätten vid Marathon var lämplig för hoplitstrid: jämn mark nära kusten där persiska fartyg låg i bakhåll. Athenarna samlade sig och väntade tills perserna gick i land. Enligt de grekiska källorna, främst Herodotos, valde Miltiades en offensiv taktik: han stärkte sina kanter och försvagade mitten av falangen. När atenska hopliterna anföll genomförde de en snabb framryckning mot de persiska linjerna för att minimera effekten av persernas bågskyttar och lättare trupper.
Resultatet blev att de starka atenska flankerna omslöt och krossade den persiska styrkans mittsektion. Perserna led stora förluster och drog sig tillbaka till sina skepp. Exakta siffror varierar i källorna, men enligt Herodotos var de persiska förlusterna betydligt större än de grekiska; moderna historiker är dock försiktiga med exakta tal och menar att uppgifterna kan vara överdrivna.
Efterspel och konsekvenser
Efter segern återvände atenska styrkor till staden för att avvärja ett möjligt anfallet mot Aten — enligt berättelsen nådde de fram i tid för att hindra perserna från att storma staden. Perserna återvände till Asien utan att fullfölja sin erövring. Slaget vid Marathon stoppade Dareios första försök att lägga Grekland under persiskt välde; han påbörjade senare förberedelser för en större invasion men avled innan den genomfördes. Hans son Xerxes genomförde sedan den stora invasionen drygt tio år senare.
Betydelse
- Slaget stärkte Aten politiskt och militärt och bidrog till stadens framväxt som ledande makt i Grekland under 400‑talet f.Kr.
- Det visade att persiska arméer inte var oövervinnliga och gav moralisk upprättelse åt de grekiska stadsstaterna.
- Legenden om budbäraren (ofta kallad Pheidippides) som sprang från Marathon till Aten för att meddela segern gav senare upphov till dagens maratonlopp vid moderna olympiska spel.
Källor och osäkerheter
Vår främsta källa till händelsen är Herodotos, som skrev några decennier efter slaget. Arkeologiska fynd och senare antika författare kompletterar bilden, men många detaljer — såsom styrkornas exakta storlek, orderföljd och vissa personliga skeenden — är osäkra eller omtvistade. Därför redovisas ofta tal och detaljer med reservation.
Slaget vid Marathon är både en konkret militär händelse och ett symboliskt slag i grekisk historia: det visar hur lokala, organiserade försvarsstyrkor med väl genomtänkta taktikval kunde stå emot ett stort imperium, och det markerar början på en period då grekisk kultur och politik fick större utrymme i Medelhavsområdet.
En typisk hoplite
Den persiska invasionen
När den joniska revolten hade krossats genom persernas seger i slaget vid Lade började Dareios planera för att erövra Grekland. År 490 f.Kr. skickade han en sjöstyrka under Datis och Artaphernes över Egeiska havet för att underkuva Kykladerna, en grupp grekiska öar i Egeiska havet. Nästa steg var att attackera Aten och Eretria. Efter ett framgångsrikt fälttåg i Egeiska havet besegrade, intog och brände perserna Eretria. "/
Den persiska styrkan seglade sedan till Attika. De landade på Schinias-stranden på östra sidan av Maratonbukten. Det breda fältet, som kallas Marathonslätten, var platt, jämnt och idealiskt för strid. Atenarna, som fick sällskap av en liten styrka från Plataea, marscherade till Marathon och blockerade de två utgångarna från Marathonslätten. Det blev ett dödläge i fem dagar. Sedan beslutade atenarna av oklara skäl att attackera perserna. Trots persernas numerära övertag visade sig de grekiska hopliterna vara mycket effektiva mot det mer lättbeväpnade persiska infanteriet. De slog ut de persiska flyglarna innan de vände in mot mitten av den persiska linjen.
Konsekvenser
Nederlaget vid Marathon var en avgörande seger som innebar slutet på den första persiska invasionen av Grekland. Den persiska styrkan drog sig tillbaka till Asien. Dareios började sedan samla ihop en ny enorm armé med vilken han tänkte helt underkuva Grekland. År 486 f.Kr. gjorde dock hans egyptiska undersåtar uppror, vilket sköt upp varje grekisk expedition. Efter Darius död återupptog hans son Xerxes I förberedelserna för en andra invasion av Grekland, som slutligen inleddes 480 f.Kr.
Slaget vid Marathon var en avgörande händelse i de grekisk-persiska krigen och visade grekerna att perserna kunde besegras. Den slutliga grekiska triumfen i dessa krig började vid Marathon. Under de följande tvåhundra åren växte den klassiska grekiska civilisationen fram, som har haft så stort inflytande på det västerländska samhället. Därför ses slaget vid Marathon ofta som ett avgörande ögonblick i Europas historia.
John Stuart Mill föreslog att "slaget vid Marathon, även som en händelse i den brittiska historien, är viktigare än slaget vid Hastings". Slaget vid Marathon är kanske mer känt som inspirationen till maratonloppet. Även om det är historiskt felaktigt blev legenden om en grekisk budbärare som sprang till Aten med nyheter om segern inspirationen till denna idrottstävling, som infördes vid de olympiska spelen i Aten 1896 och som ursprungligen sprang mellan Marathon och Aten.
Battle
När den atenska linjen var klar gav Miltiades enligt en källa den enkla signalen att rycka fram: "Mot dem".p191 Troligen marscherade de tills de nådde gränsen för bågskyttarnas effektivitet, den "slagna zonen", (ungefär 200 meter) och började sedan springa mot fienden.p66 Herodotos menar att detta var första gången en grekisk armé sprang in i strid på detta sätt; detta berodde förmodligen på att det var första gången en grekisk armé hade mött en fiende som huvudsakligen bestod av missiltrupper (bågskyttar, spjutkastare).
Allt detta var uppenbarligen till persernas stora förvåning. Den grekiska linjen passerade genom pilhagel, skyddad till största delen av sin rustning, och kolliderade slutligen med fiendens armé. Holland ger en suggestiv beskrivning:
"Fienden som befann sig direkt i deras väg... insåg till sin förskräckelse att [atenarna], långt ifrån att vara ett lätt byte för sina bågskyttar, som de först hade föreställt sig, inte skulle stoppas... Effekten var förödande. Atenarna hade finslipat sin stridsstil i strid med andra falanger, träsköldar som slog mot träsköldar, spjutspetsar av järn som klirrade mot bröstplåtar av brons ... Under de första fruktansvärda sekunderna av kollisionen fanns det inget annat än en pulveriserande krasch av metall mot kött och ben; sedan rullade den atenska tidevarvet över män som på sin höjd bar påsydda jackaar för att skydda sig, och som kanske inte var beväpnade med något mer än bågar eller slungor. Hopliternas askspjut av aska kunde i stället för att darra ... i stället sticka och sticka igen, och de av fienden som undvek deras fruktansvärda hugg kunde lätt krossas till döds under den rena vikten av de framryckande männen av brons."194–197
De atenska flyglarna slog snabbt ut de underlägsna persiska levies (värnpliktiga trupper) på flankerna, innan de vände sig inåt för att omringa den persiska mitten, som hade varit mer framgångsrik mot den tunna grekiska mitten. Slaget slutade när det persiska centrumet sedan i panik bröt ut mot sina fartyg, förföljda av grekerna. Vissa, som var omedvetna om den lokala terrängen, sprang mot träsket där ett okänt antal drunknade.p71 Atenarna förföljde perserna tillbaka till sina fartyg och lyckades erövra sju fartyg, även om de flesta kunde sjösättas.
Herodotos berättar att 6 400 persiska kroppar räknades på slagfältet. Det är okänt hur många fler som dog i träsket. Atenarna förlorade 192 män och platéerna 11.
Första fasen av slaget.
Andra fasen av slaget.
Frågor och svar
Fråga: När ägde slaget vid Marathon rum?
S: Slaget vid Marathon ägde rum i september 490 f.Kr.
F: Vilka kämpade i slaget vid Marathon?
S: Slaget vid Marathon utkämpades mellan atenarna och perserna.
Fråga: Vem stödde Aten i slaget vid Marathon?
S: Aten fick stöd av en liten styrka från staden Plataea.
F: Vilken betydelse hade slaget vid Marathon?
S: Slaget vid Marathon markerade slutet på Persiens första försök att erövra Grekland under kung Darius I.
F: Varför invaderade Persien Grekland?
Svar: Persien invaderade Grekland som svar på Greklands inblandning i den joniska revolten.
Fråga: Vad försökte Aten och Eretria göra i den joniska revolten?
S: Aten och Eretria hade skickat en styrka för att stödja städerna i Ionien som försökte störta det persiska styret.
F: Varför svor Darius att bränna ner Aten och Eretria till grunden?
Svar: Darius svor att bränna ner Aten och Eretria till grunden som svar på den räd som genomfördes av atenarna och eretrierna, som hade lyckats erövra och bränna Sardis men tvingades retirera med stora förluster.
