Symbolismen – konst- och litteraturrörelsen från slutet av 1800‑talet
Symbolismen – konstens och litteraturens drömska rörelse från slutet av 1800‑talet: myter, symboler och poetisk estetik som utmanade realism och formade modern konst.
Symbolismen var en konströrelse från slutet av 1800‑talet med franskt, ryskt och belgiskt ursprung. Rörelsen förkastade realism och naturalism och inkluderade poesi och annan konst. Symbolisterna ansåg att konsten skulle representera absoluta sanningar som endast kunde beskrivas indirekt. En symbolistisk målning kan alltså se realistisk ut, men i själva verket representerar den en icke‑visuell idé. Symbolismen betonade subjektiv upplevelse, mystik och det själsliga framför vardaglig återgivning.
Ursprung och definition
Inom litteraturen började stilen med Charles Baudelaires publikation Les Fleurs du mal (Ondskans blommor, 1857). Baudelaire hade ett särskilt intresse för Edgar Allan Poes, vars verk han både översatte till franska och lyfte fram som ideal — Poes suggestiva och musikaliska prosa blev en viktig källa till symbolisternas bildvärld och tematik. Begreppet "symbolist" lanserades senare av kritikern Jean Moréas, som i en artikel/manifest försökte skilja symbolisterna från andra samtida strömningar (manifestet publicerades 1886). Symbolismen utvecklades som en reaktion mot realismens och naturalismens krav på direkt observation och detaljerad återgivning.
Litteratur
Symbolistisk litteratur söker ofta det indirekta och suggestiva: språket ska fungera som en ton eller melodi, inte bara som redogörelse. Författare och poeter strävade efter att åstadkomma "musikalitet" i versen, använda synestetiska bilder och antyda snarare än att beskriva. Förutom Baudelaire kan företrädare och närbesläktade figurer räknas till rörelsen, däribland Stéphane Mallarmé, Paul Verlaine och Arthur Rimbaud — deras experiment med form, rytm och symboler blev centrala för senare modernistiska strävanden. Inom dramatiken är exempel som Maurice Maeterlincks symbolistiska pjäser tydliga uttryck för rörelsens estetiska ideal.
Bildkonst och skulptur
Det fanns flera grupper av symbolistiska målare och bildkonstnärer, däribland Gustave Moreau, Gustav Klimt, Odilon Redon, Henri Fantin‑Latour, Gaston Bussière, Edvard Munch, Félicien Rops och Jan Toorop. Symbolismen i måleriet var geografiskt sett ännu mer utbredd än symbolismen i poesin. Dess idéer påverkade Michail Vrubel, Nicholas Roerich, Martiros Saryan, Michail Nesterov, Léon Bakst, Elena Gorokhova i Ryssland, liksom Frida Kahlo i Mexiko och David Chetlahe Paladin i USA. Auguste Rodin anses ibland vara en symbolistisk skulptör.
Symbolistiska målare använde mytologiska motiv, drömska scener och starka, ofta gåtfulla symboler för att uttrycka inre tillstånd, längtan och rädsla. Ofta återkommer motiv som femme fatale, död, erotik och det övernaturliga. Färgval och komposition kunde vara suggestiva snarare än realistiska; verken eftersträvade en känslomässig och idéburen resonans hos betraktaren.
Teman och bildspråk
De symboler som används inom symbolismen är inte de välkända symbolerna i den vanliga ikonografin, utan mycket personliga, privata, obskyra och tvetydiga referenser. Symbolismen föredrar antydningar framför klara betydelser — verken ska öppna upp för tolkning snarare än att förklara allt. Vanliga teman är:
- Drömmar, visioner och det undermedvetna
- Mytologi, allegori och religiösa motiv
- Död, förgänglighet och melankoli
- Det erotiska och det fördömda (dekadens)
- Strävan efter det absoluta eller mystiska — "sanningar" som inte kan uttalas rakt ut
Symbolismen hämtade även inspiration i musikens principer: poesiens rytm och ljudbild skulle fungera som musik, vilket ledde till experiment med friform och ny användning av klang och allitteration.
Relation till andra strömningar och arv
Symbolismen i måleriet var mer en filosofi än en egentlig konststil och påverkade den samtida Art Nouveau‑stilen och Les Nabis. Rörelsens idéer banade väg för flera 1900‑talsströmningar: expressionism, surrealism och delar av modernismen tog över symbolistiska teman som drömmar, inre psykologi och allegori. Symbolismen bidrog också till en ändrad syn på konstnärens roll — från avbildare av verkligheten till tolkare och visionär.
Betydelse
Symbolismen var central för övergången från 1800‑talets konstideal till 1900‑talets modernism. Genom att värdera subjektivitet, mystik och suggestiva bildspråk förändrade rörelsen hur konstnärer och författare förhöll sig till ämne, form och språk. Även om symbolismen som organiserad rörelse var relativt kortlivad, lever många av dess idéer vidare i senare litteratur- och konstströmningar.
Frågor och svar
F: Vad är symbolism?
S: Symbolism var en konströrelse från slutet av 1800-talet med franskt, ryskt och belgiskt ursprung. Rörelsen förkastade realism och naturalism och inkluderade poesi och annan konst. Symbolisterna ansåg att konsten skulle representera absoluta sanningar som endast kunde beskrivas indirekt.
F: Vem startade stilen inom litteraturen?
S: Symbolismens stil i litteraturen startade med publikationen Les Fleurs du mal (Ondskans blommor, 1857) av Charles Baudelaire.
F: Vem uppfann termen "symbolist"?
S: Termen "symbolist" användes för första gången av kritikern Jean Moréas.
F: Hur är symbolismen relaterad till romantiken?
S: Symbolismen i konsten är relaterad till romantikens gotiska komponent.
F: Vilka var några anmärkningsvärda symbolistiska målare?
S: Bland de symbolistiska målarna finns Gustave Moreau, Gustav Klimt, Odilon Redon, Henri Fantin-Latour, Gaston Bussière, Edvard Munch, Félicien Rops, Jan Toorop, Mikhail Vrubel, Nicholas Roerich, Martiros Saryan, Mikhail Nesterov, Léon Bakst, Elena Gorokhova, Frida Kahlo och David Chetlahe Paladin.
F: Vilken typ av bilder använde symbolisterna?
S: Symbolisterna använde sig av mytologiska och drömbilder i sina målningar.
F: Vilken typ av symboler används inom symbolismen?
S: De symboler som används inom symbolismen är inte de välkända emblemen i den vanliga ikonografin utan intensivt personliga, privata obskyra och tvetydiga referenser.
Sök