Tatuering

Historia

Bevarade tatueringar på gamla mumifierade mänskliga kvarlevor visar att tatuering har praktiserats i hela världen under många århundraden. År 2015 identifierades Ötzi som den äldsta kända tatuerade mumien genom en vetenskaplig omvärdering av åldern på de två äldsta kända tatuerade mumierna. Denna kropp, med 61 tatueringar, hittades inbäddad i glaciäris i Alperna och daterades till 3250 f.Kr. År 2018 upptäcktes de äldsta figurativa tatueringarna i världen på två mumier från Egypten som daterades mellan 3351 och 3017 f.Kr.

Tatuering är en gammal konst. Ismannen Ötzi, en man som levde omkring 3300 f.Kr. och vars mumie hittades 1991, hade 61 tatueringar bestående av 19 grupper av linjer enkla prickar och linjer på sin nedre ryggrad, vänstra handled, bakom sitt högra knä och på sina fotleder. Dessa tatueringar, som var gjorda av sot, var möjligen en del av en tidig form av akupunktur. Tatueringar har också hittats på mumier från gamla civilisationer över hela världen, bland annat Egypten, Nubien Pazyryk-kulturen i Ryssland och från flera kulturer i Sydamerika.

Tatueringar blev populära i västvärlden efter att västerlänningar först kom i kontakt med amerikanska indianer och polynesier under 1700-talet. James Cook, en berömd brittisk upptäcktsresande, rapporterade att han hade sett tatueringar när han var på Tahiti 1769. Ordet "tatuering" kommer från det tahitiska ordet "tatau".

I vissa kulturer har tatueringar en särskild betydelse och betydelse. Till exempel har polynesiska folk som Māori i Nya Zeeland en tradition av ansiktstatueringar (moko) som är heliga och har en särskild betydelse för status och stamhistoria.

I andra kulturer är tatueringar förbjudna. Tatueringar är till exempel förbjudna enligt judisk lag. I Bibelns gamla testamente står det i boken Leviticus 19:28: "Du får inte göra några snitt på din kropp för de döda eller tatuera dig."

Tatueringar började bli populära i USA och England under 1860- och 1870-talen. Till en början gavs tatueringar oftast till soldater och sjömän. Den första kända professionella tatueraren i USA var Martin Hildebrandt, en tysk invandrare som kom till Boston 1846. Mellan 1861 och 1865 tatuerade han soldater på båda sidor i det amerikanska inbördeskriget. Den första kända professionella tatueraren i Storbritannien arbetade i Liverpools hamn på 1870-talet och tatuerade främst sjömän. På 1870-talet hade dock tatueringar blivit på modet bland vissa medlemmar av överklassen, inklusive kungligheter.

Sedan 1970-talet har tatueringar blivit en vanlig del av det västerländska modet och är vanliga bland både män och kvinnor, i alla ekonomiska klasser och i åldersgrupper från tonåren till medelåldern. För många unga amerikaner har tatueringar en helt annan betydelse än för tidigare generationer. Tidigare betraktades tatueringar som en form av avvikelse - ett sätt att bryta mot sociala regler och normer. I dag har det blivit en acceptabel uttrycksform.

Under historiens gång har människor tvingats tatuera sig för att märka att de var slavar, brottslingar eller utomstående. De gamla romarna tatuerade till exempel brottslingar och slavar. På 1800-talet märkte USA dömda med tatueringar innan de släpptes ur fängelset, och den brittiska armén märkte desertörer med tatueringar. På 1900-talet tatuerades fångar i sibiriska och nazistiska koncentrationsläger med identifikationsnummer.

En bild på en Māori hövding med traditionella tatueringar.

Typer av tatueringar

Amatör- och professionella tatueringar

Idag väljer människor att tatuera sig av många olika skäl. Tatueringar kan också användas för att visa att en person tillhör en viss grupp. Till exempel kan gäng tatueringar visa att en person tillhör ett visst kriminellt gäng. Kriminella tatueringar kan också visa en persons brottsliga prestationer (t.ex. hur många år han eller hon har suttit i fängelse eller hur många människor han eller hon har dödat). Tatueringar, inklusive helkroppstatueringar, är populära bland Yakuza (japanska maffian).

Kosmetiska tatueringar

Tatueringar kan användas av kosmetiska skäl. Kosmetiska tatueringar inkluderar "permanent makeup", där man använder tatuering för att skapa mönster som ser ut som riktig makeup. Kosmetiska tatuerare kan till exempel skapa tatuerade ögonbryn för personer som har förlorat sina ögonbryn på grund av ålderdom, sjukdomar som orsakar håravfall (som alopeci) eller mediciner som gör att håret faller ut (som kemoterapi). Kosmetiska tatueringar kan också täcka över födelsemärken eller dölja hud som är missfärgad på grund av sjukdomar som vitiligo.

Kosmetiska tatueringar kan också användas för att dölja kirurgiska ärr, t.ex. ärr efter mastektomi (operativt avlägsnande av bröstet). Användningen av konstnärliga tatueringar för att täcka mastektomiärr blir alltmer populär i USA och Storbritannien. Kosmetisk tatuering används också för att tatuera in bröstvårtor på rekonstruerade bröst efter en bröstrekonstruktionsoperation (där det bröst som avlägsnades vid mastektomi återskapas med hjälp av fett från en annan del av kroppen).

Medicinska tatueringar

Tatueringar kan också användas av medicinska skäl. En person kan till exempel få en tatuering som varnar för att han eller hon har ett visst medicinskt tillstånd (t.ex. diabetes eller en allvarlig allergi). När människor får strålbehandling för cancer kan tatueringar användas för att markera exakt var strålstrålen ska riktas. Detta hjälper till att se till att personen får samma behandling, på rätt plats, varje gång han eller hon får strålbehandling.

Könsorgan

Tatuering av könsorganen innebär att permanenta märken placeras under huden på könsorganen i form av tatueringar. Nästan hela genitalområdet kan tatueras, inklusive penisens skaft och huvud, pungen, könsorganet och de yttre blygdläpparna.

Medicinsk tatuering: blodgrupp.

Hälsorisker

Tatuering innebär hälsorisker, eftersom den bryter sönder huden. Dessa risker omfattar infektioner och allergiska reaktioner på tatueringsbläck. Dessa problem kan ofta undvikas om tatueraren följer regler om renlighet, använder vissa verktyg på endast en person och steriliserar sin utrustning efter varje användning (rengör den på ett särskilt sätt som dödar bakterier).

På många ställen måste tatuerare ha utbildning om blodburna sjukdomar (sjukdomar som kan spridas via blodet, t.ex. hiv och hepatit). År 2009 fanns det i USA inga rapporterade fall där en person fått hiv från en professionell tatuering.

Vid amatörtatuering (t.ex. tatuering i fängelser) finns det dock en mycket högre risk för infektion. Osteriliserad (oren) tatueringsutrustning eller förorenat bläck kan sprida infektioner på hudytan, svampinfektioner, vissa former av hepatit, herpes simplex-virus, hiv, stafylokocker, stelkramp och tuberkulos.

De flesta människor är inte allergiska mot tatueringsbläck. Det har dock förekommit fall av allergiska reaktioner mot tatueringsbläck, särskilt mot vissa färger. Ibland beror detta på att bläcket innehåller nickel, vilket utlöser en vanlig metallallergi.

Ibland kan ett blåmärke uppstå om tatueringen tränger in i ett blodkärl.

Borttagning

Tatueringsborttagning sker oftast med hjälp av lasrar som bryter ner bläckpartiklarna i tatueringen till mindre partiklar. Dermala makrofager är en del av immunsystemet och har till uppgift att samla in och smälta cellrester. När det gäller tatueringspigment samlar makrofagerna in bläckpigment, men har svårt att bryta ner dem. I stället lagrar de bläckpigmenten. Om en makrofag skadas släpper den sitt fångade bläck, som tas upp av andra makrofager. Detta kan göra det särskilt svårt att ta bort tatueringar. När behandlingar bryter ner bläckpartiklar i mindre bitar kan makrofagerna lättare avlägsna dem.

En del människor som har tatueringar önskar att de inte hade fått dem. Tatueringar kan tas bort med laseroperation, men det är smärtsamt och kräver ofta flera besök hos en dermatolog eller hudvårdsexpert.

ärrbildning från lasertatueringsborttagning

Relaterade sidor

• Kroppsmodifiering
• Skarifiering
• Flash (tatuering) - ett ark papper eller kartong med tatueringsmönster tryckt eller ritat på.