Tempera

Målning med tempera

Äggulan (den gula delen av ägget) torkar och fastnar mycket hårt. Den används för att blanda och sätta fast färgerna i en temperamålning. Färgerna är malda till torra pulver som måste blandas av konstnären. Förr i tiden var vissa färger mycket giftiga och konstnären var tvungen att vara försiktig så att han eller hon inte andades in färgpulvret. Färgerna blandas vanligtvis med lika delar äggula och vatten. Om det är för mycket ägg blir färgen kladdig. Om det är för mycket vatten blir den rinnande. Ingen av dessa saker är bra. Vissa konstnärer gillar att blanda lite äggvita också, för att få en annan effekt. Ibland tillsätts lite olja. I gamla tider tillsattes andra saker som kan vara honung, mjölk och växtgummi.

Målningen måste göras på en redan förberedd "grund". "Underlaget" är slät, platt färg på en stark bräda som inte kan böjas. Färgen måste läggas på i tunna lager med små penseldrag som torkar mycket snabbt. Eftersom färgen är genomskinlig använder konstnärerna en speciell teknik. De målar ofta skuggorna på figuren innan de målar hudfärgen och klädfärgen över den.

När målningen är färdig är den inte särskilt färgglad förrän den har lackats. Detta gör färgerna ljusa och glänsande. Det som är bra med temperamålning är att färgerna inte förändras med åren, medan oljemålningar förändras, blir mörkare och gulare. Temperamålningar kan hålla bra i minst två tusen år. Eftersom temperamålningar tar lång tid att göra är många av dem små. Ibland målade konstnärer stora altaruppsättningar i tempera. En av de största temperamålningarna är Duccios bild av Madonnan med barnet i Uffiziegalleriet. Den är ungefär 15 fot hög. En annan mycket berömd stor temperamålning är Botticellis Venus födelse som också finns i Uffizierna. (se bild ovan)

Historia

Några av de äldsta målningarna i tempera är begravningsporträtt av döda människor som gjordes i Egypten under det antika Rom. Tempera fortsatte att användas för kristna religiösa målningar. Det var mediet för grekiska ikoner och användes i Italien och många andra länder tills oljemålning började användas omkring år 1500. De flesta av de berömda italienska renässansmålarna använde tempera. Hit hör Duccio, Giotto, Fra Angelico, Botticelli och Michelangelo. I norra Europa använde man sig av oljefärg. Denna började bli populär i Italien på 1570-talet. Leonardo målade Mona Lisa i oljefärg. Nuförtiden, även om oljefärg och vinylfärg är mycket vanligare, målar vissa konstnärer i tempera. En av 1900-talets mest kända temperamålare är Andrew Wyeth.

Galleri med små temperamålningar