Tannhäuser

Bakgrund

Wagner var i Paris och höll på att färdigställa Den flygande holländaren när han började fundera på att skriva en ny opera. En vän föreslog Tannhäuser som ämne. Wagner gillade inte sagan. Tillbaka i Tyskland samlade han dock material av Tieck, Heine och andra om Tannhäuser. När han semestrade i Böhmen ändrade han sig. Han började förbereda en skiss till Tannhäuser. När han återvände hem till Dresden fördjupade han sig i sagan. Han slutförde operan i oktober 1845. Han dirigerade den första föreställningen samma månad på Royal Opera House.

Hans Venus sa: "Du är ett geni, men du skriver så excentriska saker att det är omöjligt att sjunga." Hans Tannhäuser var helt förbryllad. Publiken var förbryllad. Mottagandet var ljummet. Wagner påbörjade genast omarbetningar. Den andra föreställningen spelades inför ett nästan tomt hus. År 1859 erbjöd Wagner Tannhäuser till Paris Opéra. De ville att den skulle sjungas på franska. De ville också ha en balett i den andra akten. Detta för att Jockey Club skulle hinna avsluta middagen och anlända till Opéra precis i tid för att beundra dansarna. Wagner vägrade att flytta baletten från första akten till andra akten. Det kom klagomål. Jockeyklubbens medlemmar avbröt föreställningen närhelst det var möjligt. Det var en katastrof.

Operan försvann från den franska scenen i 34 år. Några år efter incidenten på Jockey Club började Wagner att omarbeta Parisversionen. Han producerade en sofistikerad ljudversion som var överlägsen det första utkastet. Även om det finns flera sceniska verk i operan är operan närmare Wagners vision om fullständigt oberoende av sådana sceniska verk. Tannhäuser befinner sig på tröskeln till ledmotivet och minskningen av orkesterns ljudkraft till förmån för det sjungna ordet.

Premiär för Richard Wagners opera Tannhäuser den 19 oktober 1845 med Joseph Tichatschek som Tannhäuser och Wilhelmine Schröder-Devrient som Venus. Teckning av F. Tischbein (1845).

Roller

• Tannhäuser, en riddare och Minnesångare - tenor
• Venus - sopran
• Elisabeth, landgravens brorsdotter - sopran
• Hermann, landgreve av Thüringen - bas
• Wolfram von Eschenbach, riddare och Minnesångare - baryton
• Walther von der Vogelweide, riddare och minnessångare - tenor
• Biterolf, en riddare och minnesman - bas
• Heinrich der Schreiber, riddare och Minnesångare - tenor
• Reinmar von Zweter, riddare och minnessångare - bas
• Ung herde - sopran
• Fyra ädla sidor - trätor

Sista scenen, Bayreuth Festspielehaus, 1930

Historien om operan

Berättelsen handlar om kampen mellan helig kärlek och profan kärlek och om frälsning genom kärlek. Berättelsen är baserad på den historiska karaktären Tannhäuser, om vilken man vet mycket lite förutom myterna om honom. Den handlar också om myten om Venus, men den handlar också om den medeltida Minnesångaren (minstrel). Hälften av operan utspelar sig i en historisk miljö och hälften i det mytologiska Venusberget.

Första akten. I och med kristendomens intåg spreds antikens gamla gudar och gudinnor. Venus har bott i Venusberget i Tyskland. Tannhäuser, en spelman, har umgåtts med henne. Han har tröttnat på sitt överseende och avtrubbade liv. Han längtar efter att återvända till den övre världen. Venus släpper honom, men förutsäger att han en dag kommer att återvända till henne. Spelmannen befinner sig i Wartburgdalen, där hans tidigare kärlek Elisabeth bor. Han upptäcks i bön av landgraven och hans riddare. De välkomnar honom. Han återvänder till slottet med dem.

Andra akten. Elisabeth kommer glatt in i slottets sångsal. Hon är glad över att Tannhäuser har återvänt. Hon förnyar sina kärlekslöften med honom. Wolfram, Tannhäusers vän, ser sorgset på. Han älskar också Elisabeth. Landgraven utlyser en sångtävling. Gästerna fyller salen. Sångarna ska sjunga om kärlekens sanna natur. Medan de andra sjunger om kysk och ren kärlek, sjunger Tannhäuser om profan kärlek. Gästerna är chockade. Elisabeth försvarar Tannhäuser. Landgraven beordrar Tannhäuser att åka till Rom och be påven om förlåtelse. Spelmannen ansluter sig till en grupp pilgrimer och ger sig av.

Tredje akten. Månader har gått. Tannhäuser har inte återvänt med pilgrimerna. Elisabeth är förkrossad. Wolfram sjunger till kvällsstjärnan. Wolfram hittar Tannhäuser på vägen till slottet. Påven har inte förlåtit honom på grund av hans tid med Venus. Tannhäuser är förtvivlad. Venus dyker upp i en vision och beordrar Tannhäuser att återvända till sitt gamla liv. Wolfram viskar Elisabeths namn. Visionen försvinner. En procession med den döda Elisabeth dyker upp. Tannhäuser kastar sig över hennes lik och dör. Pilgrimer dyker upp och tillkännager ett mirakel. Påvens trästav har blommat upp. Tannhäuser har blivit förlåten.

Den historiska Tannhäuser i 1400-talets Codex Manesse

Kritik

Kritikerna tog Wagner i försvar för hans historiska felaktigheter. För det första var den riktiga Tannhauser bara en pojke vid den förmodade tidpunkten för sångtävlingen. För det andra betraktade de Wagners Elisabeth med förakt: Wagner hade gjort karaktären till en sammanslagning av flera historiska kvinnor.

Elisabeth - Lotte Lehmann

Produktion

Man gjorde nästan genast nedskärningar i originalet eftersom sångarna inte kunde förstå och därmed spela sina roller. Förspelet till tredje akten klipptes från 155 till 92 takter. I den ursprungliga slutscenen kom varken Elisabeth eller Venus upp på scenen. Publiken var förbryllad.

Den ursprungliga slutscenen bibehölls fram till den 13:e föreställningen 1847. Wagner gjorde då om de sista sidorna så att Venus blev synlig på scenen. Venusberget dök dock inte upp. Detta nya slut störde publiken eftersom de var vana vid den äldre versionen. Wagner hade också skurit bort pilgrimskören, vilket gjorde publiken ännu mer förbittrad. En annan version gjordes där man återställde kören.

Tidiga produktioner

Den första föreställningen utanför Dresden ägde rum i Weimar. Denna produktion visade små teatrar att de kunde sätta upp operan. Andra produktioner ägde rum i Schwerin, Breslau, Prag, Wiesbaden och andra små hus. Operan spelades i New York 1859. Den spelades i London (på italienska) 1876. I Wien framförde Johann Strauss utdrag av operan 1853. Den första österrikiska uppsättningen ägde rum i Graz 1854. Wien satte upp operan 1857. Operan spelades på Wiens hovopera 1875. År 1860 ville Parisoperan ha verket i en reviderad version på franska. Wagner gjorde omfattande omarbetningar för Paris.

Populära nummer under de första åren

• Tannhäusers sång till Venus' ära
• Pilgrimernas kör
• Wolframs vädjan till Tannhäuser att återvända till Minnesgästerna
• Inträde för gästerna
• Wolframs sång till Aftonstjärnan