Tanto

Tanto är ett japanskt kort svärd eller dolk.

Tantons traditionella totala längd var 11,93 tum (1 shaku, cirka 30 cm). Bladets längd var mellan 12 1/2 cm och 30 cm. Blad som var större (13 till 14 tum) kallades ko-wakizashi, eller "litet kort svärd". Tantos som varierade från den traditionella storleken kallades O-tanto eller Sunobi tanto.

Tanton är ett vapen med ett enkeleggat blad och en böjd form. Det var utformat för mjuka mål och ansågs vara samurajernas dolda vapen. Det var ytterst effektivt i närstrid.

Tanton uppkom under Heian-perioden (795-1192 e.Kr.) och utvecklades som vapen under Kamakura-perioden (1192-1333 e.Kr.). Vid den tiden var tanton inte bara ett vapen utan också ett konstverk. Det var rikt dekorerat med hjälp av de mest spridda stilarna: hira-tsukuri och uchi-sori. Senare, under Nambokucho-perioden (1336-1392 e.Kr.), blev tanton längre än 37 cm (15,75 tum). Bladen blir tunnare och bredare och därmed ännu farligare. Olika stilar utvecklades och formen förändrades. Under Muromachi-perioden (1336-1573 e.Kr.) blir tanton återigen smalbladig.

Vid den här tiden var kvaliteten på bladet bättre. Det var den tid då professionella smeder dök upp och det fanns flera olika stilar av tantotillverkning. De mest kända smederna var: Sukesada och Norimitsu (Bizen-den), Kanemoto och Kanesada (Mino-den), Muramasa och Masashige (Ise). I början av Edo-perioden (1603-1867 e.Kr.) var en period av relativ fred efter Japans enande och även om det inte tillverkades så många, var de av god kvalitet. Det värmebehandlade bladets kant (hamon) blir mer vågig och därmed vackrare.

Ett stort antal tantos har tillverkats under de senaste 700-800 åren. En del av dem var avsedda för civilt bruk. Andra tillverkades särskilt för samurajer. En av klassificeringarna bygger på typen av handskydd:

• tanto med ett skydd som kallas tsuba;
• tanto med en aikuchi-stil som bevakare;
• tanto med hamadashi-stil för bevakning.

De mest populära av de tre tantorna var aikuchi och hamadashi. Detta berodde på att dessa två typer hade en liten vakt och att de var lättare att gömma och bära. Tanton användes inte i någon större utsträckning på slagfältet, så skyddet var oftast onödigt.

Andra typer av tanto skiljer sig åt genom bladets form. De mest kända är:

• Hira-zukuri - med ett platt, smalt och tjockt blad. Det var avsett för skärande och genomträngande slag.
• Shobu-zukuri - med en åslinje och med en blodspår.
• Moroha - en dubbeleggad och mycket sällsynt tanto
• Kissaki-moroha-zukuri - med en mycket lång och vass spets (o-kissaki)
• Kaikan - kort tanto med små skydd, bärs vanligen av kvinnor.

När tanton användes på slagfältet var det meningen att den skulle gå igenom motståndarens pansar när han var nära. De bästa tantos för detta var de med ett långt, smalt blad och med en tjock ryggrad. Slaget applicerades med spetsen riktad under eller genom rustningen. Tanton bars vanligen i ett brett tygbälte (obi) med kanten uppåt och handtaget vänt åt höger. I samurajernas hus var tanton ofta placerad tillsammans med wakizashi (kortsvärd). Samurajkvinnor fick lära sig att använda tanton om de behövde försvara sig eller, om de blev kränkta, ta sitt eget liv.

Det anses också att tantos av olika slag användes för självmordsritualer (seppuku, även hara-kiri). Ändå användes den främst av kvinnliga samurajer vars självmordsritual var att skära halsen av sig själva. De manliga samurajerna hade en annan ritual: de använde ett wakizashisvärd för att ta inälvor.

Frågor och svar

F: Vad är en tantō?

F: När dök tantō upp för första gången?

F: Vilka är några av de olika stilarna av tantōs?

F: Hur var traditionella tantōs stora?

F: Hur förändrades tantons storlek och form med tiden?

F: Hur bars den av samurajkrigare?

Fråga: Vilken typ av rituellt självmord kunde utföras med hjälp av en tanto?

Sök med bokstav