Inom matematiken är de trigonometriska funktionerna en uppsättning funktioner som relaterar vinklar till sidorna i en rätvinklig triangel. De tre vanligaste är sinus, cosinus och tangent, följt av kotangent, sekant och kosekant. De tre sistnämnda kallas reciproka trigonometriska funktioner eftersom de fungerar som reciproker till andra funktioner. Sekant och kosekant används mindre frekvent i grundläggande tillämpningar men förekommer i analys och vissa tekniska områden.

Definitioner i en rätvinklig triangel

Givet en vinkel θ i en rätvinklig triangel definieras de grundläggande funktionerna som förhållanden mellan sidorna:

  • sin(θ) = motstående katet / hypotenusa
  • cos(θ) = närliggande katet / hypotenusa
  • tan(θ) = motstående katet / närliggande katet = sin(θ)/cos(θ)

De reciproka funktionerna är:

  • cot(θ) = 1 / tan(θ) = cos(θ)/sin(θ)
  • sec(θ) = 1 / cos(θ)
  • csc(θ) = 1 / sin(θ)

Exempelvärden: sin 30° = 1/2, cos 60° = 1/2, sin 45° = cos 45° = √2/2.

Enhetscirkeln och vinkelmått

Genom att använda enhetscirkeln (cirkel med radie 1) får man ett enkelt sätt att definiera funktionerna för alla vinklar, inte bara vinklar i trianglar. För en vinkel θ i enhetscirkeln är koordinaterna för punkten på cirkeln (cos θ, sin θ). Detta gör det naturligt att använda radianer (2π rad = 360°) när man arbetar analytiskt och i kalkyl.

Egenskaper och viktiga identiteter

  • Pythagoreisk identitet: sin²θ + cos²θ = 1 för alla θ.
  • Additionsformler: sin(α±β) = sin α cos β ± cos α sin β; cos(α±β) = cos α cos β ∓ sin α sin β.
  • Even/odd: cos(−θ) = cos θ (jämn), sin(−θ) = −sin θ (udda), tan(−θ) = −tan θ (udda).
  • Periodiciteter: sin och cos har period 2π, tan har period π.
  • Derivator (grundläggande i kalkyl): d/dx sin x = cos x, d/dx cos x = −sin x, d/dx tan x = sec² x.

Domän, värdemängd och inverser

  • Domän: sin och cos är definierade för alla reella tal. Tan är odefinierad där cos θ = 0 (t.ex. θ = π/2 + kπ).
  • Värdemängd: sin och cos tar värden i intervallet [−1, 1].
  • Inverser: arcsin, arccos och arctan (ibland skrivna sin⁻¹, cos⁻¹, tan⁻¹) används för att bestämma vinkeln från ett trigonometriskt värde. Deras värdeintervall (principalvärden) är begränsade för att vara funktioner: arcsin ∈ [−π/2, π/2], arccos ∈ [0, π], arctan ∈ (−π/2, π/2).

Graf och asymptoter

Sinus- och cosinusgraferna är vågiga, kontinuerliga och begränsade mellan −1 och 1. Tangentgrafen har vertikala asymptoter vid vinklar där cos θ = 0 och repeterar med period π. Graferna kan skalas i amplitud och period för att modellera olika vågfenomen.

Tillämpningar

Trigonometriska funktioner används brett inom naturvetenskap, teknik och vardagliga beräkningar, t.ex. för:

  • beskrivning av vågor och oscillationer (ljud, ljus, elektriska signaler),
  • analys av rotation och omloppsrörelser,
  • navigering, kartläggning och geodesi,
  • lösning av trianglar i bygg- och mätteknik (t.ex. med sinus- och cosinussatsen),
  • Fourieranalys där funktioner uttrycks som summor av sinus och cosinus.

Kort historik

Trigonometrin har sina rötter i forntida astronomi och geografiska mätningar. Begrepp som sinus och cosinus formaliserades under medeltiden och renässansen och utvecklades vidare i samband med analys och differentialkalkyl.

Sammanfattningsvis är trigonometriska funktioner grundläggande verktyg för att koppla vinklar och längder i geometri och för att beskriva periodiska fenomen i matematik och naturvetenskap.