Veläng
Vellum är en högkvalitativ form av pergament. Ursprungligen betydde det kalvskinn, men på engelska används termen i större utsträckning.
Liksom pergament är huden förberedd för att kunna skrivas med bläck. Det var en av de standardskrivytor som användes i Europa innan papper blev tillgängligt. Den fortsatte att användas för dokument med hög status. Pergamentet användes för enskilda sidor, rullar, kodices eller böcker.
För att tillverka vellum rengörs huden, bleks, spänns upp på en ram som kallas "herse" och skrapas med en kniv. När pergamentet skrapas är det omväxlande vått och torrt för att skapa spänning. En slutlig finish får man genom att gnugga ytan med pimpsten och behandla den med kalk eller krita. Därefter är den redo att ta emot bläck.
Modern "papperspergament" (ibland kallat vegetabiliskt pergament) är tillverkat av syntetiskt material i stället för däggdjurshud, men används för samma ändamål som vanligt pergament.
Voynich-manuskriptet, skrivet på pergament
Användning förr i tiden
I det gamla Europa betydde vellum beredd djurhud av god kvalitet. Kalvar, får, getter och till och med kameler har använts för att tillverka vellum. Det allra bästa vellumet tillverkades av ofödda djur. Det kan vara svårt att identifiera det djur som använts för att göra gammalt vellum utan att använda ett vetenskapligt laboratorium.
I franska källor definieras velum (eller velin på franska) som något som endast tillverkas av kalvar. Detta har förblivit sant i modern tid.
Användning
De flesta av de bästa medeltida handskrifterna skrevs på pergament. Vissa buddhistiska texter skrevs på pergament och alla Sifrei Torah-texter är skrivna på pergament eller något liknande.
En fjärdedel av den 180 exemplar stora upplagan av Johannes Gutenbergs första bibel som trycktes 1455 trycktes också på pergament, förmodligen för att hans kostymörer förväntade sig detta för en högkvalitativ bok. Vid denna tid användes papper för de flesta boktryck.
Inom konsten användes pergament för målningar, särskilt om de behövde skickas långa sträckor, innan duk började användas allmänt omkring 1500, och fortsatte att användas för teckningar och akvareller. Gamla mästarbilder trycktes ibland på pergament, särskilt för presentationskopior, åtminstone fram till 1600-talet.
Inbindningar av pergament eller pergament användes ofta på 1500- och 1600-talen och var ibland förgyllda. Under senare århundraden har vellum använts oftare som läder. Vellum kan färgas i stort sett i vilken färg som helst, men oftast är det inte så, eftersom många människor gillar dess svaga korn- och hårmarkeringar.
Många dokument som behövde hålla länge skrevs på vellum eftersom det kunde hålla längre än papper. Vissa vellumskrivna dokument är mer än tusen år gamla.
Modernt bruk
Brittiska parlamentshandlingar trycks fortfarande på pergament för arkivändamål, liksom de irländska lagarna. Det används fortfarande för judiska rullar, för lyxiga bokomslag, minnesböcker och för olika dokument i kalligrafi.
På grund av den låga efterfrågan och den komplicerade tillverkningsprocessen är djurperlem idag dyrt och svårt att hitta. Endast ett brittiskt företag levererar dem fortfarande. Ett modernt vellumliknande alternativ är tillverkat av bomull. Detta material, som kallas papperspergelin, är billigare än djurpergelin och kan hittas i de flesta konst- och hantverksbutiker. Vissa märken av skrivpapper och andra sorters papper använder termen "vellum" för att antyda kvalitet.
Inom det konstnärliga hantverket med skrivning, belysning, bokstäver och bokbinderi är "pergament" normalt reserverat för kalvskinn, medan alla andra skinn kallas "pergament".
Papper vellum
Papperspergament tillverkas av bomull. Papperspergament i olika storlekar är vanligtvis genomskinligt och används ofta i tillämpningar där det krävs spårning, t.ex. arkitektoniska ritningar. Liksom naturperlem är pappersperlem mer stabilt än papper, vilket ofta är avgörande vid framställning av stora ritningar och planer, t.ex. blåkopior.
Lagring
Vellum förvaras vanligtvis i en stabil miljö med en stabil temperatur. Om vellum förvaras i en miljö med mindre än 11 % relativ fuktighet blir det ömtåligt, sprött och känsligt för mekaniska påfrestningar. Om det förvaras i en miljö med mer än 40 % relativ fuktighet blir det känsligt för mögel- eller svamptillväxt. Den bästa temperaturen för konservering av vellum är 20 ± 1,5 °C (68 ± 3 °F).
Frågor och svar
F: Vad är vellum gjort av?
S: Vellum tillverkas av djurhud, ursprungligen kalvhud, som rengörs, bleks, sträcks, skrapas och behandlas för att tåla bläck.
F: Vad används pergament till?
S: Vellum används som skrivyta, för enstaka sidor, rullar, kodexar eller böcker, och används ofta för dokument med hög status.
F: Vad användes pergament till före papper?
S: Vellum var en av de standardskrivytor som användes i Europa innan papper blev tillgängligt.
Fråga: Hur förbereds pergament för att kunna skrivas med bläck?
S: Vellum skrapas för att skapa spänning med våta och torra varv och gnids sedan med pimpsten och behandlas med kalk eller krita för att skapa en slutfinish som kan ta emot bläck.
F: Vad är "pappersvellum"?
S: "Pappersvellum" är en typ av vellum som tillverkas av syntetiska material istället för däggdjurshud, men som fortfarande används för samma ändamål som vanligt vellum.
F: Vad är skillnaden mellan pergament och vellum?
S: Ursprungligen avsåg vellum kalvskinn medan parchment avsåg får- eller getskinn, men på engelska används termen vellum mer allmänt. De är båda förberedda för att skrivas med bläck och var standardskrivytor som användes i Europa innan papper blev tillgängligt.
Q: Varför användes pergament för högstatusdokument?
S: Vellum användes för högstatusdokument på grund av dess hållbarhet, höga kvalitet och dyra produktionsprocess.
