Västra Armenien – historia och definition (bysantinska/ottomanska Armenien)

Utforska Västra Armeniens historia och definition — från bysantinska till ottomanska Armenien: geografisk indelning, kulturarv och historiska konsekvenser.

Västra Armenien (armeniska: Արևմտյան Հայաստան), även kallat bysantinska Armenien, senare turkiska Armenien eller ottomanska Armenien, är en term som myntades efter delningen av Stor-Armenien mellan det bysantinska riket (västra Armenien) och Persien (östra Armenien) år 387.

Vad termen avser

Begreppet Västra Armenien används vanligen för att beskriva de delar av historiska armeniska områden som hamnade väster om gränsen mot Persien 387 — i huvudsak områden i östra Anatolien (nuvarande östra Turkiet). Under olika perioder har dessa områden legat under bysantinskt, arabiskt, seldjukiskt, safavidiskt och till sist osmanskt styre. I modern historisk och politisk diskurs används benämningen både i strikt geografisk mening och som kulturellt-historisk beteckning för områden där armenska samhällen och institutioner funnits.

Historisk översikt

• Antiken och medeltiden: Efter delningen 387 följde flera århundraden av skiftande herravälden. Under medeltiden växte lokala armeniska dynastier fram, framför allt Bagratiderna (ca 9–11:e århundradet), och delar av regionen införlivades periodvis i det bysantinska riket.
• Invasionsperioder: Från 7:e århundradet kom arabiska härskare, senare seldjukkernas erövringar efter slaget vid Manzikert 1071 och följande turkiska och mongoliska inkräktare. Detta förändrade maktstrukturerna men lämnade samtidigt kvar stora armeniska befolkningar och kyrkliga centra.
• Osmanska tiden: Under 1500-talet och framåt införlivades stora delar av det som kallas Västra Armenien i det Osmanska riket. Armenierna levde i huvudsak som en kristen minoritet inom den ottomanska millet-systemet och var spridda över särskilda provinser i östra Anatolien.
• 1800–1900-talen: Nationella rörelser, ryska expansioner vid Svarta havets östra kust (t.ex. Karsområdet efter 1878) och interna spänningar inom det osmanska riket ledde till ökade konflikter. Slakten under 1890‑talet (särskilt Hamidiska massakrerna 1894–1896) och utvecklingen under första världskriget kulminerade i de massiva deportationerna och dödsfallen 1915–1917.

Geografi och administrativa områden

Västra Armenien omfattar inga exakta moderna administrativa gränser utan avser delar av östra Anatolien. Historiskt korresponderar det ofta med armeniskt befolkade områden i provinser (vilayets) som bland annat Erzurum, Van, Bitlis, Diyarbekir, Sivas och Mamuret‑ül‑Aziz (Harput). Efter rysk‑turkiska konflikter på 1800‑talet hamnade vissa nordöstra områden (t.ex. Kars och Ardahan) under ryskt styre en tid, innan gränserna slutligen fastställdes efter första världskriget och traktaten i början av 1920‑talet (bl.a. fredsavtalen och fördraget i Kars).

Befolkning och kultur

Innan första världskriget fanns stora armeniska samhällen i Västra Armenien. Enligt olika uppskattningar bodde mellan 1 och 2 miljoner armenier i det osmanska riket före 1915 (vanligtvis anges cirka 1,5 miljon). Dessa samhällen hade egna kyrkor, skolor, hantverkstraditioner och stadsliv i städer som Van, Bitlis, Erzurum, Harput och Diyarbakır. Många viktiga religiösa och kulturella monument — kloster, kyrkor och historiska platser — ligger i detta område (t.ex. den forna staden Ani och andra medeltida centra).

1915 och efterföljande förluster

Under första världskriget genomfördes omfattande deportationer och massdöd riktad mot den armeniska befolkningen i det Osmanska riket åren 1915–1917. Händelserna ledde till att en stor del av den armeniska befolkningen i Västra Armenien antingen dödades eller tvingades till exil. Många överlevande flydde österut till ryska områden, eller vidare till Mellanöstern och Europa, vilket gav upphov till den armeniska diasporan. Efter kriget och det påföljande maktvakuumet fastställdes nya gränser genom traktat och militära överenskommelser (bl.a. fördragen i Sèvres och Kars, och slutligen Lausanne 1923), vilket innebar att större delen av det historiska Västra Armenien förblev inom den moderna turkiska staten.

Nutida status och minne

Idag finns få kvarvarande armeniska samhällen i de delar av östra Turkiet som historiskt kallats Västra Armenien; de flesta armenier i Turkiet bor i Istanbul och andra västligare städer. Många armeniska kulturminnen finns kvar men är ofta i varierande skick — en del restaurerade, en del försummade eller förstörda. För armenier världen över och i den armeniska diaspora är Västra Armenien ett centralt begrepp i kulturminnet och i berättelser om förlust och arkiv av historia.

Begreppets politiska och historiska innebörd

Användningen av termen är ibland kontroversiell. I armenisk historiografi och i delar av den politiska diskussionen används Västra Armenien för att peka på områden som förlorats och på rättvisefrågor relaterade till händelserna under första världskriget. Turkisk officiell terminologi föredrar istället uttryck som östra Anatolien eller andra neutrala geopolitiska beteckningar. Diskussionen kring terminologi, rättsliga krav och historisk tolkning är fortsatt politiskt laddad och skiljer sig mellan olika aktörer.

Sammanfattning

Västra Armenien är en historisk och kulturell beteckning för de armeniska områden som efter delningen av Stor‑Armenien 387 hamnade under bysantinskt och senare under ottomanskt och annat styre i östra Anatolien. Regionen har en lång och komplex historia med rik kulturell produktion men också perioder av våld och fördrivning. Begreppet lever kvar starkt i armeniskt minne och i internationella historiska diskussioner, samtidigt som dess politiska innebörd är föremål för olika tolkningar.

Sök med bokstav