Sångsvanen (Cygnus cygnus) är en stor vit fågel som lever i Europa och Asien. Den är den eurasiska motsvarigheten till den nordamerikanska trumpetsvanen. Francis Willughby och John Rays Ornithology från 1676 hänvisade till denna svan som "the Elk, Hooper, or wild Swan".

Utseende

Sångsvanen är en av de största fåglarna i Europa. Fullvuxna fåglar är helt vita med svart näbb och en framträdande gul fläck vid näbbroten. Kroppslängden ligger vanligen mellan 140 och 165 cm, och vingspannet är cirka 205–275 cm. Vikt varierar, oftast mellan 7 och 15 kg, där hanarna ofta är något större än honorna. Ungfåglar (ungsvanar) är gråbruna till gråvita och får sin vita fjäderdräkt efter några månader.

Läte

Namnet "sångsvan" syftar på det kraftiga, trumpetliknande läte som arten frambringar — klara, genomträngande toner som hörs under flykt, i parningsspel och vid kontakt mellan fåglar. Lätet kan beskrivas som ett långdraget, melodiskt bräkande eller trumpetande.

Utbredning och flyttning

Sångsvanen häckar i nordliga delar av Europa och stora delar av norra och centrala Asien, från Island och Skandinavien österut över Ryssland. Den är i stort sett flyttfågel och övervintrar i tempererade områden söder om häckningsområdena — i Västeuropa, Brittiska öarna, delar av Centraleuropa och i östra Asien beroende på population. Under flyttning ses sångsvanar ofta i stora V-formationer.

Ekologi och beteende

  • Föda: Huvudsakligen vattenväxter och gräs. Sångsvanar kan beta på land och "dunsa" djupare i vattnet för att nå växter med lång skaft.
  • Socialt: De är vanligen parbundna, ofta för livet. Under häckningstid är paret territoriellt och försvarar sitt bo mot inkräktare.
  • Rörelser: Flyger långa sträckor vid migration och håller ofta samman i familjegrupper under vinterhalvåret.

Häckning och utveckling

Boet byggs nära vatten, ofta på en upphöjning av vegetation och kan bli ganska stort. Honan lägger vanligtvis 3–8 ägg (vanligtvis 4–7), som ruvas i ungefär 30–36 dagar. Ungarna (cygnets) är snabbfotade och simdugliga tidigt, men kräver vård och beskydd av båda föräldrarna under flera månader. Ungarna blir flygga efter ungefär 3–4 månader, men kan följa föräldrarna under första vintern.

Hot och status

Globala bestånd av sångsvan anses relativt stabila och arten klassas i allmänhet som minst bekymmersam (LC) på IUCN:s rödlista. Trots detta finns lokala hot och risker, såsom:

  • Förlust och försämring av våtmarker genom dikning och dränering.
  • Störningar i häckningsområden och på rastplatser.
  • Kollisioner med kraftledningar och vindkraftverk.
  • Förgiftning från blyhistoriskt i sjöbottnar (t.ex. blyhagel) och andra föroreningar.

Många länder har skyddsåtgärder, viltförvaltning och bevakning för att bevara häcknings- och rastområden. Övervakning genom räkningar under flytt och vintervistelse ger viktig kunskap om populationstrender.

Mänsklig kultur och betydelse

Sångsvanen har en stark plats i europeisk kultur och folklore, ofta förknippad med skönhet, trohet och melankoliska toner (t.ex. "swan song"). Den är också en eftertraktad art för fågelskådare, och stora transtillfällen med sångsvanar lockar många observatörer till kända rastplatser under migrationen.