Vargen (Canis lupus) – fakta, underarter, utbredning och tamhundens ursprung

Vargen (Canis lupus) är ett däggdjur i ordningen Carnivora. Den kallas ibland för timmervarg eller gråvarg.

Den är husdjurets förfader. En nyligen genomförd studie visar att tamhunden härstammar från vargar som tämjdes för mindre än 16 300 år sedan söder om Yangtzefloden i Kina.

Det finns många olika underarter av varg, till exempel den arktiska vargen. Vissa underarter finns med på listan över hotade arter, men totalt sett är Canis lupus enligt IUCN klassificerad som "minst oroväckande".

Utseende och storlek

Vargen har en robust kroppsbyggnad med långsträckt nos, upprättstående öron och en buskig svans. Pälsfärgen varierar från vit och grå till brun, svart och blandningar däremellan. Storleken skiljer sig mellan underarter och regioner: kroppslängd (utan svans) ligger ofta mellan 70–110 cm, svanslängd 30–50 cm och vikten varierar vanligen mellan 20–60 kg. Hannar är i allmänhet större än honor. I fångenskap och under goda förhållanden kan vargar leva upp till 12–16 år, men i naturen är medellivslängden oftast kortare.

Levnadssätt och beteende

Vargar är sociala djur som lever i flockar. En flock består ofta av ett reproducerande par (”alfaparet”) och deras avkomma från olika år. Flokkens storlek styrs av födotillgång och territoriella förhållanden. Vargar är territoriella och markerar sitt revir med avföring och doftsekretioner samt med ljud som ylanden. Kommunikationen hjälper flocken att hålla kontakt, samordna jakt och varna andra vargar.

Jakt: Vargar jagar vanligen i grupp och kan ta byten som älg, rådjur, hjort, ren och vildsvin. De tar också mindre byten som kaniner och gnagare när större byten är sällsynta.
Aktivitetsmönster: De är ofta mest aktiva i gryning och skymning, men anpassar sig efter bytenas aktivitet och människans närvaro.

Fortplantning

Parningen sker vanligtvis en gång per år under sen vinter till tidig vår. Dräktigheten varar cirka 63 dagar och en kull innehåller oftast 4–6 valpar, men varierar mellan 1 och 11. Valpar föds blinda och hjälplösa och hålls i ett bo under de första veckorna. Både föräldrar och andra flockmedlemmar hjälper till med utfodring och omsorg.

Utbredning och habitat

Vargen har historiskt haft en mycket vid utbredning över Eurasien och Nordamerika. Den finns i en rad habitat: tundra, taiga, tempererade och boreala skogar, bergsområden, stäpp och delvis även i mer öppna landskap. Däremot har vargens naturliga utbredning minskat kraftigt i många områden på grund av jakt, habitatförlust och konflikter med människor. Lokalt kan populationer vara utsatta eller nyligen återintroducerade.

Underarter

Det finns många erkända underarter av Canis lupus, där skillnader i storlek, färgteckning och anpassning till lokala förhållanden är vanliga. Exempel på välkända underarter är den arktiska vargen (Canis lupus arctos), euroasiatiska gråvargen (Canis lupus lupus) och mexikanska vargen (Canis lupus baileyi), där vissa underarter är starkt hotade och andra relativt stabila.

Tamhundens ursprung

Vargen är husdjurets förfader. Forskningen om hundens domesticering pågår fortfarande och visar att tamhunden härstammar från vargar, men exakt när och var det hände är föremål för debatt. Den studie som nämndes ovan visar att en populär domesticeringshändelse kan ha ägt rum för mindre än 16 300 år sedan söder om Yangtzefloden i Kina. Andra studier pekar på flera möjliga domesticeringshändelser och omfattande genetiskt utbyte mellan vilda vargar och tidiga hundpopulationer. Genetiska analyser visar därför ett komplext mönster av domesticering och spridning.

Ekologisk roll

Vargen har en viktig ekologisk funktion som toppredator. Genom att reglera populationer av stora växtätare påverkar vargar betestrycket på växtligheten, vilket i sin tur kan gynna biologisk mångfald och påverka hela ekosystemets struktur — ett fenomen som ibland kallas för trofisk kaskad.

Hot och skydd

Trots att Canis lupus globalt är klassificerad som "minst oroväckande" av IUCN, är många lokala populationer hotade. De viktigaste hoten är:

Jakt och förföljelse på grund av hot eller skador på tamboskap.
Habitatförlust och fragmentering på grund av mänskliga aktiviteter.
Sjukdomar och hybridisering med tama hundar.

Skyddsåtgärder inkluderar lagstiftning, kompensationssystem för rovdjursangrepp, viltvårdsprogram och återintroduktionsprojekt. Framgångsrika exempel finns där vargstammar återhämtat sig efter skydd och minskad jakt, men konflikter med människor kvarstår.

Relation till människor

Vargen har en stark kulturell betydelse och har figurerat i myter, folklore och konst i många kulturer. Samtidigt orsakar den oro bland jägare och lantbrukare när den angriper tamdjur. Effektiva lösningar bygger ofta på kombinationer av förebyggande skyddsåtgärder (t.ex. hundvaktare, elektriska stängsel), ekonomisk ersättning och dialog mellan intressenter.

Sammantaget är vargen en nyckelart i många naturtyper. Förståelse för dess biologi, ekologi och relation till människor är grundläggande för att förena bevarandeintressen med lokala näringsverksamma och minska konflikter.

Utseende

Vuxna vargar är vanligtvis 1,4-1,8 meter långa från nos till svans, beroende på underart. Vargar som lever långt i norr tenderar att vara större än de som lever längre söderut. Som vuxna individer väger de vanligtvis mellan 23 och 50 kg. Den tyngsta varg som registrerats vägde 86 kg.

Vargen har en lång nos, korta öron, långa ben och en lång, buskig svans.

Vargar mäter vanligtvis 26-38 tum vid axeln. Vargar har en päls som består av två lager. Det översta lagret är motståndskraftigt mot smuts och det undre lagret är vattenavvisande. Färgen på deras päls kan vara vilken kombination som helst av grått, vitt, taupe, brunt och svart.

Livet

Vargar lever i grupper som kallas "flockar". De är flockjägare. Medlemmarna i flocken är vanligtvis familjemedlemmar, ofta bara föräldrarna och avkomman. Vargar som inte är familjemedlemmar kan ansluta sig om de inte har en egen flock. Flockarna består vanligtvis av upp till 12 vargar, men de kan vara så små som två eller så stora som 25 vargar. Ledarna kallas föräldrahannen (avelshannen) och föräldrahonan (avelshonan). Deras revir markeras genom doft och tjut; de kommer att slåss mot alla inkräktare. Unga vargar kallas "valpar" eller "valpar". Vuxna honor föder vanligtvis fem eller sex valpar i en kull.

Vargar gör ett ljud som kallas ylle. De ylar för att kommunicera med varandra på långa avstånd och för att markera gränserna för sitt revir. Vargar har ett komplicerat kroppsspråk.

Vargar kan springa mycket snabbt och långt. En varg kan springa 20-30 mil på en dag.

Gråvargar kan leva sex till åtta år. De kan leva i fångenskap i upp till 17 år.

Diet

Vargar är köttätare och äter mestadels medelstora till stora hovdjur (unguligrades), men de äter även gnagare, insektsätare och rävar. Vissa vargar har setts äta lax, sälar, strandade valar, ödlor, ormar och fåglar. De äter också älg, bison, rådjur och andra stora djur. Vargar förföljer vanligtvis gamla eller sjuka djur, men de fångar inte alltid det de förföljer. De kan gå flera dagar utan mat. Ibland är bara en av tolv jakter framgångsrika. Men deras sätt att äta förblir detsamma. Alfahannen och -honan äter först. Sedan äter de andra medlemmarna. Ibland (särskilt om bytet de har dödat är stort) kan vargarna lagra mat och komma tillbaka samma dag för att äta den. Vargar har mycket vassa tänder som hjälper dem att slita stora köttbitar från ett dött djur. De kan äta upp till 2/7 av sin kroppsvikt. Vargar sväljer också mat och tar sedan upp den igen så att valparna kan äta den.

Livsmiljö

Vargar finns i Europa, Asien och Nordamerika. De kan leva i skogar, öknar, berg, tundra, gräsmarker och ibland i närheten av städer.

Var olika underarter av gråvarg lever

Polarvarg

Den arktiska vargen kan vara en underart av den grå vargen. Den lever i den kanadensiska delen av polcirkeln samt på Grönland och Island.

De arktiska vargarnas livsmiljö är mycket fientlig. Man vet inte mycket om deras livsstil. De är mer vänliga än andra vargar, men de kan fortfarande vara mycket aggressiva.

Deras vinterpäls är mycket motståndskraftig mot kyla. Vargar i nordliga klimat kan vila bekvämt i öppna områden vid -40 °C genom att placera nosen mellan bakbenen och täcka ansiktet med svansen. Vargpälsen isolerar bättre än hundpälsen och samlar inte is när varm andedräkt kondenseras mot den. Sedan omkring 1930 har kraniet hos många arktiska vargar blivit mindre. Detta kan bero på hybridisering mellan varg och hund. De är 0,91 meter långa när de är vuxna. Vuxna arktiska vargar väger ungefär 75 till 120 pund (34 till 54 kg). Arktiska vargar lever i en grupp på 7-20 vargar. De kan leva upp till 5-10 år i det vilda. De kan leva i 14 år om de är väl omhändertagna i en djurpark.

Vargar och människor

Även om många människor tror att vargar är hemska och elaka varelser är de faktiskt mycket snällare än vad många tror. Den främsta anledningen till att vargar blir våldsamma är att de kanske är sjuka eller för att skydda andra vargar i flocken. Många människor runt om i världen, särskilt i Kanada och Alaska, har huskies som husdjur: de är en nära släkting till vargen.

För några år sedan sattes vargarna tillbaka till Yellowstone National Park i Wyoming för att föröka sig, eftersom de höll på att bli utrotningshotade. Vargarna har varit mycket framgångsrika i parken. Det hade inte funnits några vargar där på länge, på grund av jakt och förgiftat vatten. Många människor var inte glada över detta eftersom de var rädda att vargarna skulle äta upp fåren och korna i närheten av parken. Vargar äter dock bara boskap när de inte kan hitta vilda byten.

Utrotning i Storbritannien

Alla vargar i Storbritannien dödades efter århundraden av jakt. De sista vargarna överlevde i det skotska höglandet. Det finns en legend om att den sista vargen dödades där 1743 av en person som hette MacQueen.

Under de senaste tio åren har det gjorts studier som talar för att nya vargar ska tillåtas leva på den engelska landsbygden och i det skotska höglandet igen. En av studierna gjordes 2007. Forskare från Norge, Storbritannien och Imperial College London beslutade att vargarna skulle bidra till att återinföra växter och fåglar som nu äts upp av rådjur. Vargarna skulle hålla hjortpopulationen lägre. Människor var generellt sett positiva, men jordbrukare som bor på landsbygden ville få betalt för boskap som dödades av vargarna.

I populärkultur

Många sagor, som till exempel Rödluvan och Tre små grisar, innehåller vargar.
Minecraft har vargar som kan tämjas.