Cykel: konstruktion, historia, användning och variationer

År 1817 skapade en tysk professor, baron Karl von Drais, den första tvåhjuliga cykeln. Den var gjord av trä och hade två hjul. Framhjulet kunde vridas med hjälp av styret för att styra cykeln. Den hade dock inga pedaler, så föraren måste trycka fötterna i marken för att få den att röra sig.

På 1860-talet lade franska uppfinnare till pedaler till framhjulet. Det krävdes dock mycket kraft för att vrida pedalerna. Senare uppfinnare tillverkade cyklar enbart av metall och gjorde framhjulet mycket stort, vilket gav högre hastighet. Denna konstruktion kallades penny-farthing-cykeln. Den var dock svår att cykla, eftersom den lätt kunde falla och föraren föll långt.

Flera förbättringar gjordes på 1880- och 90-talen. År 1885 uppfanns säkerhetscykeln. Den hade två lika stora hjul så att cyklisten kunde sitta på lägre höjd. Den kallades säkerhetscykel eftersom den var mycket lättare att cykla än penny-farthing. När cyklisten stannar kan han eller hon helt enkelt sätta ner en fot i stället för att helt gå av. I stället för att trampa och styra med framhjulet styr säkerhetscykeln med framhjulet medan pedalerna vrider bakhjulet med hjälp av en kedja. Bromsar som manövreras med handspakar på vissa cyklar ökade också säkerheten.

År 1888 uppfann den skotska uppfinnaren John Boyd Dunlop en typ av däck som var fyllda med luft, vilket gjorde cykling mycket bekvämare. Snart uppfanns frihjulet. Detta var en anordning inuti navet på bakhjulet som gjorde att hjulet kunde snurra även om cyklisten inte trampade. Detta innebar dock att cyklisten inte längre kunde stoppa cykeln genom att trampa bakåt. Därför uppfanns bättre handbromsar och en annan typ av broms som kunde stoppa cykeln om pedalerna vreds bakåt. Senare uppfinningar omfattade bättre bromsar och växlar som gjorde det mycket lättare att cykla över kullar. Under denna tid blev cykeln mycket populär.

De grundläggande komponenterna som är gemensamma för de flesta cyklar är sadel, pedaler, växel, styr, hjul och bromsar, som alla är monterade på en ram. De flesta cyklar har också en växelspak. Cyklistens fötter trycker på pedalerna för att få dem att gå runt i cirklar, vilket rör kedjan, som vrider cykelns bakhjul för att få cykeln att röra sig framåt. Framhjulet är kopplat till styret, så genom att vrida styret från sida till sida svänger framhjulet vilket styr cykeln.

• Stadscykeln är gjord för ärenden och pendling i städerna. Den har ett bekvämt säte men är tung. Den har fram- och bakljus och en klocka samt bärare för små laster. Den har stänkskärmar för att förhindra att vatten och lera sprutar på föraren. Föraren sitter upprätt för komfort och enkel styrning i trafiken. I "cykeldelningssystem" tillhandahålls vanligtvis "stadscyklar".
• Bergscykeln används för att cykla på grova vägar. De har många hastigheter (vanligtvis mer än 20), breda däck och starka hjul. Däcken är speciellt utformade för att kunna åka smidigt på kullar, gräs och berg.

• Skillnaden mellan en damcykel och andra cyklar är placeringen av toppröret. När kvinnor började cykla hade de långa kjolar. Cykeltillverkarna ändrade placeringen av toppröret för att göra det lättare för kvinnor att sitta ner på cyklarna när de bar kjol. En del nyttocyklar är liknande, för cyklister som ofta stannar till.
• Tandemcykeln är gjord för två personer. Den har två par pedaler. Cyklisterna sitter bakom varandra. Den första cyklisten styr cykeln. Det finns cyklar för tre och fler personer. Det fanns en cykel för 40 personer.
• Fällbara cyklar kan lätt förvaras på ett litet ställe eller transporteras långa sträckor på ett flygplan eller annan kollektivtrafik.
• Elcyklar har elmotorer, vanligtvis i navet på antingen fram- eller bakhjulet. Du kan välja om du vill cykla enbart med hjälp av motorn, enbart med pedaler eller med båda tillsammans. I USA har den federala regeringen fastställt en gräns på 750 watt och en topphastighet på 20MPH för elcyklar som endast har de regler som gäller för cyklar och inga extra restriktioner som körkort, fordonskörkort, registrering eller försäkringskrav.
• En landsvägscykel har vanligtvis smala hjul, mindre än 25 mm breda, med en ram som är mycket lättare än en mountainbike. Vägcyklar är effektiva för längre sträckor. Många har clips för att fästa skorna i stället för bara pedaler. Det finns variationer, eftersom vissa landsvägscyklar har vanliga däck. Renncykeltävlingar är en populär sport.
• Liggcyklar finns i flera olika utföranden, men alla har pedaler framför sätet och föraren lutar sig bakåt när han/hon cyklar. Detta är bekvämare för de flesta, men kostar mer. Vissa typer är lägre till marken, så det kan vara svårare att se i trafiken. De snabbaste cyklarna i världen är liggcyklar.

När du cyklar på gator är det säkrast att cykla på samma sida av gatan som bilarna kör (vilket skulle innebära att du cyklar på höger sida av vägen i länder där man kör på höger sida av vägen, och att du cyklar på vänster sida i länder där man kör på vänster sida av vägen). För att undvika att köra på människor måste cyklister följa skyltar som säger "cykling förbjuden", även om det inte verkar vettigt för tillfället. Svagt ljus gör det viktigt med cykelbelysning. Det är kanske inte säkert att cykla när det är mörkt. Ryttare bär reflekterande kläder för att vara säkrare i svagt ljus. Att bära hjälm gör cykling säkrare. Mer än 300 000 barn ensamma måste åka till sjukhus varje år på grund av att de skadades när de cyklade. Att bära hjälm innebär inte att någon inte kan skadas om han eller hon kraschar med sin cykel, men det gör det mindre sannolikt att skadas. Vissa cyklar har klockor eller horn som cyklisten kan använda för att varna andra människor om att han eller hon cyklar förbi dem.

På många platser finns det cykelvägar som förbinder husen med butiker, skolor och stationer. Dessa leder till säkrare cykling och gör det möjligt för cyklister att hålla sig borta från den livliga biltrafiken på farliga vägar.

• Världscykelns dag
• Tour de France
• Encykel
• Trehjuling
• Tandem trike