César Franck – belgisk-fransk kompositör, organist och musiklärare

César Franck — belgiskt-fransk kompositör, organist och inflytelserik musiklärare i Paris. Upptäck hans sena mästerverk och arv vid Sainte-Clotilde.

César Franck (född i Liège den 10 december 1822, död i Paris den 8 november 1890) var en kompositör, organist och musiklärare av belgiskt och tyskt ursprung som levde i Frankrike. Han räknas som en av sin tids inflytelserika musiker. Franck var organist vid Sainte-Clotilde-kyrkan i Paris i mer än 30 år och undervisade många begåvade unga musiker. Det mesta av den musik som han är mest känd för skrev han först i mogen ålder, och hans konst präglas av en personlig variant av romantisk harmoni, rik chromatik och användning av så kallad cyklisk form.

Tidiga år och utbildning

Franck föddes i ett musikaliskt hem i Liège och fick tidig pianoundervisning. Han visade tidigt ovanlig musikalisk förmåga, vilket ledde till vidare studier. Som ung flyttade han till Paris där han kom i kontakt med stadens växande musikliv. Hans bakgrund — belgisk födelse och tysk härstamning, men ett liv i Frankrike — speglar också hans musikaliska kulturblandning.

Organist och kyrkomusiker

Franck blev en av Paris mest framstående organister och är särskilt förknippad med kyrkan Sainte-Clotilde, där han tjänstgjorde under mer än tre decennier från mitten av 1800‑talet fram till sin död. Han spelade ofta på det välkända Cavaillé‑Coll‑orgeln i kyrkan och var berömd för sina improvisationer. Hans erfarenhet som kyrkomusiker influerade också hans kompositioner, inte minst i organliteraturen där han utvecklade en symfonisk syn på orgelverket.

Komposition och stil

Franck skrev i många genrer — orkesterverk, kammarmusik, pianostycken, sånger och orgelverk. Karakteristiskt för hans musik är:

• Cyklisk kompositionsteknik — teman återkommer och omformas över flera satser för att skapa en enhetlig musikalisk struktur.
• Rik harmonik och kromatik — Franck utvecklade färgstarka, ofta långsamt drivna harmoniska förlopp som gav verken intensivt uttryck.
• Organisk motivutveckling — små motiv byggs upp och omformas till stora former, vilket ger verken en arkitektonisk känsla.

Viktiga verk

Bland hans mest spelade och inflytelserika verk finns:

• Symfoni i d-moll — ett sent orkesterverk som idag räknas som ett hjärteverk i fransk romantisk repertoar.
• Violinsonaten i A-dur — en av hans mest populära kammarmusikaliska kompositioner, uppskattad för sin lyriska intensitet.
• Prelude, Chorale et Fugue — för piano, visar hans kombination av formell stringens och romantisk färg.
• Stora orgelverk — bland andra verk som visar hans symfoniska syn på orgelbruk och hans skicklighet som improvisatör.
• Kammarmusik — inklusive pianokvartetter och pianokvintetter som har en framträdande plats i repertoaren.

Lärare och inflytande

Franck var också en viktig pedagog. Han undervisade många unga kompositörer som senare blev ledande i den franska musikscenen. Hans idéer om form och motivutveckling spreds vidare genom hans elever och bevarades av efterföljande generationer. Skolan kring Franck bidrog till att forma den franska symfoniska och kammarmusikaliska traditionen under slutet av 1800‑talet och början av 1900‑talet.

Arv och betydelse

Francks musik fick större spridning först under de sista åren av hans liv och efter hans död. Idag uppskattas han både för sina stora orkester- och kammarmusikverk samt för sin orgelproduktion. Hans användning av cyklisk form och harmonisk färg har lämnat ett tydligt avtryck i den europeiska musikhistorien och gör honom till en brygga mellan romantikens traditioner och modernare uttryckssätt.

Sammanfattningsvis var César Franck en centralgestalt i 1800‑talets musikliv — en virtuös organist, en begåvad lärare och en kompositör vars sena verk fortfarande hörs och spelas världen över.

Livet

César Franck föddes i Liège, en stad som nu ligger i Belgien. Hans far kom från närheten av den tysk-belgiska gränsen och hans mor var tyska. Eftersom hans far ville att han skulle bli konsertpianist skickades han till konservatoriet i Liège för att studera innan han 1837 gick till konservatoriet i Paris. År 1842 tvingade hans far honom att komma tillbaka till Liège för att han skulle kunna öva inför sin karriär som virtuos pianist. Han återvände till Paris 1844 och stannade där resten av sitt liv. Han berättade för sin far att han inte ville bli konsertpianist. Detta gjorde hans far mycket arg.

Under sina första år i Paris försörjde sig Franck genom att undervisa och spela orgel. År 1848 gifte han sig. Hans föräldrar kom till bröllopet trots att de fortfarande var arga på honom för att han inte ville bli pianist.

År 1858 blev han organist i den nya kyrkan Saint Clotilde Basilica. Han stannade där resten av sitt liv. Han bestämde sig för att förbättra sitt orgelspel, särskilt i fråga om användningen av pedaler och improvisation. Vid den tiden genomfördes i Frankrike förändringar av piporgeln. Aristide Cavaillé-Coll var en mycket berömd orgelbyggare. Han byggde en orgel för Saint Clotilde-basilikan och Franck gav det första recitalet på det nya instrumentet i december 1859. Franck blev berömd för sitt sätt att improvisera på orgeln efter gudstjänsterna. Under många år komponerade han dock inte mycket.

Franck började bli känd som lärare i orgel och komposition. Hans elevgrupp blev känd som bande à Franck (Franckbandet). Bland dem fanns Henri Duparc, som presenterade honom för Alexis de Castillon. Franck blev professor i orgel vid konservatoriet i Paris. Bland de elever han undervisade fanns Vincent d'Indy, Ernest Chausson och Louis Vierne. Hans orgelverk, särskilt Grande Pièce Symphonique, var några av de bästa orgelverk som kom från Frankrike (eller någon annanstans) på över hundra år. De bidrog till att förbereda den franska symfoniska orgelstilen, som skulle omfatta många kända kompositörer från slutet av 1800-talet och framåt: personer som Vierne, Charles-Marie Widor och Marcel Dupré.

År 1872 skrev han oratoriet Rédemption. Det blev ingen succé när det framfördes första gången, men det berodde främst på att instrumentalpartierna hade kopierats dåligt och på att den berömde dirigenten Edouard Colonne dirigerade det mycket dåligt. Verket blev populärt flera år senare efter Francks död.

Franck började nu komponera de verk som gjorde honom riktigt berömd. Han skrev ett mycket stort oratorium med namnet Les Béatitudes. Senare skrev han en pianokvintett och de symfoniska dikterna Le chasseur maudit och Les Djinns. Hans pianomusik omfattade bland annat Prélude, choral et fugue och Variations symphoniques. År 1885 tilldelades han korset av hederslegionen. Ett år senare blev han ordförande för Société Nationale de Musique. Han skrev en violinsonat (1886) och en symfoni (1888), som förmodligen är hans två mest kända kompositioner nu.

År 1890 blev Franck omkörd av en hästspårvagn när han korsade vägen. Han dog kort därefter, men lyckades ändå komponera sina Trois chorals för orgel strax före sin död.

 
Franck spelar orgel  

Sök med bokstav