César Franck – belgisk-fransk kompositör, organist och musiklärare

César Franck föddes i Liège, en stad som nu ligger i Belgien. Hans far kom från närheten av den tysk-belgiska gränsen och hans mor var tyska. Eftersom hans far ville att han skulle bli konsertpianist skickades han till konservatoriet i Liège för att studera innan han 1837 gick till konservatoriet i Paris. År 1842 tvingade hans far honom att komma tillbaka till Liège för att han skulle kunna öva inför sin karriär som virtuos pianist. Han återvände till Paris 1844 och stannade där resten av sitt liv. Han berättade för sin far att han inte ville bli konsertpianist. Detta gjorde hans far mycket arg.

Under sina första år i Paris försörjde sig Franck genom att undervisa och spela orgel. År 1848 gifte han sig. Hans föräldrar kom till bröllopet trots att de fortfarande var arga på honom för att han inte ville bli pianist.

År 1858 blev han organist i den nya kyrkan Saint Clotilde Basilica. Han stannade där resten av sitt liv. Han bestämde sig för att förbättra sitt orgelspel, särskilt i fråga om användningen av pedaler och improvisation. Vid den tiden genomfördes i Frankrike förändringar av piporgeln. Aristide Cavaillé-Coll var en mycket berömd orgelbyggare. Han byggde en orgel för Saint Clotilde-basilikan och Franck gav det första recitalet på det nya instrumentet i december 1859. Franck blev berömd för sitt sätt att improvisera på orgeln efter gudstjänsterna. Under många år komponerade han dock inte mycket.

Franck började bli känd som lärare i orgel och komposition. Hans elevgrupp blev känd som bande à Franck (Franckbandet). Bland dem fanns Henri Duparc, som presenterade honom för Alexis de Castillon. Franck blev professor i orgel vid konservatoriet i Paris. Bland de elever han undervisade fanns Vincent d'Indy, Ernest Chausson och Louis Vierne. Hans orgelverk, särskilt Grande Pièce Symphonique, var några av de bästa orgelverk som kom från Frankrike (eller någon annanstans) på över hundra år. De bidrog till att förbereda den franska symfoniska orgelstilen, som skulle omfatta många kända kompositörer från slutet av 1800-talet och framåt: personer som Vierne, Charles-Marie Widor och Marcel Dupré.

År 1872 skrev han oratoriet Rédemption. Det blev ingen succé när det framfördes första gången, men det berodde främst på att instrumentalpartierna hade kopierats dåligt och på att den berömde dirigenten Edouard Colonne dirigerade det mycket dåligt. Verket blev populärt flera år senare efter Francks död.

Franck började nu komponera de verk som gjorde honom riktigt berömd. Han skrev ett mycket stort oratorium med namnet Les Béatitudes. Senare skrev han en pianokvintett och de symfoniska dikterna Le chasseur maudit och Les Djinns. Hans pianomusik omfattade bland annat Prélude, choral et fugue och Variations symphoniques. År 1885 tilldelades han korset av hederslegionen. Ett år senare blev han ordförande för Société Nationale de Musique. Han skrev en violinsonat (1886) och en symfoni (1888), som förmodligen är hans två mest kända kompositioner nu.

År 1890 blev Franck omkörd av en hästspårvagn när han korsade vägen. Han dog kort därefter, men lyckades ändå komponera sina Trois chorals för orgel strax före sin död.

Många av Francks verk använder sig av "cyklisk form", ett sätt att få ett långt verk med flera satser att låta som ett enda stycke genom att låta huvudtemat eller huvudteman återkomma i senare satser. Han skrev i en romantisk stil som delvis påverkades av musik av Wagner och Liszt. Franck hade stora händer och när han skrev för piano lät han ofta pianisten spela ackord med mycket breda sträckningar.

Han är fortfarande känd för ett fåtal kompositioner som han skrev under sina sista år. Ett av hans mest kända kortare verk är motetten Panis Angelicus, som ursprungligen skrevs för tenor solo, men som oftare sjungs av en sopran eller diskant.