En symfonisk dikt eller ton-dikt är ett stycke orkestermusik som har en berättelse eller som beskriver något, t.ex. en dikt, en målning eller någon annan idé som inte är musik. En symfonisk dikt är ett slags programmusik (musik för instrument som har en idé utanför musiken).
Symfoniska dikter skrevs främst på 1800-talet under den så kallade romantiska perioden. De består vanligtvis av en sats och varar kanske mellan 10 och 20 minuter. Några av de längsta, som Ein Heldenleben av Richard Strauss, är mycket längre, som en symfoni med fyra satser som löper in i varandra.
Idén kan ses i Beethovens ouvertyrer som berättar om den opera eller pjäs som ska spelas. Kompositörer som Felix Mendelssohn började sedan skriva ouvertyrer som berättade en historia men som inte var knutna till någon opera. Fingal's Cave (1832) beskriver havet som slår mot klipporna i en grotta på de skotska Hebriderna.
Franz Liszt var den kompositör som gjorde den symfoniska dikten till en viktig musikalisk form. Han skrev tolv verk som han kallade Symphonische Dichtung (symfonisk dikt) eftersom musiken utvecklades på samma sätt som i en symfoni. Ett exempel är Mazeppa (1851) som beskriver Victor Hugos dikt om en vild häst som bär en man bunden till sig tills han räddas av ukrainarna och görs till deras hövding.
Andra kompositörer som skrivit symfoniska dikter är Sergej Rachmaninoff, Modest Mussorgskij, CamilleSaint-Saëns, Claude Debussy, Jean Sibelius, Bedřich Smetana, Antonín Dvořák, Pjotr Tjajkovskij och César Franck.
Öppningen av Richard Strauss' tonsättare Also sprach Zarathustra (1895-1896) har blivit särskilt känd på senare år genom att den använts i filmen 2001: Odyssey i rymden.