Carlo Gesualdo

Livet

Gesualdo kom från en aristokratisk familj. Han föddes troligen i Venosa, men vi vet nästan ingenting om hans tidiga liv. Vi vet att han var extremt intresserad av musik när han var liten och visade mycket litet intresse för något annat. Han spelade luta, cembalo och gitarr.

Morden

År 1586 gifte sig Gesualdo med sin kusin Donna Maria d'Avalos, dotter till markisen av Pescara. Två år senare inledde hon en kärleksaffär med Fabrizio Carafa, hertigen av Andria. Under två år visste hennes make ingenting om hennes kärleksaffär. En dag återvände han oväntat till sitt palats (han kan ha misstänkt att något pågick) och fann dem älskande. Han mördade dem båda i deras säng. Han lämnade sedan deras kroppar framför palatset så att alla kunde se dem. På den tiden i Italien kunde en adelsman inte arresteras och straffas. Någon kunde dock ha velat döda honom som hämnd, så han flydde till staden Gesualdo där han hade ett slott.

Många människor hörde talas om morden. Berömda poeter som Tasso skrev dikter om det. Ingenting gjordes dock för att arrestera Gesualdo. En del människor på den tiden sa att han också mördade ett av Marias barn eftersom han trodde att han kanske inte var fadern. Andra människor sade till och med att han mördade sin svärfar när denne kom och ville döda honom som hämnd, men vi vet inte om detta var sant.

Ferrara år

År 1594 åkte Gesualdo till staden Ferrara, som var känd för den musik som komponerades av moderna kompositörer som experimenterade med nya idéer. Han tillbringade två år där och komponerade sin första bok med madrigaler. Där gifte han sig med en annan kvinna som var en brorsdotter till hertig Alfonso II d'Este. Paret flyttade tillbaka till Gesualdo 1597.

Återkomst till Gesualdo och de sista åren

Efter att ha återvänt till sitt slott i Gesualdo från Ferrara 1597 försökte han göra staden känd för sin musik. Han bjöd in några av Italiens mest kända musiker att komma och arbeta för honom. Eftersom han var mycket rik hade han råd att göra detta. Musikskapandet skedde dock endast i hans slott (tryckning med Giovanni Giacomo Carlino). Gesualdo tillbringade de sista åren av sitt liv med att göra ingenting annat än musik. Han lämnade nästan aldrig sitt slott.

Gesualdos nya äktenskap var inte lyckligt. Hans fru sa att han var grym och hon försökte skilja sig från honom. Hon tillbringade mycket tid borta från slottet och skrev arga brev till honom.

Sent i livet drabbades han av depression och galenskap. Vi vet inte om det berodde på att han mådde dåligt av att vara en mördare, men han kände sig förmodligen skyldig. Han tvingade ofta sina tjänare att slå honom. Han skrev också mycket märkliga brev till en kardinal där han bad honom skicka honom några av sin döda farbrors skelett eftersom han trodde att dessa kvarlevor skulle göra honom bättre.

Gesualdo dog ensam på sitt slott. Kapellet där han begravdes förstördes av en jordbävning 1688. Det finns fortfarande en gravplakett i den återuppbyggda kyrkan.

Hans musik

Vi tror att det är troligt att Gesualdo under hela sitt liv kände sig fruktansvärt skyldig till de mord han hade begått, och dessa skuldkänslor kan höras i hans musik. Orden i hans madrigaler är ofta mycket känslosamma: de handlar om "kärlek", "smärta", "död", "extas" och "plågor". Andra madrigalkompositörer använde naturligtvis sådana ord, men Gesualdos musik är verkligen extrem. Den är ofta vilt kromatisk. Andra kompositörer kopierade inte hans stil.

Han skrev både heliga (religiösa) och världsliga (icke-religiösa) sånger och en del musik för instrument. Hans mest kända kompositioner är hans sex utgivna böcker med madrigaler (mellan 1594 och 1611), liksom hans Tenebrae Responsories, som är mycket lika madrigaler, förutom att de använder texter från passionsberättelsen om Kristi död på korset.