Den här artikeln handlar om kompositören; för den italienska staden se Gesualdo.

Carlo Gesualdo, känd som Gesualdo da Venosa (född troligen 8 mars 1566, död 8 september 1613), prins av Venosa och greve av Conza, var en italiensk musikkompositör, lutenist och mördare. Han levde i slutet av renässansen. Han är känd för sina vackert uttrycksfulla madrigaler som är skrivna i en mycket kromatisk stil (med många skarpa och låga toner). Han är också ihågkommen för att ha begått ett fruktansvärt mord.

Biografi

Carlo Gesualdo föddes i en aristokratisk familj i södra Italien och nådde tidigt hög status som prins och greve. Som medlem av adeln fick han både utbildning och möjligheter att utöva musik, särskilt som lutspelare och kompositör. Han tjänstgjorde vid olika hoven i Italien men levde stora delar av sitt liv i relativ isolering på sina gods i Neapeltrakten och i Venosa.

Musik och stil

Gesualdos musik kännetecknas av en ovanligt personlig och expressiv användning av harmoni och dissonans för sin tid. Hans madrigaler är ofta mycket dramatiska och textnära — han speglar textens känslor och bilder genom plötsliga modulationsskiften, täta kromatiska stämmor och oväntade klangfärger. Denna extrema användning av kromatik och dissonans gör honom till en unik röst i sentida renässansmusik.

Han skrev både profana madrigaler och sakral musik. I sina sakrala kompositioner använder han samma intensiva uttryck, men med anpassning till religiösa texter. Många lyssnare och musikhistoriker framhåller hans förmåga att kombinera strikt polyfoni med starkt patos.

Mordet och dess följder

Gesualdo blev vida känd också för ett våldsamt privat drama: i slutet av 1500‑talet upptäckte han att hans unga hustru hade en kärleksaffär. Händelsen kulminerade i att Gesualdo dödade sin hustru och hennes älskare. Mordet och omständigheterna kring det bidrog starkt till hans eftermäle och till det mytiska skimmer som omger hans person.

Som adelsman och prins kunde Gesualdo undgå hårdare straff än en vanlig medborgare sannolikt fått, och efter händelsen drog han sig tillbaka till sina gods och fortsatte att komponera. Många biografiska källor beskriver att han efter mordet levde ett mer tillbakadraget och besatt liv, något som speglas i den intensitet och mörker som finns i delar av hans senare musik.

Senare liv och död

Under sina sista år fortsatte Gesualdo att komponera, men han var inte längre en central figur i hovlivet. Han dog 1613, och efter hans död spreds både beundran och skvaller om hans liv och personliga beteende. Hans musik bevarades i tryckta samlingar, vilket bidrog till att den senare kunde återupptäckas och bedömas av eftervärlden.

Verk och arv

  • Gesualdo publicerade flera böcker med madrigaler som tidigt gjorde honom berömd bland samtida och senare musiker.
  • Han skrev också sakral musik, bland annat dramatiska Tenebrae-responser och andra vokala verk som visar samma intensiva uttryck som hans profana musik.
  • Under 1900‑ och 2000‑talen återupptäcktes Gesualdo av musiker och forskare. Hans arbeten har spelats in ett flertal gånger och har inspirerat kompositörer som intresserat sig för kromatik och expressiv dissonans.

Betydelse och mottagande

Gesualdo betraktas idag som en av renässansens mest originella kompositörer. Hans musik står ut för sin tid genom dramatisk intensitet och harmonisk uppfinningsrikedom. Han har kallats både geni och excentriker, och den kombinationen — plus hans dramatiska biografi — har gett honom en stark plats i musikhistorien.

Lyssning och studier

För den som vill utforska Gesualdos musik rekommenderas att börja med samlingar av hans madrigaler och hans sakrala verk. Moderna inspelningar med vokalensembler specialiserade på tidig musik gör hans komplexa klangvärld tillgänglig och visar varför hans musik fortfarande väcker starka reaktioner.