Poecile atricapillus — svartkappad mes: fakta, utbredning och kännetecken

Upptäck svartkappad mes (Poecile atricapillus): fakta, utbredning i Kanada, Alaska och norra USA, kännetecken, sång och beteende. Guide för fågelintresserade.

Svartkappad mes (Poecile atricapillus) är en sångfågel av familjen Paridae. Den förekommer i delar av Kanada, Alaska och norra USA. Det är en liten, vanlig och lätt igenkännbar fågel som både sjunger klara visslingar och ger det typiska snabbare "chick-a-dee"-lätena.

Kännetecken

Svartkappad mes är kompakt och energisk. De viktigaste kännetecknen är:

• Storlek: cirka 11–14 cm lång.
• Färg: blank svart "mössa" (kappa) och svart hakfläck (bib), vita kinder, grå rygg och vingfjädrar, ljusare underdel ofta med svagt beigefärgade sidor.
• Röst: en klar tvåtonig vissling ofta transkriberad som »fee-bee« och ett avigsnabbt, socialt »chick-a-dee-dee-dee«-larm.
• Övrigt: smal näbb anpassad för att plocka insekter och frön.

Utbredning och habitat

Arten är utbredd över större delen av boreala och tempererade skogsområden i Nordamerika. Den trivs i bland- och barrskogar, men finns också i parker, trädgårdar och kring matare i bostadsområden. I delar av utbredningsområdet är den stannfågel året runt; vissa individer gör kortare förflyttningar i samband med matbrist eller hård vinter.

Förekomstsregioner nämns ovan: Kanada, Alaska och norra USA.

Beteende och föda

Svartkappad mes är nyfiken, rörlig och ofta sällskaplig. Den söker föda i träd och buskar, hänger ibland upp och ner på grenar. Födan består främst av:

• Insekter och spindlar (särskilt under häckningssäsongen när ungarna kräver protein).
• Frön och bär, särskilt under höst och vinter.
• Vid människans boplatser besöker den gärna födosökande foderautomater och suet-block.

Mesarna är duktiga på att lagra frön på gömställen och kan komma ihåg många av sina depotplatser.

Fortplantning

Svartkappad mes häckar i trädhål, gamla trädhålor eller i holk/nästen som tillhandahålls av människor. Några häckningsfakta:

• Bo: kullrigt fodrat i ett hål i träd eller i holk.
• Ägg: vanligtvis 5–8 ägg per kull.
• Ruvning: honan ruvar i omkring 12–14 dagar.
• Ungarna: lämnar boet (flyger ut) efter cirka 16–19 dagar, men matas ofta en tid efterunflexionen.
• Återhämtning: ofta en kull per år, beroende på läge och mattillgång.

Hotbild och status

Arten anses allmänt vara livskraftig och klassas som minst oroande (IUCN: Least Concern). Lokala hot kan vara habitatförlust, kollisioner med byggnader och fönster samt predation av fåglar och däggdjur. Svartkappad mes anpassar sig väl till trädgårdar och gynnar ofta fågelmatning under vintern.

Observeringstips

• Lyssna efter de karakteristiska visslingarna tidigt på morgonen och under dagen.
• Placera holkar med en ingång på omkring 3–4 cm i diameter om du vill hjälpa arten att häcka.
• Sätt upp matare med solrosfrön eller fettrika suet-blandningar för att locka dem under kalla månader.

Sammanfattningsvis är svartkappad mes (Poecile atricapillus) en charmig, lätt igenkännbar och kulturellt välkänd mesart i Nordamerika, känd för sin nyfikenhet, sitt varierade läte och sin osvikliga förmåga att anpassa sig till människans närhet.

Sök med bokstav