Gamal Abdel Nasser — Egyptens president och symbol för panarabism

Gamal Abdel Nasser – egyptisk president och ledare för panarabism; revolutionär, Suez‑nationaliseringens arkitekt och symbol för arabisk självständighet och modernisering.

Gamal Abdel Nasser Hussein (15 januari 1918–28 september 1970) var Egyptens andra president från 1956 till sin död. Tillsammans med Muhammad Naguib, den förste presidenten, ledde han den egyptiska revolutionen 1952 som störtade monarkin i Egypten och Sudan och inledde en ny period av förändring i Egypten. Denna förändring gjorde Egypten till ett mer socialistiskt och modernt land. År 1954 avgick Naguib som president. Nasser styrde landet och blev president 1956. Han främjade panarabisk nationalism, inklusive en union med Syrien som inte varade särskilt länge.

Nasser anses vara en av de viktigaste politiska personerna i modern arabisk historia och politik. Under hans ledning nationaliserade Egypten Suezkanalen och många andra industrier och blev viktig för att stoppa imperialismen i arabvärlden och Afrika. Han var också viktig för att starta den alliansfria rörelsen. Nassers version av panarabism, som ofta kallas nasserism, var mycket populär i arabvärlden under 1950- och 1960-talen. Även efter att den israeliska segern över de arabiska arméerna i sexdagarskriget skadade allmänhetens syn på honom, ser många araber fortfarande Nasser som en symbol för arabisk värdighet och frihet.

Gamal Abdel Nasser föddes i Alexandria och utbildade sig vid den egyptiska militärakademin. Han steg i graderna i armén och blev en ledande figur i den hemliga officerargruppen som kallades "Fria officerarna" (Free Officers), vilket var den organisation som planerade och genomförde kuppen 1952. Efter revolutionen konsoliderade Nasser sin makt genom att avlägsna politiska rivaler, reformera försvaret och bygga upp en stark central statsmakt.

Under Nasser genomfördes omfattande inrikespolitiska reformer: markreformer som syftade till att begränsa stora jordinnehav och omfördela mark till bönder, satsningar på statlig industrialisering, utbyggd offentlig sektor, gratis grundskola och större tillgång till sjukvård. Han lanserade också stora byggprojekt, däribland ett program för att bygga upp modern infrastruktur och jordbruksbevattning.

En av hans mest kända handlingar var nationaliseringen av Suezkanalen 1956, vilket ledde till Suezkrisen då Storbritannien, Frankrike och Israel angrep Egypten. Händelsen stärkte Nasser som ledargestalt i arabvärlden trots militära och politiska påfrestningar. På 1960‑talet inleddes också byggandet av Aswan högdamm med stöd från Sovjetunionen, ett projekt som var viktigt för elektricitet, bevattning och ekonomisk utveckling.

På utrikespolitisk nivå var Nasser en ledande röst för panarabisk enhet och stödde rörelser för självständighet i Afrika och Asien. Han var central i bildandet och utvecklingen av den alliansfria rörelsen tillsammans med andra ledare som Tito och Nehru. Han verkade för en union mellan arabländerna, vilket ledde till bildandet av Förenade Arabrepubliken (UAR) med Syrien 1958—en union som upplöstes 1961.

Nassers styre innebar också förtryck av politisk opposition. Efter ett attentat mot hans liv 1954 eskalerade förföljelserna av oppositionsgrupper, bland dem Muslimska brödraskapet. Kritik av regimen grep sig både nationellt och internationellt, och flera oppositionella intellektuella och aktivister fängslades eller avrättades under hans tid vid makten.

Sexdagarskriget 1967 blev ett avgörande bakslag: Egypten och dess allierade besegrades av Israel, och Gaza‑remsan och Sinaihalvön ockuperades. Nasser avgick formellt dagen efter kriget men återvände snart efter massiv folklig mobilisering. Förlusten påverkade hans anseende och ryste förtroendet för hans politik, men hans symboliska betydelse för arabisk nationalism kvarstod.

Nasser avled 1970 efter en hjärtattack. Hans begravning samlade miljontals människor och markerade slutet på en era i arabisk politik. Hans arv är komplext: han hyllas för att ha moderniserat Egypten, stärkt statlig suveränitet och inspirerat antikoloniala rörelser, samtidigt som hans auktoritära styre, begränsningar av politiska friheter och militära nederlag också kritiseras. Olika bedömningar av Nasser speglar de spänningar som finns mellan målen om nationell självständighet, social rättvisa och demokratiskt styre.

Frågor och svar

F: Vem var Gamal Abdel Nasser Hussein?

F: Vad gjorde han för att åstadkomma förändringar i Egypten?

Fråga: Hur länge varade hans union med Syrien?

F: Vad är nasserism?

Fråga: Vilka viktiga industrier nationaliserade han?

F: Hur har araberna sett på hans arv sedan dess?

Sök med bokstav