Jan Purkyně

Biografi

Purkyně föddes i Böhmen, som då ingick i det österrikisk-ungerska kejsardömet och nu ligger i Tjeckien. År 1818 tog han examen i medicin och utnämndes till professor i fysiologi. Han publicerade två volymer som bidrog till den experimentella psykologin. Han skapade världens första avdelning för fysiologi vid universitetet i Breslau i Preussen (nu Wrocław i Polen) och världens första officiella fysiologiska laboratorium.

Upptäckter

Han är mest känd för sina upptäckter av Purkinjeceller och Purkinjefibrer. Purkinjeceller är stora neuroner med många förgrenade dendriter som finns i lillhjärnan. Purkinjefibrer leder elektriska impulser till alla delar av hjärtats ventrikel. Andra upptäckter är Purkinje-bilder, reflektioner av föremål från strukturer i ögat, och Purkinje-skiftet, förändringen i ljusstyrkan hos röda och blå färger när ljusintensiteten minskar gradvis i skymningen. Purkyně introducerade också de vetenskapliga termerna plasma (för den del av blodet som återstår när de suspenderade cellerna har avlägsnats) och protoplasma (den substans som finns inuti cellerna).

Purkyně var den första som använde en mikrotom för att göra tunnare skivor av vävnad för mikroskopisk undersökning och var bland de första som använde en förbättrad version av det sammansatta mikroskopet. Han beskrev 1829 effekterna av kamfer, opium, belladonna och terpentin på människor. Samma år experimenterade han också med muskotnöt samma år, då han "sköljde ner tre malda muskotnötter med ett glas vin och upplevde huvudvärk, illamående, eufori och hallucinationer som varade i flera dagar", vilket förblir en bra beskrivning av dagens genomsnittliga muskotnötssupé. Purkyně upptäckte svettkörtlar 1833 och publicerade 1823 en avhandling där nio huvudkonfigurationsgrupper av fingeravtryck erkändes.

Cellteori

Purkyně var enligt Henry Harris den verkliga fadern till cellteorin. Purkyně och hans elev och medarbetare Gabriel Valentin (1810-1883) "förringades orättvist av de nationalistiska tyskarna". De har anspråk på en viss prioritet i cellteorin". ^Kapitel 9

Johannes Müller (1801-1858) gjorde också stora insatser. Det var dock Theodor Schwann och Matthias Schleiden (1804-1881) som fick äran för cellteorin, trots att en del av deras observationer inte var korrekta och att deras krediter till tidigare arbetare var "en travesti". ^p97