Jan Evangelista Purkyně (1787–1869) – Tjeckisk anatom som myntade 'protoplasma'
Jan Evangelista Purkyně (1787–1869) — tjeckisk anatom och fysiolog som 1839 myntade begreppet "protoplasma" och banade väg för modern cellbiologi.
Jan Evangelista Purkyně (17 eller 18 december 1787 – 28 juli 1869) var en tjeckisk anatom och fysiolog. Han var en av sin tids mest framstående vetenskapsmän och en pionjär inom experimentell fysiologi och mikroskopisk anatomi. År 1839 myntade han begreppet protoplasma för cellens flytande substans, ett begrepp som kom att få stor betydelse för cellbiologins utveckling.
Biografi
Purkyně föddes i Böhmen (nuvarande Tjeckien) och utbildade sig inom medicin och naturvetenskap. Under sin karriär tjänstgjorde han som professor och forskare vid universitet i Centraleuropa, där han kombinerade undervisning med experimentell forskning. Han blev känd för sitt noggranna bruk av mikroskopi och för att införa mer systematisk, laborativ undervisning i fysiologi och histologi.
Vetenskapliga bidrag
Purkyně gjorde flera upptäckter och introducerade begrepp som haft bestående inflytande. Bland hans viktigaste bidrag kan nämnas:
- Purkynjecellerna – stora nervceller i lillhjärnans bark (cerebellum) som han beskrev och tecknade noggrant. Dessa celler spelar en central roll i motorisk kontroll.
- Purkynjefibrer – specialiserade ledningsbanor i hjärtat som är viktiga för hjärtats elektriska ledningssystem.
- Purkynjeeffekten (Purkinje shift) – en observation om hur människans färgseende förändras vid skiftningar mellan starkt och svagt ljus; blå/gröna toner framträder bättre i skumt ljus än röda.
- Begreppet protoplasma – 1839 föreslog han termen protoplasma för den levande substansen i cellen, vilket bidrog till förståelsen av cellens inre struktur och funktion.
- Metoder och histologi – Purkyně utvecklade och förbättrade mikroskopiska tekniker, färgningsmetoder och preparering som gjorde det möjligt att studera vävnader och celler mer systematiskt.
Arv och betydelse
Purkyně räknas som en av grundarna av modern histologi och experimentell fysiologi. Hans observationer av nerv- och hjärtvävnad bidrog till både anatomin och fysiologins utveckling, och flera anatomiska strukturer bär hans namn. Hans arbete påverkade samtida och senare forskare och hjälpte till att föra biologin mot en mer cellcentrerad förståelse av livsprocesser.
Stavningen av hans namn varierar i olika språk – på engelska och tyska används ofta formen "Purkinje" – men hans vetenskapliga eftermäle är klart och väl etablerat i internationell vetenskaplig litteratur.
Biografi
Purkyně föddes i Böhmen, som då ingick i det österrikisk-ungerska kejsardömet och nu ligger i Tjeckien. År 1818 tog han examen i medicin och utnämndes till professor i fysiologi. Han publicerade två volymer som bidrog till den experimentella psykologin. Han skapade världens första avdelning för fysiologi vid universitetet i Breslau i Preussen (nu Wrocław i Polen) och världens första officiella fysiologiska laboratorium.
Upptäckter
Han är mest känd för sina upptäckter av Purkinjeceller och Purkinjefibrer. Purkinjeceller är stora neuroner med många förgrenade dendriter som finns i lillhjärnan. Purkinjefibrer leder elektriska impulser till alla delar av hjärtats ventrikel. Andra upptäckter är Purkinje-bilder, reflektioner av föremål från strukturer i ögat, och Purkinje-skiftet, förändringen i ljusstyrkan hos röda och blå färger när ljusintensiteten minskar gradvis i skymningen. Purkyně introducerade också de vetenskapliga termerna plasma (för den del av blodet som återstår när de suspenderade cellerna har avlägsnats) och protoplasma (den substans som finns inuti cellerna).
Purkyně var den första som använde en mikrotom för att göra tunnare skivor av vävnad för mikroskopisk undersökning och var bland de första som använde en förbättrad version av det sammansatta mikroskopet. Han beskrev 1829 effekterna av kamfer, opium, belladonna och terpentin på människor. Samma år experimenterade han också med muskotnöt samma år, då han "sköljde ner tre malda muskotnötter med ett glas vin och upplevde huvudvärk, illamående, eufori och hallucinationer som varade i flera dagar", vilket förblir en bra beskrivning av dagens genomsnittliga muskotnötssupé. Purkyně upptäckte svettkörtlar 1833 och publicerade 1823 en avhandling där nio huvudkonfigurationsgrupper av fingeravtryck erkändes.
Cellteori
Purkyně var enligt Henry Harris den verkliga fadern till cellteorin. Purkyně och hans elev och medarbetare Gabriel Valentin (1810-1883) "förringades orättvist av de nationalistiska tyskarna". De har anspråk på en viss prioritet i cellteorin". Kapitel 9
Johannes Müller (1801-1858) gjorde också stora insatser. Det var dock Theodor Schwann och Matthias Schleiden (1804-1881) som fick äran för cellteorin, trots att en del av deras observationer inte var korrekta och att deras krediter till tidigare arbetare var "en travesti". p97
Sök