John Blow (född Newark-on-Trent, Nottinghamshire, döpt 23 februari 1649, död Westminster, London, 1 oktober 1708) var en engelsk kompositör och organist med stort inflytande på den engelska kyrko- och scenmusiken under barocken. Han var en viktig lärare och mentor för flera framstående musiker, inte minst hans mest kända elev Henry Purcell.

Biografi

Blow föddes i Newark-on-Trent och kom tidigt i musikens tjänst som pojksångare i Chapel Royal, kungens officiella kyrkokör. Redan som ung började han skriva hymner och andra kyrkomusikaliska stycken. Ett tidigt exempel är den så kallade "Club Anthem", som han skrev tillsammans med tre andra pojksångare: Pelham Humfrey, Michael Wise och William Turner, som alla senare blev kända kompositörer. Dagboksförfattaren Samuel Pepys nämner att han hört Blow sjunga en gång — Pepys beskrev då Blows röst som skadad och att han gjorde ett "obehagligt ljud", vilket speglar att pojksångare ofta tappade rösten under sin utveckling.

År 1668 blev Blow organist i Westminster Abbey. Han utnämndes 1674 till gentleman i Chapel Royal och övertog efter Pelham Humfreys död flera av dennes uppgifter, bland annat rollen som composer-in-ordinary och som Master of the Children of the Chapel Royal. I denna befattning utbildade han många pojksångare som senare blev betydande kompositörer och musikskapare.

I september 1673 gifte han sig med Elizabeth Braddock; hon avled tio år senare i samband med barnafödsel.

Blow innehade flera viktiga musikaliska poster: 1676 blev han en av tre organister vid Westminster Abbey, 1677 erhöll han titeln Doctor of Music, och 1687 blev han körledare vid St Paul's Cathedral i samband med återuppbyggnaden efter den stora branden i London. 1680 tycks han ha lämnat sin tjänst som organist vid Westminster Abbey för att ge plats åt sin unge protégé Henry Purcell. Han tjänstgjorde även som privat musiker åt James II och skrev bland annat den långa hymnen God spake sometime in visions för kungens kröning.

Efter Purcells död 1695 återtog Blow sitt gamla arbete vid Westminster Abbey och samma år blev han även organist vid St Margaret's, Westminster. År 1699 utnämndes han till kompositör för Chapel Royal — den första formella innehavaren av titeln — men det mesta tyder på att han efter sekelskiftet 1700 inte var särskilt verksam som kompositör.

John Blow avled den 1 oktober 1708 och begravdes i den norra gången i Westminster Abbey, nära sin elev Henry Purcell.

Verk och musikalisk stil

Blow var en produktiv kyrkomusiker och skrev ett stort antal anthems, liturgiska verk (services), odes och annan kyrklig musik. Han komponerade även scenväsenlig musik och är särskilt känd för det dramatiska stycket Venus and Adonis (cirka 1683), som ofta nämns som ett tidigt exempel på engelsk scenisk musik i operaliknande form.

Stilmässigt arbetar Blows musik i den engelska restaurationsskolans tradition: den förenar kontrapunktisk hantverksskicklighet med en stark känsla för vokaltextens uttryck och solistiska färgningar. Hans anthems växlar mellan fullköriga satser och mer intima "verse"-avsnitt för solister — en form som blev central i engelsk kyrkomusik under senare 1600‑talet. Blow visar också förståelse för dramatisk effekt, vilket märks i hans scenvärda stycken och ceremonimusik.

Lärare och inflytande

Som Master of the Children i Chapel Royal hade Blow stort inflytande på flera generationer engelska kompositörer. Bland hans framstående elever och föregångare i kretsen fanns William Croft, Jeremiah Clarke och Daniel Purcell — samt naturligtvis Henry Purcell, vars tidiga utveckling påverkades starkt av Blow. Blow bidrog därigenom till att forma en kontinuitet i engelskt kyrkligt tonspråk efter restaurationstiden och hjälpte till att upprätthålla Chapel Royals tradition av hög musikaliskt kunnande.

Eftermäle och källor

Många av Blows verk finns bevarade i manuskript och i samtida tryck, och hans musik återges emellanåt av ensembler som specialiserat sig på tidig musik. Modern forskningen intresserar sig för hans roll som lärare, för relationen till Purcell och för hans bidrag till utvecklingen av engelsk ceremoni- och scenväsendemusik under 1600‑talet. Även om han i sin senare levnad inte var lika produktiv som i sin yngre tid, räknas John Blow som en central figur i den engelska barockens musikliv.

  • Viktiga roller: Organist vid Westminster Abbey, Master of the Children of the Chapel Royal, körledare vid St Paul's Cathedral, Composer to the Chapel Royal.
  • Noterbara verk: många anthems och services, odes och scenisk musik samt Venus and Adonis (cirka 1683) och hymnen God spake sometime in visions för James II:s kröning.
  • Pupiller: Henry Purcell, William Croft, Jeremiah Clarke, Daniel Purcell med flera.