Ludwig Wittgenstein – österrikisk filosof och nyckelfigur i analytisk filosofi

Ludwig Wittgenstein – österrikisk filosof vars Tractatus och Philosophical Investigations formade analytisk filosofi. Biografi, idéer och arv.

Ludwig Josef Johann Wittgenstein ([luːtvɪç ˈjoːzɛf ˈjoːhan ˈvɪtgənʃtaɪn] på tyska) (26 april 1889–29 april 1951) var en österrikisk filosof. Han arbetade främst inom logikens grunder, matematikens filosofi, sinnesfilosofi och språkfilosofi. Han anses vara en av 1900-talets viktigaste filosofer.

Före sin död vid 62 års ålder var den enda bok som Wittgenstein hade publicerat Tractatus Logico-Philosophicus. Hans andra bok Philosophical Investigations publicerades kort efter hans död. Båda dessa verk anses vara mycket viktiga för den analytiska filosofin.

Tidigt liv och utbildning

Wittgenstein föddes i en förmögen industriell familj i Wien. Han började sina studier inom teknik och mekanik, bland annat med studier i Berlin och senare arbete i Manchester med flygtekniska frågor. Under tiden i Manchester intresserade han sig allt mer för matematikens och logikens grundproblem. Kontakten med det samtida logiska arbetet ledde honom vidare till Cambridge, där han blev elev till Bertrand Russell och utvecklade sina tidiga filosofiska idéer.

Karriär och personliga erfarenheter

Wittgensteins liv var ovanligt omskakande och präglat av många yrkesval och uppehåll: han arbetade bland annat som folkskollärare i landsbygden, som trädgårdsarbetare och i perioder levde han mycket enkelt och tilbakadraget. Under första världskriget tjänstgjorde han i Österrike–Ungern och fortsatte sitt filosofiska arbete även under krigsåren; delar av Tractatus skrevs under den här tiden.

Efter kriget höll han sig länge borta från akademin men återvände till Cambridge där han så småningom blev professor i filosofi. Han påverkade generationer av studenter och blev en central figur i den analytiska traditionen, även om hans relation till samtida kretsar som Wienkretsen både var präglad av inflytande och kritisk distans.

Huvudverk och publicering

Tractatus Logico-Philosophicus publicerades 1921 och formulerade en strikt tidig ståndpunkt om språkets relation till världen: språket avbildar fakta i världen genom logiska "bilder" eller propositioner, och filosofins uppgift är att klargöra språkets logiska struktur. Ett berömt slutcitat från verket lyder på tyska: "Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen" — ofta återgivet på svenska som "Om det man inte kan tala om måste man tiga".

Efter många år av omprövning och fortsatt skrivande utarbetade Wittgenstein en radikal annorlunda syn i sitt senare huvudverk, Philosophical Investigations, som publicerades postumt 1953. Där betonade han att betydelsen av ord bestäms av deras användning i konkreta språksituationer — det som han kallade "språklekar" — och argumenterade mot tanken på ett privat språk som skulle referera till individuella, icke-delbara inre upplevelser.

Viktiga idéer

• Tidiga Wittgenstein (Tractatus): propositioner som bilder av fakta; tanken att språkets logiska form speglar verklighetens struktur; gränser för vad som kan sägas men också det mystiska som ligger utanför språket.
• Sena Wittgenstein (Investigations): betydelse som bruk — "betydelse är användning" —; språkspel; begrepp som "form av liv" som bakgrund för kommunikativ mening; regel-följande problem och privat språk-argumentet som pekar på krav på offentlighet för att ord ska ha bestämd betydelse.
• Filosofisk metod: Wittgenstein såg filosofin mer som en terapeutisk aktivitet som syftar till att upplösa filosofiska förvirringar genom noggrann undersökning av språket, snarare än att bygga teorier.

Inflytande och arv

Wittgensteins tankar har haft stor betydelse för språkfilosofi, sinnesfilosofi, epistemologi och logik. Hans tidiga verk inspirerade logiska positivister men han kom själv att distansera sig från många av deras slutsatser. Hans senare filosofi blev central för den så kallade ordspråks- eller ordinsnatlig inriktningen inom analytisk filosofi, och influerade tänkare inom både filosofi av språk och språkvetenskap, psykologi och antropologi.

Några av hans mest framträdande följare och studenter, såsom Elizabeth Anscombe och G. H. von Wright, spelade också viktiga roller för att redigera, översätta och sprida hans efterlämnade arbeten. Diskussioner kring hans idéer fortsätter att vara centrala i samtida filosofiska debatter.

Sammanfattning

Ludwig Wittgenstein var en kontroversiell och originell tänkare som utvecklade två skilda men båda inflytelserika filosofiska program. Hans verk ställer frågor om språkets möjligheter och gränser och erbjuder metodiska redskap för att förstå hur filosofiska problem ofta uppstår genom missförstånd av språket. Därmed är hans ställning i 1900-talets filosofi fortsatt mycket framträdande.

Livet

Ludwig Wittgenstein föddes i Wien den 26 april 1889 som son till Karl och Leopoldine Wittgenstein. Han var yngst av åtta barn och föddes in i en av de mest framstående och rika familjerna i det österrikisk-ungerska imperiet. Hans fars föräldrar, Hermann Christian och Fanny Wittgenstein, föddes i judiska familjer men konverterade senare till protestantismen, och efter att de flyttat från Sachsen till Wien på 1850-talet assimilerades de i den protestantiska yrkesklassen i Wien. Ludwigs far, Karl Wittgenstein, blev industriman och gjorde en förmögenhet inom järn- och stålindustrin. Ludwigs mor Leopoldine, född Kalmus, var faster till nobelpristagaren Friedrich von Hayek. Trots Karls protestantism och det faktum att Leopoldines far var jude döptes Wittgensteins barn till romersk-katolska - deras mormors trosriktning - och Ludwig fick en romersk-katolsk begravning vid sin död. Wittgenstein var homosexuell.

Wittgenstein började studera maskinteknik. Under sin forskning blev han intresserad av matematikens grunder, särskilt efter att ha läst Bertrand Russells Principles of Mathematics och Gottlob Freges Grundgesetze. År 1911 besökte Wittgenstein Frege och Russell och diskuterade filosofi med dem ingående. Han gjorde ett stort intryck på Russell och började arbeta med logikens och den matematiska logikens grunder. Russell såg Wittgenstein som en efterträdare som skulle fortsätta hans arbete.

Tractatus

Under första världskriget tjänstgjorde Wittgenstein i armén och utvecklade sin logik. Han inkluderade etiska aspekter. Sommaren 1918 fick han veta att hans vän David Pinsent hade dödats i en flygplansolycka. Wittgenstein blev deprimerad och tänkte på självmord. Han åkte till sin farbror Paul där han kunde slutföra Tractatus. Ingen förläggare accepterade den, men Russell insåg att det var ett filosofiskt viktigt verk och skrev en introduktion. Wittgenstein gillade inte den eftersom han trodde att Russell inte hade förstått boken. Till slut tryckte Wilhelm Ostwalds tidskrift Annalen der Naturphilosophie en tysk utgåva 1921, och Routledge's Kegan Paul tryckte en tvåspråkig utgåva med Russells introduktion 1922.

Åren efter Tractatus

Eftersom Wittgenstein ansåg att Tractatus hade löst alla filosofiska problem lämnade han filosofin och återvände till Österrike för att utbilda sig till grundskollärare. Wittgenstein hade orealistiska förväntningar på de barn från landsbygden som han undervisade, och hade lite tålamod med de barn som inte hade någon talang för matematik. Men han hade goda resultat med de barn som var intresserade, särskilt pojkar. Hans stränga disciplinära metoder ledde till oenighet med några av elevernas föräldrar, och till slut sade han upp sig från sin tjänst och återvände till Wien, då han kände att han hade misslyckats som skollärare.

Efter att ha övergivit sitt arbete som lärare arbetade Wittgenstein som trädgårdsassistent i ett kloster nära Wien och därefter arbetade han med arkitekten Paul Engelmann. Detta intellektuella arbete gjorde mycket för att återställa Wittgensteins humör.

Mellan 1925 och 1928 följde han med sin syster Margaret till Wien, där hon lät bygga ett hus. Wittgenstein och arkitekten Paul Engelmann byggde huset tillsammans, och även om de aldrig bodde i det, finns "Haus Wittgenstein" fortfarande kvar i Wien.

Mot slutet av detta arbete kontaktades Wittgenstein av Moritz Schlick, en av de ledande personerna i den nybildade Wienercirkeln. Denna kontakt stimulerade Wittgenstein intellektuellt och återupplivade hans intresse för filosofi.

Återresa till Cambridge

År 1929 beslöt han att återvända till Cambridge. Han möttes på järnvägsstationen av en skara av Englands största intellektuella. Han fick till sin förskräckelse reda på att han var en av de mest kända filosoferna i världen just nu. År 1939 utnämndes Wittgenstein till professur i filosofi i Cambridge.

Under andra världskriget lämnade han Cambridge och anmälde sig frivilligt som sjukhusportier på Guy's Hospital i London och som laboratorieassistent på Royal Victoria Infirmary i Newcastle upon Tyne.

Sista åren

Wittgenstein avgick från sin tjänst i Cambridge 1947 för att koncentrera sig på sitt skrivande. När han 1949 fick reda på att han hade prostatacancer hade han skrivit det mesta av det material som skulle komma att publiceras efter hans död som Philosophische Untersuchungen (Filosofiska undersökningar), som kanske är hans viktigaste verk. Han dog av prostatacancer i Cambridge.

 
Hochreit 1920. Wittgenstein sitter mellan sin syster Helene Salzer och sin vän Arvid Sjögren.  


"I dag låg det 18 1p-mynt på Ludwig Wittgensteins grav i Parish of the Ascension Burial Ground i Cambridge. Ursprungligen - för några dagar sedan - fanns det fyra stycken, utspridda, och sedan fem stycken i en liten hög vid sidan om. I morse fanns det 15 som snyggt underströk hans namn. Nu finns det ytterligare tre, fortfarande prydligt uppradade. Under årens lopp har många små föremål placerats på graven, bland annat en citron, en fläskpaj, en Kiplingmuffins och ett buddhistiskt bönehjul. Allt är mycket fascinerande."  

Frågor och svar

Fråga: Vem var Ludwig Josef Johann Wittgenstein?

F: När dog han?

F: Vilka böcker publicerade han före sin död?

F: Vad handlar Tractatus Logico-Philosophicus om?

F: Vilka andra verk tillskrivs honom efter hans död?

Sök med bokstav