Ludwig Josef Johann Wittgenstein ([luːtvɪç ˈjoːzɛf ˈjoːhan ˈvɪtgənʃtaɪn] på tyska) (26 april 1889–29 april 1951) var en österrikisk filosof. Han arbetade främst inom logikens grunder, matematikens filosofi, sinnesfilosofi och språkfilosofi. Han anses vara en av 1900-talets viktigaste filosofer.
Före sin död vid 62 års ålder var den enda bok som Wittgenstein hade publicerat Tractatus Logico-Philosophicus. Hans andra bok Philosophical Investigations publicerades kort efter hans död. Båda dessa verk anses vara mycket viktiga för den analytiska filosofin.
Tidigt liv och utbildning
Wittgenstein föddes i en förmögen industriell familj i Wien. Han började sina studier inom teknik och mekanik, bland annat med studier i Berlin och senare arbete i Manchester med flygtekniska frågor. Under tiden i Manchester intresserade han sig allt mer för matematikens och logikens grundproblem. Kontakten med det samtida logiska arbetet ledde honom vidare till Cambridge, där han blev elev till Bertrand Russell och utvecklade sina tidiga filosofiska idéer.
Karriär och personliga erfarenheter
Wittgensteins liv var ovanligt omskakande och präglat av många yrkesval och uppehåll: han arbetade bland annat som folkskollärare i landsbygden, som trädgårdsarbetare och i perioder levde han mycket enkelt och tilbakadraget. Under första världskriget tjänstgjorde han i Österrike–Ungern och fortsatte sitt filosofiska arbete även under krigsåren; delar av Tractatus skrevs under den här tiden.
Efter kriget höll han sig länge borta från akademin men återvände till Cambridge där han så småningom blev professor i filosofi. Han påverkade generationer av studenter och blev en central figur i den analytiska traditionen, även om hans relation till samtida kretsar som Wienkretsen både var präglad av inflytande och kritisk distans.
Huvudverk och publicering
Tractatus Logico-Philosophicus publicerades 1921 och formulerade en strikt tidig ståndpunkt om språkets relation till världen: språket avbildar fakta i världen genom logiska "bilder" eller propositioner, och filosofins uppgift är att klargöra språkets logiska struktur. Ett berömt slutcitat från verket lyder på tyska: "Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen" — ofta återgivet på svenska som "Om det man inte kan tala om måste man tiga".
Efter många år av omprövning och fortsatt skrivande utarbetade Wittgenstein en radikal annorlunda syn i sitt senare huvudverk, Philosophical Investigations, som publicerades postumt 1953. Där betonade han att betydelsen av ord bestäms av deras användning i konkreta språksituationer — det som han kallade "språklekar" — och argumenterade mot tanken på ett privat språk som skulle referera till individuella, icke-delbara inre upplevelser.
Viktiga idéer
- Tidiga Wittgenstein (Tractatus): propositioner som bilder av fakta; tanken att språkets logiska form speglar verklighetens struktur; gränser för vad som kan sägas men också det mystiska som ligger utanför språket.
- Sena Wittgenstein (Investigations): betydelse som bruk — "betydelse är användning" —; språkspel; begrepp som "form av liv" som bakgrund för kommunikativ mening; regel-följande problem och privat språk-argumentet som pekar på krav på offentlighet för att ord ska ha bestämd betydelse.
- Filosofisk metod: Wittgenstein såg filosofin mer som en terapeutisk aktivitet som syftar till att upplösa filosofiska förvirringar genom noggrann undersökning av språket, snarare än att bygga teorier.
Inflytande och arv
Wittgensteins tankar har haft stor betydelse för språkfilosofi, sinnesfilosofi, epistemologi och logik. Hans tidiga verk inspirerade logiska positivister men han kom själv att distansera sig från många av deras slutsatser. Hans senare filosofi blev central för den så kallade ordspråks- eller ordinsnatlig inriktningen inom analytisk filosofi, och influerade tänkare inom både filosofi av språk och språkvetenskap, psykologi och antropologi.
Några av hans mest framträdande följare och studenter, såsom Elizabeth Anscombe och G. H. von Wright, spelade också viktiga roller för att redigera, översätta och sprida hans efterlämnade arbeten. Diskussioner kring hans idéer fortsätter att vara centrala i samtida filosofiska debatter.
Sammanfattning
Ludwig Wittgenstein var en kontroversiell och originell tänkare som utvecklade två skilda men båda inflytelserika filosofiska program. Hans verk ställer frågor om språkets möjligheter och gränser och erbjuder metodiska redskap för att förstå hur filosofiska problem ofta uppstår genom missförstånd av språket. Därmed är hans ställning i 1900-talets filosofi fortsatt mycket framträdande.


