Maurice Duruflé
Maurice Duruflé (född i Louviers 11 januari 1902, död i Louveciennes 16 juni 1986) var en fransk kompositör och organist. Han var mycket självkritisk och förstörde alla sina kompositioner som han inte tyckte var riktigt bra. Det är därför vi idag bara har ett litet antal av hans verk. Han skrev körmusik och musik för orgel. Hans mest kända verk är hans Requiem.
Maurice Duruflé, ca 1962
Livet
Duruflé föddes i Louviers, Haute-Normandie. År 1912 gick han med i kören i katedralen i Rouen där han studerade piano och orgel. När han var 17 år gammal åkte han till Paris och fick privata orgellektioner av Charles Tournemire. Han blev Tournemires assistent vid Basilique Ste-Clotilde i Paris fram till 1927. År 1920 började Duruflé studera vid Conservatoire de Paris. Hans orgellärare var Eugène Gigout. När han tog examen fick han första pris i orgel, harmoni, pianoackompanjemang och komposition.
År 1929 blev Duruflé organist vid St Étienne-du-Mont i Paris, ett arbete som han behöll resten av sitt liv.
År 1939 uruppförde han Francis Poulencs orgelkonsert. År 1943 blev han professor i harmoni vid Conservatoire de Paris, där han arbetade fram till 1970. År 1947 skrev Duruflé sitt berömda Requiem op. 9, för solister, kör, orgel och orkester. Samma år blev Marie-Madeleine Chevalier hans biträdande organist i St-Étienne-du-Mont. De gifte sig 1953 efter att Duruflé skilde sig från sin första fru. Paret reste ofta tillsammans för att ge orgelkonserter tillsammans. De ägnade alltid många timmar åt att öva på de orglar som de skulle uppträda på, ofta övade de en stor del av tiden utan ljud så att deras fingrar verkligen blev vana vid känslan av orgeln.
1975 skadades Duruflé svårt i en bilolycka och tvingades sluta uppträda. Hans hustru, som inte skadades lika allvarligt i olyckan, kunde fortfarande spela och fortsatte att spela orgel i St-Étienne-du-Mont.
Duruflé dog i Louveciennes (nära Paris) 1986, 84 år gammal.
Duruflé lämnade bara några få av sina verk för publicering. Hans två viktiga orgelverk är sviten op. 5 med en berömd Toccata som sista sats och Preludium och fuga över Alain-namnet. Hans Requiem är fortfarande ett favoritverk för körer. Duruflé använder sig i sin musik av gregoriansk plainchant, modala harmonier och polyfonisk skrivning. Han var en stor beundrare av Louis Viernes och Charles Tournemires musik och han gjorde transkriptioner av några av deras improvisationer.
