Maurice Duruflé – fransk kompositör och organist, mest känd för Requiem
Maurice Duruflé — fransk kompositör och organist, känd för sitt Requiem; få, noggrant formade verk fyllda av tidlös och harmonisk skönhet.
Maurice Duruflé (född i Louviers 11 januari 1902, död i Louveciennes 16 juni 1986) var en fransk kompositör och organist. Han var mycket självkritisk och förstörde alla sina kompositioner som han inte tyckte var riktigt bra, vilket gör att hans kvarlåtenskap är ovanligt liten. Han skrev främst körmusik och musik för orgel. Hans mest kända verk är hans Requiem, som ofta framhålls som ett av 1900-talets mest lysande kyrkliga verk.
Biografi och karriär
Duruflé utbildade sig vid Conservatoire de Paris där han utmärkte sig som organist och kompositör. Efter utbildningen etablerade han sig i Paris och blev under många år en central gestalt i fransk kyrkomusik och orgeltradition. Han tjänstgjorde som organist i en större pariskyrka under flera decennier och var även verksam som konsertartist och lärare.
Han var känd för sin noggrannhet och sitt hantverksmässiga anspråk: han reviderade och förkastade ofta egna arbeten om han inte ansåg dem tillräckligt bra. Duruflé samarbetade ofta med sin fru, som också var musiker, och gjorde flera inspelningar som hjälpte till att sprida hans musik internationellt.
Musikstil och betydelse
Duruflés musik karakteriseras av en kombination av respekt för den gregorianska traditionen och en modern tonal sensibilitet. Han använde ofta gregorianska melodier som grundmaterial och omskapade dem med rik harmonik och finstämd textur. Resultatet är musik som både känns tidlös och djupt liturgisk, men samtidigt har en tydlig 1900-talspatos i harmonier och klangfärg.
Trots det begränsade antalet verk har Duruflé haft stort inflytande, särskilt inom kör- och orgelrepertoaren. Hans kompositioner används ofta i gudstjänster och konserter och uppskattas för sin ekonomiska form, melodiska klarhet och klangliga finess.
Viktiga verk
- Requiem – Duruflés mest berömda verk, byggt på gregorianska teman och skrivet för kör och orgel eller orkester. Verket framhävs ofta för sin skönhet, innerlighet och mästerliga användning av chant-material.
- Körverk – flera motetter och liturgiska stycken, ofta baserade på gregoriansk melodik, som används flitigt i kyrkligt sammanhang.
- Orgelsvit och fristående orgelstycken – ett urval av verk för orgel som blivit standardrepertoar för många organister världen över.
Arv
Maurice Duruflé lämnar efter sig en koncentrerad men betydande produktion. Hans sätt att förena gammal kyrklig tradition med modern tonspråk har gjort honom särskilt uppskattad inom körvärlden och bland organister. Trots att han förstörde många av sina verk finns de som bevarats kvar som höjdpunkter i 1900-talets musikliteratur.
Maurice Duruflé, ca 1962
Livet
Duruflé föddes i Louviers, Haute-Normandie. År 1912 gick han med i kören i katedralen i Rouen där han studerade piano och orgel. När han var 17 år gammal åkte han till Paris och fick privata orgellektioner av Charles Tournemire. Han blev Tournemires assistent vid Basilique Ste-Clotilde i Paris fram till 1927. År 1920 började Duruflé studera vid Conservatoire de Paris. Hans orgellärare var Eugène Gigout. När han tog examen fick han första pris i orgel, harmoni, pianoackompanjemang och komposition.
År 1929 blev Duruflé organist vid St Étienne-du-Mont i Paris, ett arbete som han behöll resten av sitt liv.
År 1939 uruppförde han Francis Poulencs orgelkonsert. År 1943 blev han professor i harmoni vid Conservatoire de Paris, där han arbetade fram till 1970. År 1947 skrev Duruflé sitt berömda Requiem op. 9, för solister, kör, orgel och orkester. Samma år blev Marie-Madeleine Chevalier hans biträdande organist i St-Étienne-du-Mont. De gifte sig 1953 efter att Duruflé skilde sig från sin första fru. Paret reste ofta tillsammans för att ge orgelkonserter tillsammans. De ägnade alltid många timmar åt att öva på de orglar som de skulle uppträda på, ofta övade de en stor del av tiden utan ljud så att deras fingrar verkligen blev vana vid känslan av orgeln.
1975 skadades Duruflé svårt i en bilolycka och tvingades sluta uppträda. Hans hustru, som inte skadades lika allvarligt i olyckan, kunde fortfarande spela och fortsatte att spela orgel i St-Étienne-du-Mont.
Duruflé dog i Louveciennes (nära Paris) 1986, 84 år gammal.
Duruflé lämnade bara några få av sina verk för publicering. Hans två viktiga orgelverk är sviten op. 5 med en berömd Toccata som sista sats och Preludium och fuga över Alain-namnet. Hans Requiem är fortfarande ett favoritverk för körer. Duruflé använder sig i sin musik av gregoriansk plainchant, modala harmonier och polyfonisk skrivning. Han var en stor beundrare av Louis Viernes och Charles Tournemires musik och han gjorde transkriptioner av några av deras improvisationer.
Sök