Den afrikanska pingvinen (Spheniscus demersus), även känd som svartfotad pingvin eller på svenska ibland åsnepingvin på grund av sitt karakteristiska bräkande läte, finns vid Afrikas sydvästra kust. Den lever i kolonier på ett fyrtiotal (tidigare fler) öar och kustlokaler mellan Namibia och Algoa Bay nära Port Elizabeth i Sydafrika. Den största kolonin finns på Dyer Island, nära Kleinbaai. På 1980‑talet etablerades två kolonier på fastlandet nära Kapstaden, vid Boulders Beach nära Simon's Town och vid Stony Point i Betty's Bay. Kolonier på fastlandet har troligen blivit möjliga på senare tid på grund av färre landlevande rovdjur och förändrade förutsättningar, även om kolonin i Betty's Bay har utsatts för angrepp av leoparder. Den enda andra kända kolonin på fastlandet finns i Namibia, men dess ålder är osäker.

Kännetecken

Den afrikanska pingvinen blir upp till cirka 65 cm lång och kan väga upp till 3 kg. Den har typisk svartvit färgteckning med en svart ansiktsmask och svarta fötter. Varje individ har ett unikt mönster av svarta fläckar på bröstet som kan användas för identifiering. Ljudligt läte som påminner om ett åsneläte är ett kännetecken, därav smeknamnet "åsnepingvin" eller på engelska "jackass penguin". Livslängden kan vara upp till cirka 20 år i det vilda.

Fortplantning och ungdjur

Häckningen sker i kolonier där paren ofta är monogama under en häckningssäsong och båda föräldrarna hjälper till med ruvning och uppfödning. Pingvinerna bygger bon i håligheter, bland buskar, i grästuva eller i konstgjorda bohålor. Ett vanligt kulltal är två ägg; ruvningstiden är ungefär 38 dagar. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna och matas med uppstötad fisk. Ungarna stannar i boet tills de blivit duniga och tillräckligt stora för att klara sig själva, varefter de övar simning och jakt innan de blir självständiga (flyttnings- och uppfödningsperioden kan variera och ta flera veckor till månader).

Föda och jakt

Den afrikanska pingvinen livnär sig huvudsakligen på fisk, men kan även äta krabbor, bläckfisk och andra små marina byten. Den dyker för att fånga byten och kan simma effektivt under långa sträckor för att hitta mat. Födotillgången påverkas av förändringar i havets fiskbestånd, vilket är en viktig orsak till artens nedgång.

Hot och bevarande

Arten har minskat kraftigt under 1900‑ och 2000‑talen och klassas som hotad av internationella naturvårdsorganisationer. De viktigaste hoten är:

  • Minskad födotillgång på grund av överfiske och förändrade fiskbestånd.
  • Oljeföroreningar (oljeflak och sjöfartsolyckor) som smutsar ner fjäderdräkten och gör fåglarna oförmögna att hålla sig varma och flytande. Räddningscenter för oljeskadade fåglar arbetar aktivt med rehabilitering.
  • Habitatförlust och störning från människor, turism och kustutbyggnad.
  • Historisk äggplockning och borttagning av guano som minskade naturliga bohål, något som har lett till användning av konstgjorda bohålor som kompenserande åtgärd.
  • Predation från marina rovdjur som sjölejon och hajar samt fåglar som kelpgråtrut som tar ägg och ungar, och landlevande rovdjur där kolonier ligger nära fastlandet.

Bevarandeinsatser inkluderar sanering och rehabilitering efter oljeolyckor, tillskapande av konstgjorda bohålor, övervakning av beståndet, marin skyddszon-planering och åtgärder för att säkerställa hållbart fiske i områden där pingvinerna jagar.

Boulders Beach och turism

Boulders Beach nära Simon's Town är en av de mest lättillgängliga platserna för allmänheten att se afrikanska pingviner på nära håll och är en populär turistattraktion för både strandliv och djurupplevelser. Pingvinerna i detta område är relativt vana vid människor och tillåter ofta att besökare kommer så nära som cirka en meter, men det finns regler och rekommendationer som bör följas för att skydda både fåglar och besökare:

  • Följ uppsatta gångvägar och träplattformar för att undvika att trampa på bon och störta kullar.
  • Rör inte vid eller mata pingvinerna — matning skadar deras hälsa och förändrar deras naturliga beteende.
  • Håll hundar och andra husdjur långt borta från kolonierna.
  • Respektera skyltar och övervakningspersonal — fotografi utan blixt är oftast acceptabelt, men kontrollera lokala regler.

Förvaltning och lokala myndigheter har infört åtgärder för att balansera turismens intäkter med artens skydd, bland annat genom anordnade gångstigar och informationsskyltar. Besökare bidrar ofta positivt genom att stödja entréavgifter och lokala rehabiliteringscentra.

Släktingar

De närmaste släktingarna till den afrikanska pingvinen är Humboldt‑ och Magellanpingvinerna som lever längs södra Sydamerika och Galápagospingvinen som finns i Stilla havet nära ekvatorn. Dessa arter ingår i samma släkte (Spheniscus) och delar flera ekologiska och beteendemässiga drag, såsom bohålor och liknande födoval.

Sammanfattningsvis är den afrikanska pingvinen en karismatisk och utsatt fågel som lockar både forskning och ekoturism. Fortsatta bevarandeinsatser och ansvarsfullt besöksbeteende vid platser som Boulders Beach är viktiga för artens framtid.