Oliver Wolcott

Oliver Wolcott föddes i Windsor, Connecticut som yngsta av fjorton barn till den kungliga guvernören Roger Wolcott. Han gick på Yale College och tog examen 1747. Han fick i uppdrag att samla ihop ett miliskompani för att kämpa i det franska och indianska kriget, och han tjänade kungen som kapten i detta förband vid den norra gränsen. I slutet av kriget studerade Wolcott medicin och utsågs sedan till sheriff i det nybildade Litchfield County, Connecticut, där han tjänstgjorde från cirka 1751 till 1771.

Han deltog i det amerikanska revolutionskriget som brigadgeneral och sedan generalmajor i Connecticuts milis. Kontinentalkongressen utnämnde honom till kommissionär för indianfrågor och han valdes in i kongressen 1775. Han blev allvarligt sjuk 1776 och undertecknade inte självständighetsförklaringen förrän en tid senare. Han ägnade sig åt militära angelägenheter mellan 1776-78 och tjänstgjorde återigen i kongressen 1778-1784.

Han tjänstgjorde återigen som indiankommissarie och valdes till viceguvernör i Connecticut 1786. Han övertog guvernörsposten när Samuel Huntington avled 1796 och blev omvald till guvernör, men dog i tjänsten vid 71 års ålder i Farmington, Connecticut. Han är begravd på East Cemetery i Litchfield, Connecticut.

Staden Wolcott i Connecticut har fått sitt namn efter Oliver och hans son Oliver Jr. Hans hem i Litchfield förklarades som ett nationellt historiskt landmärke 1971.

Hans son Oliver Wolcott Jr. , tjänstgjorde som finansminister under presidenterna George Washington och John Adams och som guvernör i Connecticut.