Förbundets artiklar

Konfederationsartiklarna, som formellt heter Articles of Confederation and Perpetual Union, var en överenskommelse mellan de tretton ursprungliga staterna i USA som fungerade som USA:s första konstitution. Alla tretton stater ratificerade artiklarna i början av 1781.

År 1789 ersatte grundlagsfäderna artiklarna med Förenta staternas konstitution och en federal regeringsform.

Innehåll

Även om förbundsartiklarna och konstitutionen skapades av många av samma personer var de två dokumenten mycket olika. De ursprungliga artiklarna på fem sidor innehöll tretton artiklar, en slutsats och ett avsnitt för underskrifter. Följande lista innehåller korta sammanfattningar av var och en av de tretton artiklarna.

(1) Förbundets namn ska vara "Amerikas förenta stater".

(2) Varje stat kommer att fortsätta att styra sig själv, med undantag för de specifika saker som artiklarna tillåter konfederationsregeringen att göra: "Varje stat [behåller] sin suveränitet, frihet och självständighet, och varje makt, jurisdiktion och rättighet som inte [ges till förbundsregeringen] av denna konfederation....".

(3) Förenta staterna är en grupp stater som har gått samman för att skydda och hjälpa varandra. Staterna har förenats "för sitt gemensamma försvar, för sina friheters säkerhet och för sitt ömsesidiga och allmänna [välbefinnande], [och] för att bistå varandra mot alla våldshandlingar eller angrepp på dem....".

(4) Människor i USA har fri rörlighet: alla kan passera fritt mellan staterna, utom "fattiga, vagabonder och flyktingar från rättvisan". När en person reser in i en stat får han alla de rättigheter som den staten ger människor som bor där. Om en person begår ett brott i en stat och flyr till en annan stat, och han hittas, kommer han att utlämnas till den stat där brottet begicks och ställas inför rätta där.

(5) Varje stat har en röst i "Confederationens kongress" (kallad "Förenta staterna i samlad kongress"). Varje stat kan ta med en grupp på två till sju delegater till kongressen. Varje delstats lagstiftande församling väljer sina kongressledamöter. Kongressledamöterna kan inte sitta i mer än tre av sex år.

(6) Endast konfederationens regering får bedriva utrikespolitik (samarbeta med andra länder) och förklara krig. Utan kongressens tillstånd får inga stater ha flottor eller heltidsarméer och inga stater får delta i något krig. Artiklarna uppmuntrade dock varje stat att ha miliser.

(7) När en armé upprättas för det gemensamma försvaret väljer delstaternas lagstiftande församlingar överstar och militära grader under överste.

(8) Förenta staterna kommer att betala för saker och ting med pengar som delstaternas lagstiftande församlingar kommer att samla in. Alla stater kommer inte att behöva betala samma belopp. Stater med högre fastighetsvärden kommer att betala mer.

(9) Förbundsregeringen har följande befogenheter: att förklara krig, att fastställa mått och vikt (inklusive mynt) och att kongressen ska fungera som slutlig domstol vid oenighet mellan stater.

(10) En "delstatskommitté" kommer att vara regering när kongressen inte sammanträder.

(11) Nio stater måste vara överens om att en ny stat ska godkännas som medlem i förbundet. Kanada är redan godkänt om det ansöker om medlemskap.

(12) Förbundet accepterar krigsskulder från tiden före artiklarna.

(13) Artiklarna kan endast ändras om kongressen och alla delstaters lagstiftande församlingar är överens.

Den andra kontinentalkongressen skrev och antog konfederationsartiklarna.

Staty av en amerikansk milisman. Artiklarna uppmuntrade varje stat att ha miliser.

Förbundets kongress

Genom konfederationsartiklarna skapades konfederationens kongress, som formellt kallades "Förenta staterna i samlad kongress". Den blev Förenta staternas styrande organ. Förbundskongressen hade både lagstiftande och verkställande befogenheter. Detta innebar att kongressen kunde stifta lagar och verkställa lagarna. Delstaterna skickade delegater som valdes från delstaternas lagstiftande församling. Delstaterna hade en röst vardera.

Staternas kommitté inrättades också genom konfederationsartiklarna. Den kallades också för statsrådet. Den var tänkt att vara regering när konfederationens kongress inte sammanträdde. Varje stat hade en ledamot. Kommittén hade ett möte år 1784.

Galleri

Förbundets artiklar, sida 1

Förbundets artiklar, sidan 2

Förbundets artiklar, sidan 3

Förbundets artiklar, sidan 4

Förbundets artiklar, sidan 5

Relaterade sidor

Frågor och svar

F: Vad var konfederationsartiklarna?

S: Konfederationsartiklarna var den första konstitutionen för Amerikas förenta stater.

F: Vilka ratificerade konfederationsartiklarna?

S: Alla tretton ursprungliga stater i Amerikas förenta stater ratificerade konfederationsartiklarna i början av 1781.

F: Vad var syftet med konfederationsartiklarna?

S: Syftet med konfederationsartiklarna var att skapa ett ramverk för en enhetlig regering mellan de tretton ursprungliga staterna.

F: När ersattes konfederationsartiklarna?

S: Konfederationsartiklarna ersattes 1789, när grundlagsfäderna ersatte dem med USA:s konstitution.

F: Vilken regeringsform infördes med konfederationsartiklarna?

S: Konfederationsartiklarna etablerade en konfederal regeringsform där delstaterna hade mer makt än centralregeringen.

F: Vad var skillnaden mellan konfederationsartiklarna och USA:s konstitution?

S: Konfederationsartiklarna etablerade en konfederal regeringsform, medan USA:s konstitution etablerade en federal regeringsform.

F: Varför ersattes konfederationsartiklarna?

S: Konfederationsartiklarna ersattes eftersom man ansåg att den konfederala regeringsformen enligt artiklarna inte var effektiv när det gällde att lösa de problem som Förenta staterna stod inför vid den tiden.