Pocahontas (född omkring 1595 – begravd den 21 mars 1617) var en känd amerikansk indian och dotter till hövdingen Wahunsonacock, ofta kallad Powhatan, ledare för Powhatan‑konfederationen i det område som idag är delstaten Virginia. Hon omnämns i samband med den engelska bosättningen vid James River, där kolonin Jamestown grundades 1607. Pocahontas roll i mötena mellan indianerna och de engelska kolonisterna gjorde henne tidigt till en central gestalt i koloniens tidiga historia.

Bakgrund och tidiga kontakter

Pocahontas var troligen född omkring 1595 och hade flera namn: privatnamnet Matoaka och ett annat namn, Amonute; Pocahontas var ett smeknamn som ofta översätts som "lekfull" eller "liten vilja". Som barn och ung flicka förekom hon i engelska kolonisters berättelser därför att hon ofta förde med sig mat och medling mellan Powhatan‑folket och de svaga engelska bosättarna. I senare källor berättas det också att hon räddade John Smiths liv när Powhatan eller hans män skulle avrätta honom — en berättelse som blivit legendarisk men som historiker menar kan vara överdriven eller feltolkad.

Fångenskap, baptism och äktenskap

Under en period av väpnade konflikter (First Anglo‑Powhatan War) blev Pocahontas taget tillfånga av engelsmännen 1613. Hon hölls som gisslan och användes som en förhandlingsnickel i samarbetet mellan parterna. Som fånge hölls som lösensumma och under sin tid hos engelsmännen konverterade hon till kristendomen och döptes till Rebecca. Under fångenskapen lärde hon sig också mer engelska (engelska), vilket underlättade hennes kontakt med kolonisterna.

År 1614 gifte hon sig med tobaksplanteraren John Rolfe. Äktenskapet bidrog till en tillfällig fred mellan Powhatan‑folket och engelsmännen, och paret fick en son, Thomas Rolfe, som föddes omkring 1615.

Resan till London och död

I slutet av 1616 reste Pocahontas, John Rolfe och deras son till London, där hon presenterades som ett exempel på en "civiliserad" indian och blev välkänd bland det engelska hovet och allmänheten — hon blev något av en kändis. Resan var delvis avsedd att främja intresse och investeringar i Virginiakolonin.

Pocahontas insjuknade kort efter att ha lämnat London och dog i Gravesend. Hon begravdes i England den 21 mars 1617. Den exakta dödsorsaken är osäker; samtidiga vittnesmål och senare historiker pekar på sjukdomar som smittkoppor, tuberkulos eller lunginflammation som möjliga orsaker. Den exakta gravplatsen är inte säkerställd, men minnesmärken finns i Gravesend.

Eftermäle och mytbildning

Pocahontas har både romantiserats och kritiserats i senare historieskrivning och kultur. Hennes liv representerar mötet mellan två mycket olika kulturer under kolonisationen: hon framställs ibland som en brobyggare och medlare, men också som en figur i en större berättelse om makt, kolonialism och kulturell förändring. Den dramatiska räddningshistorien av John Smiths betydelse har ifrågasatts av forskare, som pekar på att Smith först skrev om händelsen flera år senare och att texten kan innehålla missförstånd av lokala ritualer eller senare tillskrivning.

Hennes son Thomas och hans ättlingar spelade senare en roll i Virginias samhälle, och Pocahontas har fortsatt vara en symbol i både amerikansk och brittisk populärkultur — föremål för böcker, konstverk och debatt om hur ursprungsbefolkningars historia skildras.