Påve Pius VII
Påve Pius VII (latin: Pius Septimus; 14 augusti 1742 - 20 augusti 1823), född Barnaba Niccolò Maria Luigi Chiaramonti, var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 252:a påven från 14 mars 1800 till 20 augusti 1823.
Tidigt liv
Chiaramonti föddes i Cesena som son till greve Scipione Chiaramonti. Hans mor Giovanna var släkt med familjen Braschi.
Vid 16 års ålder anslöt han sig till benediktinorden 1756 och kallades broder Gregory.
Präst
Chiaramonte prästvigdes den 21 september 1765.
Löpare
År 1782 utnämnde Pius VI broder Gregorius till biskop av Tivoli, som ligger nära Rom. Senare blev han biskop av Imola.
Kardinal
Pius VI upphöjde biskop Chiaramonte till kardinal 1785. Kardinalen Chiaramontes säte (titulärkyrka) var basilikan St Callistus.
Påven
Kardinal Chiaramonti valdes till påve den 14 mars 1800 och valde att kallas Pius VII. Han utsåg Ercole Consalvi till sin statssekreterare.
Påven Pius var inblandad i italienska och europeiska politiska tvister.
Pius reste från Rom till Paris för att kröna Napoleon till fransk kejsare 1804. Innan han lämnade Rom undertecknade han abdikationspapper som skulle träda i kraft om han sattes i fängelse i Frankrike. Han sattes inte i fängelse och han abdikerade inte.
Efter hans död
Pius VII:s monument (1831) i Peterskyrkan i Rom är av den danske skulptören Bertel Thorvaldsen.
