Germanska folken: ursprung, språk, stammar och myter
Upptäck germanska folkens ursprung, språk, stammar och myter — från nordisk kultur till folkvandringar. En lättillgänglig guide till deras historia.
De germanska folken utgör en språklig och etnisk gren av de indoeuropeiska folken. De har sina rötter i norra Europa och kännetecknas av användningen av de germanska språken. Under järnålder och folkvandringstid började flera germanska grupper att röra sig bort från sitt ursprungsområde och spred sig över stora delar av Europa, där de ofta blandade sig med lokala befolkningar (t.ex. kelter, slaver, vener och romare) och lade grunden till flera senare europeiska nationer. Dessa samhällen blev sammanlänkade genom liknande språk, gemensam historia och delade kulturella drag (kultur).
Ursprung och språkutveckling
De germanska språken bildar en egen gren inom den indoeuropeiska språkfamiljen. Från en gemensam protogermansk språkform utvecklades under århundradena flera regionala dialekter som så småningom blev skilda språk: bland annat engelska, tyska, nederländska, danska, svenska, norska och isländska. Runalfabetet (futharken) var ett tidigt skriftsystem som användes av många germanska grupper för inskrifter och korta texter. Språkens delning i väst-, öst- och nordgermanska grenar är en modern klassificering som bygger på språkhistoriska förändringar och geografisk spridning.
Namnet "germani" och antika källor
Det latinska ordet Germani användes först av Julius Caesar i hans skrifter om de folk han mötte öster om Rhen. Romerska författare som Tacitus beskrev också olika germanska folk och deras sedvänjor i verket Germania. (Observera att äldre eller felaktiga uppgifter i vissa texter ibland nämner andra tidpunkter—den etablerade forskningen placerar Caesar och Tacitus i den romerska antiken, inte på 1000-talet.)
Indelning i stamgrupper och geografisk fördelning
Redan i antika källor och senare tolkningar förekommer indelningar av germanska folk i olika stamgrupper. Dessa grupper hade sitt huvudsakliga område ungefär så här:
- De östgermanska stammarna bodde runt floderna Oder och Vistula, i dagens Polen.
- Istvaeonerna bodde runt nedre delen av floden Rhen.
- Irminonerna levde runt floden Elbe i det nuvarande Tyskland.
- Ingvaeonerna bodde på Jylland och andra öar som nu tillhör Danmark.
Traditionellt talar man om:
- Västgermanska grupper (t.ex. angler, saxare, franker) som senare gav upphov till språk som tyska, nederländska och engelska.
- Nordgermanska grupper (de som stannade i Skandinavien) som utvecklade de nordiska språken: svenska, norska, danska, isländska och färöiska.
- Östgermanska grupper (t.ex. goter, vandaler, langobarder) som under folkvandringstiden rörde sig österut och söderut; många av dessa grupper försvann som distinkta enheter efter att ha grundat riken i Europa och Nordafrika.
Dessa kategorier (öst-, väst- och nordgermanska) är moderna språk- och historieforskningsindelningar och speglar språkliga likheter och skillnader som utvecklats över tid.
Politiska strukturer, ledarskap och myter
Germanska stammar var oftast politiskt självständiga och organiserade kring släkter, hövdingar och ärftliga ledare. Många stammar hade en kung eller hövding vars makt kunde vara både militär och religiös. Social struktur innefattade fria män (bondekrigare), klienter och slavar. Rättssystemen byggde ofta på sedvänjor och ting, där fria män samlades för att döma och besluta.
Varje stam hade ofta egna ursprungsmyter som berättade om en mytisk anfader eller skapare. Dessa myter användes för att stärka sammanhållningen och legitimiteten för ledare. Exempel på sådana myter som återges i medeltida och forntida källor är:
- Angul skapade Angles
- Aurvandil skapade vandalerna (dock är detta mytiska berättelser och inte nödvändigtvis historiska fakta).
- Burgundus skapade burgundarna
- Cibidus skapade Cibidi
- Dan skapade danskarna
- Nór skapade norrmännen
- Gothus skapade goterna
- Ingve skapade Ynglings
- Irmin skapade Irminones
- Longobardus skapade langobarderna
- Saxneat skapade saxarna
- Valagothus skapade Valagotherna.
- Suiones skapade svenskarna (Svear)
Historiker är försiktiga med att läsa dessa myter som bokstavliga ursprungshistorier. De har istället värde som uttryck för identitet, släktskapstänkande och politisk legitimering: vissa germanska kungar påstod sig vara ättlingar till de mytiska grundarna för att rättfärdiga sin ställning.
Kultur, religion och arv
Germanska folk delade många kulturella drag: en krigarideologi för fria män, sedvänjebaserade rättssystem, och en religiös världssyn som i tidig form innefattade fetishism, animism och en panteonisk tro med gudar och jättar — element som senare återfinns i nordisk mytologi och andra germanska mytologier. Kristendomens spridning under senantiken och medeltiden omvandlade gradvis religionslandskapet, men många sedvänjor och traditioner levde kvar i folktro och rättsregler.
Germanska folk lämnade också materiella spår: keramikstilar, gravskick, vapen- och smyckesfynd, samt ortnamn och språkliga lämningar. Under folkvandringstiden (ca 300–700 e.Kr.) grundade flera germanska grupper egna riken i det tidigare romerska området — till exempel visigoternas och ostrogoternas riken, frankernas rike som utvecklades till medeltidens Frankerrike, samt langobardernas kungarike i Italien.
Sammanfattning
De germanska folken utgör en mångfacetterad grupp vars historia spänner från förhistorisk språk- och kulturspridning i norra Europa till folkvandringar, kungadömen och språkbildningar som idag lever vidare i flera moderna europeiska språk och nationella kulturer. När man studerar germanska folk är det viktigt att skilja mellan mytiska uppfattningar om ursprung och den arkeologiska och språkhistoriska evidens som forskningen bygger på.
Vissa germanska kungar hävdade att de borde ha makt eftersom de var släkt med stammarnas mytiska grundare.
Oden rider på Sleipnir (bildsten från Ardre, 800-talet).
Thor, germansk åskgud. Hammaren är förknippad med åskviggen. Målning av Mårten Eskil Winge, ca 1872.
Historia
Ursprung
De tidiga germanska stammarna talade olika dialekter, men kunde förstå varandra. De hade en gemensam kultur och mytologi (se germansk mytologi). Beowulf och Volsunga-sagan klargör detta.
Vid den här tiden tvingade romarna de olika folken i Italien att ingå i ett stort imperium. Till skillnad från Italien fanns det inget stort imperium som tvingade de germanska folken att förenas. På grund av detta förblev de olika stammarna fria och leddes av sina egna ärftliga eller valda ledare.
Karta över den nordiska bronsålderskulturen, ca 1200 f.Kr.
Frågor och svar
F: Vad är de germanska folken?
S: De germanska folken är en språklig och etnisk gren av indoeuropeiska folk som kom från norra Europa och identifieras genom att de använder de germanska språken.
F: Hur spreds de över Europa?
S: De utvandrande germanska folken spred sig över hela Europa och blandade sig med befintliga lokala befolkningar (som kelter, slaver, vener och romare). De bildade så småningom grunden för många nationer.
F: Vad betyder "tysk" på engelska?
S: På engelska finns "German" för första gången på 1520, och ersatte då tidigare användning av Almain eller nederländska. I dag betyder "Dutch" på engelska språket eller folket i Nederländerna.
F: Hur delades de olika stammarna upp geografiskt?
S: De östgermanska stammarna bodde runt floderna Oder och Vistula i det nuvarande Polen, Istvaeones bodde runt nedre Rhen, Irminones bodde runt floden Elbe i det nuvarande Tyskland och Ingvaeones bodde på Jylland och andra öar som nu tillhör Danmark.
F: Vilka myter finns det om hur varje stam skapades?
A: Myterna säger att Angul skapade anglarna, Aurvandil skapade vandalerna (även om historiker inte är säkra på att detta verkligen hände), Burgundus skapade burgundarna, Cibidus skapade cibidierna och Dan skapade danskarna; Nףr skapade norrmännen; Gothus skapade goterna; Ingve skapade jinglarna; Irmin skapade irminonerna; Longobardus skapade langobarderna; Saxneat skapade saxarna; Valagothus skapade valagotharna; Suiones skapade svenskarna (Svear).
Fråga: Vem gjorde anspråk på makt utifrån dessa myter?
S: Vissa germanska kungar hävdade att de borde ha makt eftersom de var släkt med sin stams mytiska grundare.
Sök